Repris: Har Gud hittat på moralen, eller finns den oberoende av honom?

Här kommer en text jag skrev 2010, inom det moraliska argumentet för Guds existens.
---------------------------------------
Några pusselbitar föll på plats i fredags på en Apologetik-lektion [jag undervisade på en bibelskola på den tiden], och denna blog har fått sin inspiration därav.

De flesta människor tycker att detta med rätt och fel, kallat etik eller moral, är viktigt. När svenskarna skakade av sig det religiösa oket på 1900-talet och blev ett sekulariserat folk var det möjligtvis för att bli av med Kyrkans sexual- och alkoholmoral, men inte för att bli av med all moral. Man ville naturligtvis att det fortfarande skulle vara fel med mord, stöld, mobbning och så vidare.

Och när man månar om moral, brukar man också tycka det är väsentligt att moralen är någonting objektivt. Filosofer kallar detta för "objektiva moraliska värden". Med detta menar man att exempelvis mobbning är fel, oberoende av vad människor tycker; att moralen är rotad i verkligheten. Att moralen endast skulle vara något subjektivt, en praktisk överenskommelse, avskräcker folk när de inser att mobbning skulle bli moraliskt rätt, bara tillräckligt många människor kom överens om det.

Kristna apologeter brukar då peka ut att ateismen och de sekulariserade Sverige saknar grund för en objektiv moral. Om Gud inte finns, säger man, är allt tillåtet. Precis som det varken är rätt eller fel att en katt biter ihjäl en mus då det är naturens gång, gör en mänsklig mördare heller inte fel eftersom han också bara är ett djur.


Men nu kommer vi till själva saken. Ateister, som vill fortsätta tro på en objektiv moral, kontrar då med följande argument:

Skulle moralen vara beroende av Gud? Är något moraliskt rätt bara för att Gud säger det? Men då skulle ju mobbing vara rätt om Gud bestämde det! 

Det ateisterna pekar på är att en subjektiv moral är absurd vare sig det är Gud som på måfå sätter den, eller människor som gör det. Moralen måste kunna grundas i verkligheten, och inte endast vara något slumpmässigt. Med andra ord, Gud behöver kunna svara på varför han dömer ut vissa saker som fel.

Hur ska en kristen svara på detta? Det diskuterade vi i fredags, och hittade faktiskt en lösning. Om den kristne fortfarande vill säga att Gud är moralens ursprung, måste denne också på något sätt grunda moralen i verkligheten för att den inte ska bli helt godtycklig från Guds sida. Detta åstadkoms av följande:

1. Världen skapades av Gud med en avsikt. Han ville något, han hade föreställt sig hur denna värld skulle bli.
2. Världen formades utifrån denna avsikt. Alla detaljer och funktioner i skapelsen finns och är som de är, för att bidra till den avsedda världen.
   
   Detta är väl ganska självklart, men så lägger vi till följande premiss:
3. Gud skapar moralen också utifrån samma avsikt. 

Den här sista premissen svarar just på ateistens anklagelser om att en gudomligt given moral skulle vara slumpmässig och ogrundad. Den är istället starkt kopplad till världen. Samma avsikt som ligger bakom hur världen är formad, ligger också bakom de moraliska bud han ger. Därför samstämmer moralen med världen.

(Jag skrev att Gud skapar moralen utifrån sin avsikt, men det är lite missvisande. Moralen uppkommer istället som en direkt följd av att världen är skapad just med en avsikt. Finns den avsikten, mäts alla handlingar automatiskt mot denna avsikt och blir därmed rätt eller fel.)

Man kan använda sig av en musikalisk metafor här. Anta att Gud skapar ett musikstycke i E-dur. Sedan skapar han en människa med uppgiften att improvisera i musikstycket. Men han skapar också en moral som säger att improvisationen måste ske i E-dur, annars förstörs stycket.

Det här gör att Gud inte skulle stadfästa att mobbning är moraliskt rätt, eftersom hans avsikt med världen är en värld av djupa, kärleksfulla relationer. Därför har han också format världen till att hysa sådana relationer, och det är därför vi alla upplever mobbning som emot världens ordning.
Följden av allt detta är att vi får objektiva moraliska värden. Men de är endast objektiva inom systemet, inom skapelsen. De är subjektiva för Gud, men han är utanför systemet. Likafullt så "rimmar" de med vår värld, och är därför inte slumpmässiga.

Den extra twisten i det här argumentet tycks vara att dessa objektiva moraliska värden som finns, finns bara om man utgår ifrån att Gud finns, eftersom de kräver en avsikt med världen. Förnekar man istället Gud, står man där och vet intuitivt att rätt och fel är objektiva verkligheter, men har ingen som helst förklaring till dem.