"Ni har hört att det blev sagt..." - gör Jesus lagen ännu svårare?

I Bergspredikan (Matt 5-7) finns ett avsnitt som traditionellt går under namnet "antiteserna". Det består av ett antal uttalanden av Jesus som alla börjar med "Ni har hört att det blev sagt..." som han sen kompletterar med "... jag säger er...". De har kallats antiteser därför att man tänkt att Jesus ersatt GT:s bud med sina egna, bättre bud. Ett exempel är rubriken i Bibel 2000, som lyder "Jesus skärper lagens bud". Predikningar över dessa texter kan gå ännu längre och påstå att inte endast handlingen är synd, utan även tanken är det - något som baseras på den andra antitesen ("Den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap"). Den sista tolkningen har gett många kristna en ständig känsla av fördömelse, eftersom tanken som bekant är väldigt svår att kontrollera.

Men är detta egentligen vad Jesus gör i den här texten? Var han ute efter att ersätta GT:s bud med ännu svårare sådana?

Romarbrevets inclusio - trons lydnad.

Romarbrevet anses ju traditionellt handla om hur försoningen har befriat oss från Lagens krav. Beroende på vad man menar med orden är det ju delvis sant, även om det är tveksamt om det är det som är brevets huvudämne. Men då är det intressant att begreppet "trons lydnad" (SFB15) bildar ett inclusio till brevet.

Ett inclusio i antikens skrivande och retorik var när man hade ett uttryck i början och i slutet av ett avsnitt eller en hel skrift, så att det formade en inramning av texten. Skolexemplet är Ps 8 som ramas in av "Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden." (v 2 och 10). Exakt vad inclusiot avsåg att förmedla tror jag inte är fastställt inom forskningen: Var det en rubrik, en sammanfattning av det som står inom ramarna, själva huvudidén som innehållet anknyter till, eller enbart en stilistisk faktor? Ett inclusio lyfter i alla fall fram det den säger, vilket gör det till allt annat än oviktigt.

I Romarbrevets (långa!) hälsning presenterar sig Paulus som en apostel som fått uppdraget att "föra alla folk till trons lydnad för [Jesu] namns skull". Men sen, precis i slutet av brevet, återkommer frasen:

Han har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider varit dold men som nu har uppenbarats och gjorts känd genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning för att föra alla folk till trons lydnad.

Rom 16:25b-26 (SFB15)

"Att föra alla folk till trons lydnad" bildar alltså ett inclusio för Romarbrevet, vilket är anmärkningsvärt eftersom brevet ju på nåt vis handlar om att nåden har ersatt Lagen.

Tron allena:s nedgång och fall

Intro

De sista 40 åren har en "tyst" revolution pågått inom den världsvida bibelforskningen, angående NT:s syn på frälsning. En av hörnstenarna i den protestantiska tron, att frälsningen beror endast på tro, har skjutits i sank. Man kan tala om ett monumentalt paradigmskifte där inte en, utan flera av varandra oberoende forskningsresultat har sammanstrålat i slutsatsen att våra handlingar visst kommer att finnas med i vågskålen den dag Jesus kommer tillbaka för att döma världen.

Att "hata sin far och mor" är en semitism

Problemet

Många bibelläsare har väl oroats av Jesu ord i Luk 14:26:

Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge. 

Jag har ofta hört att man ska ta "hata" som att "älska mindre än Gud", men har inte hört något bra argument för det.

Lösningen

Men idag läste jag om versen, och det visar sig att ordet "hata" parallellt med "älska" faktiskt är ett semitiskt idiomatiskt uttryck för att älska mindre än, eller prioritera lägre än. Idiomatiska uttryck är sådana i ett språk som har en annan betydelse än vad de enskilda orden faktiskt beskriver (t ex att "lägg på ett kol" betyder "skynda dig").

I hebreiskan kan "hata" alltså betyda älska mindre än, och kommer säkert av att man överdrev skillnaden mellan kärleken till två ting (jmfr med hur tonåringar pratar idag "jag hatar skolmaten" betyder "varför kan vi inte få pizza, frukostkorv är inte lika gott!").

Det här är tydligt i vissa verser i GT:

Så låg Jakob med Rakel också, och han älskade henne mer än Lea. Han arbetade sedan hos Laban i ytterligare sju år.
När Herren såg att Lea blev åsidosatt [heb hatad] gjorde han henne fruktsam. Men Rakel var ofruktsam.

1 Mos 29:30-31

Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han försmår [hebr hatar], och båda hava fött honom söner, såväl den han älskar som den han försmår [hebr hatar], och hans förstfödde son till den försmådda [hebr hatade]...

5 Mos 21:15

Man ser också i Matteus version av Jesu ord att han har ersatt det idiomatiska uttrycket och skrivit i klartext vad Jesus menade.

Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. 

Matt 10:37

Avslutning

Det Jesus alltså menar är att man måste prioritera Jesus och hans vilja, även om det krockar med familjen och släktens förväntningar och krav. Även utan den bokstavliga tolkningen av "hata" är detta ett väldigt krävande påbud, då det sägs i en kultur där ens familj är allt, och hederskulturen är stark.

Maria-vördnad? Nej säger Lukas evangelium

Ulf och Birgitta Ekman har figurerat igen i media efter att deras bok kommit ut om deras väg till den katolska kyrkan. Birgitta har valt Maria, Jesu mor, som skyddshelgon. Maria är ju den främsta av Kyrkans helgon och mycket populär bland världens katoliker.
Jag hörde en gång en katolsk nunna tala om hennes relation till Maria på ett seminarium på den frikyrkliga Frizon-festivalen på Torps gård utanför Örebro. Den nu avlidne, och fantastiska teologen Hans Johansson anordnade seminariet och delgav själv sedan hans nyvaknade intresse för Jesu mor. Jag fick intrycket att han ville väcka det intresset även hos deltagarna på Frizon- festivalen.

Maria förespråkarna pekar gärna till Luk 1:42, 48 för att visa att Maria är den främste bland människor eftersom hon burit på Jesus själv.
Att dra den slutsatsen ur de verserna är lite långdraget måste jag säga, om man nu ska göra en ordentlig exeges (vad skulle t ex en formkritisk analys säga?).
Det som däremot är klarare är att Jesus själv behandlar den här frågan om Maria. Mitt i Lukas elva, efter en massa snack om demoner och före texten om Jona- tecknet, händer plötsligt följande:

Luk 11:27-28
27 När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: "Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat." 28 Men han svarade: "Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det."

Här, i vers 27, har vi någon som faktiskt prisar Maria salig, just för att hon haft en sådan nära relation till Jesus, precis som katolikerna förespråkar. Men Jesus säger emot. Det är snarare (eller "istället") de som hör Guds ord och "tar vara på det" som är de saliga. Jesus nedgraderar alltså den "kroppsliga" relationen till honom, vilket är en direkt motsägelse av katolikernas doktrin (särskilt som människorna på den tiden lade stor vikt vid sin härkomst). Och lyfter upp dessa som valt att följa honom istället.

Jesus gör på ett liknande sätt här:

Luk 8:19- 21
19 Hans mor och hans bröder kom dit, men de kunde inte ta sig fram till honom i trängseln. 20 Man sade till honom: "Din mor och dina bröder står där ute och vill träffa dig." 21 Men han svarade: "Min mor och mina bröder, det är alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det."

I textens kulturella kontext nedtonar han alltså Marias betydelse snarare än lyfter upp den. Jag vet inte om det kan sägas klarare än så här. Lukasevangeliet motsäger Maria-dyrkan.