måndag 29 augusti 2016

Gud konspirerar mot härskarna och makterna - Efesierbrevet förklarat

Förord

Här kommer ett långt inlägg som jag jobbat på ett tag. Den är ett försök att begripa allt tal om "härskarna och makterna" i Efesierbrevet, och gå in i den tankevärld som Paulus levde i, i det första århundradet. En rätt förståelse av dessa begrepp tror jag är nyckeln som får hela brevet att falla på plats.

Intro: Efesierbrevet kosmiska språk kring jude-hedningafrågan

Efesierbrevet (liksom Kolosserbrevet) är en mer svårbegriplig bok än t ex Galaterbrevet. Precis som den senare, tar Efesierbrevet sin utgångspunkt i jude-hedningafrågan (dvs förut var endast judarna Guds folk, men i och med Jesu död är icke-judar [alltså hedningar] också välkomna), men i Efesierbrevet tillkommer ett mer "kosmiskt" språk: 
  • Vid ett flertal tillfällen nämns "härskarna och makterna...i himlarymderna", t ex 1:21, 3:10, 6:12ff; 
  • allt i världsalltet ska sammanfattas i Kristus, 1:10; 
  • och vi kristna har blivit satta med Kristus i himlen 2:4-6. 
För mig har den här sammanblandningen alltid varit en stor gåta. Hur hänger detta kosmiska scenario med änglafurstar ihop med frågan om att hedningarna nu är välkomna att ingå i Guds folk? Galaterbrevet är mycket mer jordnära i sin behandling av hedningafrågan. Men i Efesierbrevet ska Paulus plötsligt koppla ihop den med andra dimensioner. 

I läsandet av en artikel av Lynn Kohick om Efesierbrevet, föll plötsligt några pusselbitar på plats. Vår oförmåga att se kopplingen mellan andevärlden och hednafrågan är kopplad till vår bild av Satan och de fallna änglarna och hur Paulus och första århundradets judar tänkte sig dem.

Trotsiga änglar med gudagivna mandat

Vi är vana att tänka på Djävulen och demonerna som jämnt spridda över världen, som småmonster som kämpar emot Gud, bara för att de är så alltigenom onda. Men när Paulus talar om dem i Efesierbrevet och Kolosserbrevet (samt på fler ställen i breven), tillskriver han dem mer "dignitet". Kapitel sex har den långa harangen: "mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna" (Ef 6:12). Detta uppvisar en ganska avancerad bild av andevärlden. Här måste  vi moderna kristna revidera vår bild.

Paulus, liksom många i judendomen i övrigt, tänkte sig inte demonerna främst som småmonster, utan som i grunden gudaskapade änglar. Dessa änglar (liksom de fortfarande goda änglarna) hade skapats med funktioner och uppgifter i himlen och på jorden. I Bibeln finns klara inslag av änglar kopplade till nationer och länder (t ex Dan 10:13). Men när vi läser Uppenbarelseboken som låter änglar hålla tillbaka vindar och styra stjärnor, blir det också tydligt att judarna tänkte sig änglar kopplade många olika aspekter av vår värld. Det kan vara belysande att jämföra med en svensk kommun, där olika tjänstemän i olika förvaltningar får kommunen att fungera genom att de sköter sina respektive uppgifter. När Paulus talar om dessa hierarkier bland änglarna, talar han om en organisation som får himlen och jorden att fungera.

Men hur blev dessa änglar s k demoner? "Makternas" onda sida uppstod när de gjorde uppror mot Gud (precis som människan gjorde) som de var skapade till att tjäna i sina olika roller. Här kommer nu en viktig poäng för att förstå Efesierbrevet: Det verkar som att dessa trotsiga änglafurstar inte nödvändigtvis förlorade sina roller i "den himmelska förvaltningen" när de vände sig mot Gud. Hade de fråntagits sina mandat, hade världen brakat ihop (som en kommun skulle göra om den socialdemokratiska kommunledningen skulle avskeda alla tjänstemän med tycke för den borgeliga alliansen). Istället fortsatte de sina uppdrag, men i trots mot Gud. Detta förklarar då varför Guds makt i världen är så hämmad - illojala "tjänstemän" sitter på alltför många viktiga poster.

