tisdag 10 november 2015

Lukasevangeliets första budskap: Tro på Gud

Det första kapitlet i Lukas evangelium är ett kapitel om två kvinnor som mirakulöst blir gravida. Elisabeth ska få en son som ska förbereda Israels folk för att ta emot ett besök av Gud själv (v 68). Maria ska få  en son som ska bli kung över Israel (v 32-33). Elisabeths graviditet är mirakulös för att hon är ofruktsam och dessutom är hon och gubben för gamla. Marias är mirakulös för att hon ännu inte haft någon karl. Så långt är berättelserna ganska lika.

Men på en punkt skiljer de sig. När Sakarias kontaktas av ängeln om att de ska få barn, reagerar han med tvivel - han vill ha något slags bevis (v 18). Han och frun har väl kämpat länge med sin barnlöshet (det var en skam på den tiden att vara barnlös). De har bett om barn till Gud i många år, och växlat mellan hopp och tvivel. Och sedan när ålderdomen kom slutade de. 
Maria kommer här som en kontrast. Hon reagerar med tro i v 34-38 (om än med en viss undran om hur det ska gå till). Hon har visserligen inte kämpat med något som Elisabeth och Sakarias, men å andra sidan är det som utlovas henne mycket mer bisarrt - hon ska bli med barn utan att ens ligga med någon man. Eller genomgå provrörsbefruktning. Elisabeths mirakel fanns det ju tidigare föregångare till (Abraham och Sara var det bästa), men aldrig tidigare hade man hört talas om en gravid jungfru. Men ändå så tror hon. 

Lukas 1 är alltså en berättelse om tro, som den grundläggande, livsdefinierande tilliten till Gud, som gör att man svarar med "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt" när man får reda på att man ska slängas in i en tidig utomäktenskaplig tonårsgraviditet, med medföljande skam och ryktesspridning. 

Men hur gick det för Sakarias då, den tvivlarna? Tja, han fick sig ett bevis:

"du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker"

Där fick han ett tecken så 'an teg! 

måndag 9 november 2015

Maria-vördnad? Nej säger Lukas evangelium

Ulf och Birgitta Ekman har figurerat igen i media efter att deras bok kommit ut om deras väg till den katolska kyrkan. Birgitta har valt Maria, Jesu mor, som skyddshelgon. Maria är ju den främsta av Kyrkans helgon och mycket populär bland världens katoliker.
Jag hörde en gång en katolsk nunna tala om hennes relation till Maria på ett seminarium på den frikyrkliga Frizon-festivalen på Torps gård utanför Örebro. Den nu avlidne, och fantastiska teologen Hans Johansson anordnade seminariet och delgav själv sedan hans nyvaknade intresse för Jesu mor. Jag fick intrycket att han ville väcka det intresset även hos deltagarna på Frizon- festivalen.
Maria förespråkarna pekar gärna till Luk 1:42, 48 för att visa att Maria är den främste bland människor eftersom hon burit på Jesus själv.
Att dra den slutsatsen ur de verserna är lite långdraget måste jag säga, om man nu ska göra en ordentlig exeges (vad skulle t ex en formkritisk analys säga?).
Det som däremot är klarare är att Jesus själv behandlar den här frågan om Maria. Mitt i Lukas elva, efter en massa snack om demoner och före texten om Jona- tecknet, händer plötsligt följande:
Luk 11:27-28
27 När han sade detta hördes en kvinna i mängden ropa: "Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat." 28 Men han svarade: "Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det."
Här, i vers 27, har vi någon som faktiskt prisar Maria salig, just för att hon haft en sådan nära relation till Jesus, precis som katolikerna förespråkar. Men Jesus säger emot. Det är snarare (eller "istället") de som hör Guds ord och "tar vara på det" som är de saliga. Jesus nedgraderar alltså den "kroppsliga" relationen till honom, vilket är en direkt motsägelse av katolikernas doktrin (särskilt som människorna på den tiden lade stor vikt vid sin härkomst). Och lyfter upp dessa som valt att följa honom istället.
Jesus gör på ett liknande sätt här:
Luk 8:19- 21
19 Hans mor och hans bröder kom dit, men de kunde inte ta sig fram till honom i trängseln. 20 Man sade till honom: "Din mor och dina bröder står där ute och vill träffa dig." 21 Men han svarade: "Min mor och mina bröder, det är alla dessa som hör Guds ord och handlar efter det."
I textens kulturella kontext nedtonar han alltså Marias betydelse snarare än lyfter upp den. Jag vet inte om det kan sägas klarare än så här. Lukasevangeliet motsäger Maria-dyrkan.

måndag 19 januari 2015

Vad betyder "Tro som ett senapskorn"?

Introduktion

Det finns ett märkligt bibelord i Nya testamentet som länge förbryllat mig. Det är versen som säger att om man har tro stort som ett senapskorn så kan man förflytta berg. Som alla trogna predikokonsumenter vet ansågs senapskornet på den här tiden vara den minsta bland frön i växtriket. Det här bibelordet brukar därför, i predikningar, oftast tolkas som att man behöver inte ha en särskilt stor eller stark tro för att Gud ska höra och svara på ens böner. Jag har t o m hört sådana som har legitimerat tvivel utifrån detta.

