Kort om begreppet "Allsmäktig"

Med anledning av det förra inlägget, kommer här en kort kommentar om en fråga som brukar dyka upp:

"Men betyder inte "allsmäktig" just allsmäktig?
Det beror ju på vad man menar. Den svenska regeringen har ju makten i Sverige, men det innebär ju inte att de har förmågan att styra svenskarna via trådlös anslutning. De har rätten att bestämma saker, och sedan tvinga människor att följa det.
Ordet "allsmäktighet" översätter ord på hebreiska och grekiska som inte direkt avser någon sorts absolut, styrande kraft, utan bygger på hebreiskans ord för "(ängla-)härskarornas gud" (sebaot) - dvs den vars plan till slut segrar, för att han har flest änglar, typ. Kanske kan man också häröra idén att Gud har rätt till att bestämma och bli åtlydd i världen.
Bibel 2000 översatte faktiskt begreppet annorlunda mot den tidigare 1917-års översättning - de skriver "allhärskare" eller "väldige" istället för "allsmäktig" (se Upp 11:17 i båda översättningar)."

Guds "onda" sida var inget problem på Bibelns tid

Frågan

En av de största problemen med kristendomens gudsbild, för både kristna och icke-troende, är att han har en "ond" sida. Dels har vi lidandets problem ("Om Gud är allsmäktig och fullkomligt god, varför finns det lidande i den värld han har skapat?"). Men sedan har vi också helvetesproblemet ("Hur kan en kärleksfull Gud döma människor till ett helvete på den yttersta dagen? Varför får inte alla komma in i saligheten?"). Snarlikt är problemet med varför Gud redan i detta livet tycks straffa och medelst plåga fostra människor.

Det här är främst filosofiska problem. Då menar jag att de finns inom det vi kallar den systematiska teologin, där man ställer upp filosofiska premisser (Gud är allsmäktig + Gud är god = ...) och drar sedan slutsatser (... = och därför borde han kunna och vilja släppa in alla människor i saligheten). Men det är besynnerligt hur frånvarande dessa frågor är i Bibeln. Vi kan läsa sida upp och sida ner där människor ständigt bollas fram och tillbaka mellan eländen, men ingen kommer på att undra varför! Bibelns författare kan beklaga sig över varför Guds folk får lida, de kan fasa över domedagen, de kan vädja om att få slippa fostras med ännu ett rapp - men de ifrågasätter inte hur en god Gud på ett principiellt plan kan tillåta lidande, eller hur han kan hänge sig åt att aktivt plåga människor.
Hur kommer det sig?

Idag är det populärt (och anses upplyst) att successivt plocka bort dessa obehagliga sidor hos Gud. Jag kan förstå att man reagerar mot en svartvit kristendom man växt upp med, men innan man tar steget fullt ut borde man ställa sig just denna fråga, varför Bibelns folk inte reagerade emot Guds "onda" sida på samma sätt som vi gör. Någonstans tror jag den tempocentriska fördomen lurar, att Bibelns tänkare var primitiva människor, som inte har tänkt efter lika mycket som vi.

Var Petrus förutbestämd till att förneka Jesus - en genreanalys

I Matt 26:31-35 finns en märklig text där Jesus verkar förutsäga framtiden för Petrus, och talar om för honom att han kommer att förneka Jesus tre gånger den kommande natten. Det händer mycket riktigt senare (se v 69ff). Ibland används detta som ett argument för att Jesus/Gud ser framtiden och kan avslöja den för oss människor.
Är det så vi ska uppfatta texten? Menar Jesus: "Jag (eller Fadern) ser framtiden, och ser där att du kommer att förneka mig tre gånger. Eftersom detta är den faktiska framtiden kommer det och hända, och du har ingen möjlighet alls att undvika detta misslyckande."
Detta skulle i så fall bidra med en väldigt ödesmättad bild av människan.