Såhär verkar alltså många judar i det första århundradet ha tänkt kring Satan och demonerna. Dvs de tänkte inte, som vi ofta gör, att demonerna var genomonda småmonster, utan gudaskapade änglar med mandat från Gud att sköta saker och ting, men som hade korrumperats och vänt sig mot Gud, och därmed punkterat Guds inflytande och makt i världen.


Hednafolken är Satans domän, inte judarna

Allt detta är ganska grundläggande NT-kunskap. Men den nya pusselbiten som kom av Kohick-artikeln var följande: Tänk om Paulus såg Satan och hans medarbetare som i första hand kopplade till hednafolken, dvs till alla andra folk än judarna. Alltså så här:
  • Satan och de upproriska änglafurstarna <-> romarnas, grekernas, goternas, svearnas, kinesernas, persernas och indianernas samhällen och civilisationer.
  • Jahvé och de trogna änglafustarna <-> endast judarnas civilisation.
(Jag har själv inte konsekvent tänkt denna uppdelning förut, men har man med den som en hermeneutisk premiss, får den många pusselbitar i NT-tolkning att falla på plats.)

Bakgrund: judisk utkorelselära i GT

Bakgrunden till denna tanke är dels den judiska idén att just judarna var Guds utvalda folk. Det är en välkänd idé. Men jag tror det ska förstås i kontexten av den idag mindre kända judiska idén att Gud hade tillsatt änglafurstar med understab över alla folkslag. Tanken på änglamakter som är kopplade till olika folk och länder fanns mycket i den apokalyptiska litteraturen som skrevs århundradena närmast innan NT, men den återfinns också tydligt hos Danielsboken, som nämner "perserrikets änglafurste" (10:13), och ängeln Mikael som Israels furste (10:21). Den judiska idén baseras även på denna vers:
När den Högste gav land åt folken och skilde dem från varandra, när han fördelade deras områden efter gudasönernas [tolkat som änglafurstar] antal, då blev Jakob [ett annat namn för Israel] Herrens andel, Israel hans arv och egendom.
5 Mos 32:8-9
Den här texten säger att Gud ordnade en uppdelning i världen, där varje folk fick en änglafurste över sig (sen är det inte långt till tanken att dessa änglafurstar så småningom blev de olika folkens respektive "stamgudar".)
Det var denna nationella uppfattning om Gud som just Israels gud som delvis ledde till att judarna vid Jesu tid inte hade särskilt mycket intresse av att missionera bland hedningarna. Gud var inte världens frälsare, utan endast det judiska folkets nationella gud.

Världen är uppdelad mellan änglafurstarna

Om ovanstående hypotes om de fallna änglarnas koppling till hednafolken, är rätt, leder det till följande helhetsbild:
  1. Kosmos (både synligt och osynligt) är splittrat under många (synliga och osynliga) furstar. Tänk dig ett lapptäcke av självständiga domäner, där varje domän sköter sig självt, och inte mycket samverkan sker mellan dem. Det kanske inte är så som Gud skapare från början hade önskat, men det är ett fungerande system.
  2. Hednafolken är andefurstarnas respektive rättmätiga egendom (Satan säger ju om världens riken att de har lagts (passivum!) i hans händer - Luk 4:6).
  3. Folkens respektive kulturer (livsstilar) är uttryck för de andefurstar som står över dem. Ef 2:1ff kopplar just hedningarnas livsstil till influensen av andemakter, och i Ef 4:17 betecknas en syndig livsstil just som hedningarnas (!) livsstil.
Detta är alltså läget i världen vid NT:s inträde. Änglafurstarna har varsitt folk, och Gud har sitt - judarna. Det är en relativt stabil maktbalans och änglafurstarna tror att Gud nöjt sig med detta. Men så kliver Jesus in på scen...

Korsdöden bryter status quo 

Nu kommer vi till hur detta blir en nyckel till att förstå Efesierbrevet.
Brevet är skrivet till de icke-judar som blivit kristna i Mindre Asien för att få dem att förstå att de är precis lika mycket Guds folk som judarna som följer Jesus. Förut fanns inte den möjligheten, men genom Jesu död på korset (2:13, 16) har den plötsligt öppnats. Mose lag med alla dess påbud om matregler, helgdagar och omskärelse fungerade som en mur mot hednafolken, som isolerade judarna från att beblanda sig med dem. Men Efesierbrevet berättar att Jesu korsdöd upphävde denna lag, och därmed välkomnade alla hedningar till att ingå i (ett nytt) Guds folk (se hela 2:11-22). Så långt inget nytt.