Det som dock förbryllar mig med denna vers är att den används i en text där Jesus nyss har bannat lärjungarna för att de hade en svag tro. Lärjungarna har just misslyckats med att driva ut en demon som orsakat "fallandesjuka", och efter att Jesus senare fördrivit den utan problem, undrar lärjungarna:
”Varför kunde inte vi driva ut demonen?” Han svarade: ”Därför att er tro var svag. Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er.”
(Matteus evangelium 17:19b-20)
Är det inte märkligt att Jesus först kritiserar dem för deras svaga tro, och härrör det uteblivna miraklet till det, för att sedan säga att tron kan vara hur liten som helst?

Tesen

Men den här versen är grovt missförstådd. Liknelsen med senapskornet har inget att göra med en liten/svag tro i förhållande till en stor/stark tro. Istället skulle jag vilja föreslå att versen tolkas så här:
Även om du inte har något mer än en (stark) gudstro att rubba berget med, så räcker det. Gud kommer att flytta berget åt dig. 
Jämförelsen med senapskornet syftar inte på att tron är liten i förhållande till en stor tro, utan på att tron är liten i förhållande till ett fysiskt berg! Det fantastiska med gudstron är att någonting mentalt kan orsaka förändringar i den fysiska världen, säger Jesus. För annars är våra mentala upplevelser helt verkningslösa på materia: Min sorg får inte skogen att vissna; min nyfikenhet får inte solen att gå upp; och jag kan vara hur hatisk som helst mot mördarsniglarna, men känslan kommer ändå inte att ta kål på dem.

Argumenten.

OK, så skulle man kunna tolka texten kanske, men vad säger att det är den rätta tolkningen?

Argument 1: Översättningsmiss

Det först vi måste räta till är översättningen. Bibel 2000 lägger in en lite tolkning i sin översättning:
"om ni har tro så stor som ett senapskorn "
Men i grekiskan står det egentligen:
"om ni har tro som ett senapskorn" (ἐὰν ἔχητε πίστιν ὡς κόκκον σινάπεως,)
Innebörden av denna rättelse är att i den övre översättningen är det just att deras tro är liten i förhållande till andras tro. I den nedre översättningen kan tron förstås som liten i förhållande till andra saker i tillvaron. T ex fysiska berg. Eller ekonomiska skulder. Eller elaka skolbarn.

Argument 2: Retoriken

Det viktigaste argumentet för denna annorlunda tolkning handlar dock om kontrast. I retorik, både antik och modern, kan man få fram poänger genom att använda kontraster, överdrifter (hyperboler) och bildspråk. Vår vers (vers 20) om senapskornet är ett sorts ordspråk, skrivet med just sådana här retoriska drag. Den innehåller bildspråk (senapskorn och berg); hyperbol (senapskornet var det minsta fysiska ting man kände till, och berg var det största); och kontrast (senapskornet fungerar som bergets motsats eller motpol).

Det som hela tolkningen av versen står och faller på är: Vilken är den litterära kontrasten i versen? Den traditionella tolkningen, som även Bibel 2000 försöker bistå genom sitt lilla tillägg ovan, är att kontrasten är mellan en senapskorns-liten tro och en stor/stark tro. Men gör vi en litterär analys av texten som ovan blir det fullständigt uppenbart att kontrasten  är mellan senapskornet och berget: De är de två bilderna i versen; och de hör ihop som ett par för att de var dåtidens metaforer för "minst" respektive "störst".

Vad säger alltså Jesus?

Vad är det då som Matt 17:20 försöker säga? Jesus tar det allra minsta respektive det allra största som dåtidens människor kände till, ett senapskorn respektive ett berg (jag läste någonstans att man på den tiden tänkte sig berg som det största och stadigaste som fanns, och att de t o m höll uppe himmelen), och så säger han att vanligtvis kan inte ett senapskorn ha särskilt stor påverkan på ett berg. Och det kan definitivt inte putta bort det. Vi kan tycka att vår tro - ett inre, mentalt tillstånd -  på samma sätt inte kan rubba ett berg (eller andra otympliga hinder). "Men sannerligen säger jag er: om ni har tro, vilken liksom senapskornet är oansenlig och obetydlig i den här världen, kan ni ändå säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er." Hemligheten ligger naturligtvis i att tron begär hjälp ifrån den allsmäktige Gud.

Slutsats

När Jesus använder sig av senapskornsmetaforen i Matt 17:20 syftar det inte på att tron inte behöver vara stark. Det skulle gå emot vers 19 samt det tema av svag och stark tro som är ett av Matteus särdrag. Istället menar han att tro på Gud kan upplevas lika liten och verkningslös som ett senapskorn som ska flytta på ett berg, men pga Guds kraft så kan tron ändå flytta på hindret.


P.S.

Även om jag tycker att denna tolkning är klockren för Matteus-texten, måste jag erkänna att en liknande text i Luk 17:6 är mer problematisk. Men det är en annan historia :-S