Andefyllda människor innan pingstdagen

När jag läste på THS fick jag lära mig att ett av Lukas särdrag, i kontrast mot de andra synoptikerna, var att han gärna betonar Anden. Eller rättare sagt, han identifierar gärna den Helige Andens verk i människor. Således ser han Jesus som en andeuppfylld människa (förutom att vara Guds son naturligtvis). Detta är kanske inte så konstigt eftersom det är Lukas sen som fortsätter med Apostlagärningarna, som ju i mångt och mycket handlar om Andens ankomst och följderna därav.

Men i dagens läsning upptäckte jag att långt innan både Apostlagärningarna och även Jesu andefyllda verksamhet, så beskrivs Symeon som en riktig Andens man. Symeon var ju den farbror som kom fram till den heliga familjen i templet när det var dags för dem att offra efter Jesu födelse, och han uttrycker en lovprisning i respons till att få ha mött "Israels tröst".

Så här beskrivs Symeon i Luk 2:

25 I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, 26 och den heliga anden hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. 27 Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus...

Det som förvånade mig här var att Symeon beskrivs i princip som en kristen efter pingstdagen, fast detta var långt före korset och även Jesu deklaration att Guds rike kommit med honom.
Min bild hittills har varit att Jesus kom och var den förste andefyllda människan, och sedan kom pingstdagen varefter alla kristna får ta del av Anden på liknande vis. Men här har vi en man varom det sägs att "Helig Ande var över honom" (v 25, και πνευμα ην αγιον επ᾽ αυτον) där "var" är imperfekt, dvs Anden var konstant över honom, och inte just vid detta tillfälle.

Vilka teologiska konsekvenser får detta? Ja, kanske får man inte se pingstdagen som Andens första ankomst, utan mer som ett utgjutande över alla fromma, som Joels profetia talar om (se Apg 2:16ff, där Petrus tolkar in Joel 2 i händelseförloppet). Efter pingst får alla del av den ande som reserverats för vissa andliga giganter tidigare.

Tänk vilken kille den här Symeon var. Han var i övrigt ingen kändis. Han var varken präst eller profet (vad vi vet), men ändå var Anden stark över honom och talade till honom. Symeon talade säkert i tungor också. 

Jesus är Guds son för att han saknar pappa

Det här kanske är en självklarhet för många, men i Luk 1:34-35 kopplas Jesu gudomliga unikum med att han avlas genom den helige Ande.

Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man." Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över [grk: överskugga] dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son.

Gud utvalde med flit en ogift oskuld till föderska av sin son, någon som inte själv kunde ge upphov till ett barn, detta för att han själv ville skapa det här barnet på något sätt. Man kunde ju annars tänka sig att Jesu eviga 'själ' skulle kunnat förenas med ett gift pars nybefruktade ägg.
Men man kan samtidigt undra över vart det här barnet(s kropp) kom ifrån. Tog Gud ägget från Maria och kompletterade med y-krosomen? Eller nyskapade han ett befruktat ägg i Marias livmoder, så att hon endast var en surrogatmamma?
Jag kanske lutar åt det senare. Ska han verkligen avla sin egen son, gör Gud väl bäst i att skapa honom från scratch, helt och hållet hans. Ibland menar man att Marias genetiska del gav honom en sann mänsklighet, men en människa är väl inte mindre mänsklig bara för att han skapats av Gud (jmfr Adam)?
Och om man låter ägget komma från Maria, kommer man inte riktigt ifrån att Gud och Maria har ett barn ihop. Och där närmar vi oss snabbt tanken på Maria som Guds gemål...

Inkarnationen är knepigt. Men utifrån den här texten förstår jag att Jesus status som Guds son bygger på att han inte avlades av Josef, utan på något vis skapades direkt av Anden i Marias mage.