Men tänk på vad detta innebär för ovanstående maktbalans. Varje änglafurste har sitt folk att rå om, och de tror att Gud skapare nöjer sig med att rå om judarna. Men när Gud plötsligt plockar ner Mose lag, och börjar kalla in människor ifrån de andra furstarnas folkslag, till att ingå i hans, då förlorar änglafurstarna sina "undersåtar" och därmed sin makt! Jesu korsdöd var en snillrik, försåtlig attack mot härskarna och makterna, som inte slog mot dem med militära medel, utan angrep dem genom att ta ifrån dem deras undersåtar och så urholka deras gudagivna mandat.

Guds plan: Att erövra världen

Det här låter kanske lite för mycket som SciFi/Fantasy, men vänder vi oss till Efesierbrevet och NT, ser vi Guds konspiration där tydligt. Just Efesierbrevet talar mycket om Guds hemliga agenda, som varit dold sedan urminnes tider. Kapitel 3 talar om "hemligheten med Kristus", och redan i 1:10 meddelas vari hemligheten består: Att sammanfatta allt i Kristus. Detta låter inte så upphetsande, tills man läser det mot bakgrund av ovanstående. Världen, enligt Paulus, är ju uppsplittrad mellan olika änglafurstar - något som syns i den nationsuppdelning världen har. Vi har en fragmenterad värld, något som ytterst sett ligger bakom alla krig med all den död och det lidande den medför. Och Guds dolda plan är att avhjälpa denna söndring genom att suga in människor från alla andra folk, in i ett nytt folk som Kristus blir furste över. Ett alldeles nytt folk, med en alldeles ny furste, som ska ersätta alla andra folk och furstar. Detta var Guds hemliga konspiration.

Och hör och häpna: Detta nya, universalfolk, som ska slå ut andefurstarnas inflytande i världen är ... församlingen!!! Därför skriver Paulus
Nu skulle härskarna och makterna i himlarymderna genom [församlingen] få kunskap om Guds vishet i hela dess mångfald. (Ef 3:10)
Det var faktiskt denna vers som från början fick mig att börja grubbla över Efesierbrevets hopblandning av hednafrågan och de kosmiska härskarna. Hur kunde den kristna församlingen lära demonerna nåt? Jo, när församlingen föds på pingstdagen består den endast av judar som köpt att Jesus är Messias. Härskarna och makterna tänker att det är ingen fara - Guds omorganiserar sitt eget folk - så de vänder sig om och somnar om. Men så börjar församlingen inlemma människor ur andra folkslag, i en allt starkare ström. Och då går ljuset upp för härskarna och makterna om vad Gud håller på att göra! Han siktar på världsherravälde! Men då är det redan för sent.

1 Korintierbrevet (som också har inslag av dessa kosmiska härskare) har ett par verser som fångar denna geniala konspiration:
Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. Den kände ingen av denna världens makter till — om de hade känt till den skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre. 

1 Kor 2:7-8

Sammanfattning

Det här blev ett långt inlägg. Det finns mycket mer att säga om det här perspektivet på Efesierbrevet, och jag kanske kommer tillbaka till det i bloggen. Men huvudpoängen är följande:
Efesierbrevet behandlar Jesu korsdöd på ett nytt sätt. Mot bakgrund av den judiska, apokalyptiska tanken att vår värld är uppdelad mellan olika änglafurstar, säger brevet att Gud har skapat ett nytt folk - församlingen - under en ny furste - Kristus - genom att Jesu död upphävde Mose lag, och på så vis öppnade upp för människor ur andra folk att gå med i detta nya folk. Detta är en fullskalig attack mot änglafurstarna, vilka kommer att bit för bit förlora sin makt, och istället kommer hela kosmos att förenas/sammanfattas under kung Jesus Kristus.

------------------------------------------------------------------------------------

Rekommenderad litteratur

"Angels of nations" av Loren Stuckenbruck, i Dictionary of New Testament Backgrounds (red Evans & Porter), IVP Academic 2000.
"Principalities and Powers" av Daniel Reid, i Dictionary of Paul and his Letters (red Hawthorne, Martin & Reid), IVP Academic 1993.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar