Treenigheten och Bibeln

En fråga som ibland dyker upp är om Bibeln verkligen förespråkar treenighetsläran - dvs att Gud, på nåt sätt, består av tre olika gudomliga personer, fast Gud samtidigt är en. Här kommer några funderingar kring det hela (i respons till en vän som ställde frågan idag).

Hur kan monoteism tro på Fader, Son och Ande?

Historiskt kan vi se att Israel i Gamla testamentet beordrades att bli monoteister. Medan alla andra folk trodde att det fanns olika gudar (och de kunde tillbe flera av dem "samtidigt"), fick Israel veta att ingen annan har gudavärdighet än deras Gud, inte flera. Men när vi sen kommer fram till Nya testamentet och Jesus framträder, uppstår dilemmat: Vad för slags varelse är Jesus? Han är uppenbarligen mer än en människa, men är han då en ängel? Och om han är ännu högre än änglarna, är han då ... en gud? Eller kanske till och med Gud?

När NT:s författare behandlar Jesus, tycker jag att det är tydligt att de inte riktigt vet hur de ska ta ställning i frågan. Ingen är inne på att lämna monoteismen (tron på endast en gud). Ofta tycks de tala om Gud och Jesus i samma mening, och hur kan Jesu i så fall vara Gud själv (t ex "Guds son" - hur kan man vara sin egen son?)? Likaså är Guds behandling av Jesus i evangelierna väldigt mycket Gud-relaterar-till-en-människa. Men samtidigt anger de ibland att Jesus var jämställd med Gud före han blev människa (Fil 2:6ff). Johannes är en av dem som mest tar i frågan (på sitt egna "estetiska" vis). Hela hans evangelium handlar om att Jesus på något sätt är gudomlig, särskilt de första styckena i kapitel ett. Hebréerbrevet kapitel 1-3 argumenterar också för att Jesus inte alls är en ängel, utan mycket högre. Men jag kan ändå inte komma ifrån att författarna inte har någon klar treenighetslära i bakhuvudet.


Under de närmaste århundradena efter Nya testamentet är frågan om hur man ska kategorisera Jesus den största frågan. Debatten går fram och tillbaka. Arianerna menade att Jesus var högre än alla varelser, men ändå en skapad varelse och därmed inte Gud. Den andra sidan, som så småningom vann striden, menade att Jesus faktiskt var Gud. I samband med några kyrkomöten på 300-talet (tror jag) slogs till sist treenighetsläran fast. Förutom Jesus, räknades också Anden in i treenigheten då.

Vad är egentligen problemet?

Om vi ska formulera problemet kort, är det: Om Jesus och Anden är Gud, innebär det att kristendomen har övergett monoteismen? Har vi inte i praktiken tre gudar? För hur kan 1 + 1 + 1 = 1? För de flesta kristna, som vill hålla fast vid att judarnas monoteism var gudagiven, är detta ett dilemma.

Mina egna funderingar

Eftersom jag är en sola scriptura-kille, dvs jag anser att endast Bibeln bör antas för sann, och att tradition, kyrkomöten etc på sin höjd kan anses upplysande men inte alls är på Bibelns nivå, så är jag inte alls särskilt intresserad av den färdiga treenighetsläran, så som kyrkomötena formulerade den. Min uppgift är istället att försöka tolka bibeltexterna, utan att styras av senare tiders teologiska spekulationer (och jag vet att detta retar upp en del av mina Twitter-vänner, men jag älskar er ändå).
Så här är mitt försök.

Monoteismen var främst ett vapen emot den antika gudavärlden

När man tolkar Bibeln bör man alltid fråga sig varför just den aktuella texten skrevs. Israeliterna levde i en värld där man tänkte sig att varje folk hade sin gud, och att dessa gudar bebodde en gudavärld. När man så småningom började resa, och när imperierna uppstod, blev det fritt fram att tillbe olika gudar, inte endast ens egen lokala "stamgud". Jag tror att "Du ska inga andra gudar ha jämte mig" var först och främst en order om att inte delta i den allmänna dyrkan av alla dessa gudar, och skälet var (och nu spekulerar jag) att ursprunget till dessa gudar var de änglar som Gud hade satt över olika folkslag m m. Århundradena innan Jesus, talar nämligen judarna mycket om just hur änglar, eller andefurstar, i den osynliga världen var starkt integrerade med olika folk, städer osv. Jag skriver lite om det här. Gud är den ende som egentligen är Gud, på riktigt, och därmed också hela världens Gud. Skapade änglafurstar, som finns till för att tjäna honom, är inte värda tillbedjan; endast Gud, världens skapare, är det. Det är detta som jag tror att monoteistiska texter i GT var till för att bekämpa. De är inte metafysiska doktriner om Guds natur.

Insikten att Gud är tre

När vi så kommer fram till NT, och judarna vid det laget är övertygade om att Gud är den ende riktige guden, händer det märkliga att en galileisk profet vid namn Jesus börjar ta sig friheter. Han tar sig rätten att förlåta synder, något som endast Gud kunde göra; han säger att han och Gud är ett osv. Han skulle naturligtvis kunna vara endast en bedragare med hybris, men den otroliga kraft till att bota sjuka som han hade, och att demonerna var livrädda för honom, sade att Gud onekligen godkände honom och hans påståenden.

Ungefär där är vi, när vi öppnar Nya testamentet. Jag tror inte att författarna hade en klar bild över exakt vem Jesus var i förhållande till Gud, men de vågade dra vissa slutsatser och agera utifrån det. De förstod:

• att Jesus hade funnits hos Gud innan han blev människa, och var på något sätt jämställd med honom. 
• att han var mer än en superängel. 
• att han är värd att tillbes (vilket mest framkommer i Uppenbarelseboken).
• att han inte var en del av det skapade, och inte var förgänglig på det sättet.
• etc

Jag menar att vi inte behöver ha en detaljerad treenighetslära. Det är bättre att försöka behandla Jesus precis som NTs författare gör (se ovanstående punktlista). 

Hur gör vi med "Gud är en"?

Med ovanstående tolkning av GT:s monoteism, behöver det inte bli ett logiskt problem att säga att Gud är tre. Som jag skrev ovan syftar monoteismen på att man inte ska tillbe gudavärldens "gudar", eftersom de antingen inte finns, eller är underordnade tjänsteänglar i Guds osynliga administration. De monoteistiska texterna är inte en exakt beskrivning av hur gudomen är uppbyggd. 

Avslutning

Som i så mycket annat har teologin genom historien skapat mysterier av saker som Bibelns författare verkar ha tagit på ett ganska enkelt sätt. Ofta är det olika filosofiska strömningar som blandats ihop med Bibelns relativt enkla budskap. Det bästa vi kan göra är att studera Bibeln, och med den historiska kunskap vi har om antikens judendom försöka förstå vad de menade. Så ska ni se att allt ordnar sig :-)