Hörnstenen i Bibelns sexualetik - ett-kött-tanken

Jag fick en fråga på sociala medier kring om sex enligt Bibeln är samma sak som äktenskapet, eller om det är "endast" hör till äktenskapet, efter något jag måste ha klämt ur mig på Betel fhsk för många år sen. Så här kommer ett litet svar.

Kristendomen har ju haft en ganska strikt reglering kring detta med sex. Framför allt har man förbjudit sex utanför den äktenskapliga relationen, och varit emot skilsmässa och omgifte. Allteftersom samhället har sekulariserats har gapet mellan samhällets syn och den traditionella kristna synen vidgats. Är detta bara ett uttryck för kristendomens allmänt surkonservativa inställning till förändring, eller finns det en anledning till denna tröghet?

De relevanta bibeltexterna

Försöker man att förstå Bibelns syn på sex, finns det en poäng som står ut, och som förklarar i princip alla Bibelns avoga åsikter: I det sexuella samlaget blir paret "ett kött". Idén lanseras i skapelseberättelsen i 1 Mos 2:23-24, efter att Gud hade skapat Eva av en bit av Adam:

BIBEL 2000
Då sade mannen: "Den här gången är det ben av mina ben, kött av mitt kött. Kvinna skall hon heta, av man är hon tagen."
Det är därför en man lämnar sin far och mor för att leva med sin hustru, och de blir ett [hebr ett kött]. 

SVENSKA FOLKBIBELN
Mannen sade: "Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta kvinna, ty av man har hon tagits."
Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.

I sig är denna text inte jättetydlig, men det blir klarare när man ser hur Jesus använder texten i bl a Matt 19;3-6:. 

Några fariseer kom fram till honom för att sätta honom på prov och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru av vilken anledning som helst?" Han svarade: "Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?" Och han fortsatte: "Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett [grek ett kött]. De är inte längre två utan ett. Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt." 

OK att man blir ett kött i äktenskapet, men finns det någon anledning till att "bli ett kött" syftar på sexet? Eller i alle fall att det är en konsekvens av sexet? Paulus gör det klart i 1 Kor 6:15-16 när han genom att citera 1 Mos 2:25 argumenterar för varför församlingsmedlemmarna ska sluta gå till prostituerade:

 Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? Skall jag ta Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Nej, naturligtvis inte! Eller vet ni inte att den som förenar sig med en sköka är en kropp med henne? Det heter: De två skall bli ett kött. 

Konsekvenserna av bibeltexterna 

Det är denna tanke som gör den bibliska sexualetiken så avvikande idag. Den sexuella föreningen är inte endast en fritidssysselsättning, utan när man har sex igångsätts en funktion i skapelsen där Gud fogar samman personerna till en enhet som är tänkt att bestå livet ut. Det förklarar varför man ska endast ha sex med den man lovat livslång trohet till. Det förklarar också varför Jesus vänder sig emot skilsmässa (eller egentligen omgifte efter skilsmässan, för genom den nya förening man då bildar bryts den gamla föreningen). 

Den här sammanfogningen har inget att göra med om man är kristen, eller om man vigs i en kyrka. Alla människor oavsett religion fogas samman av Gud genom sex. 

Så, är äktenskapet därmed just att man har sex med varandra? Många bibelforskare som skriver om detta betonar att äktenskapet är mycket mer än sex (att man bildar en social enhet, att "hålla sig till" (SFB) syftar på att ingå ett förbund osv), men samtidigt verkar Paulus-texten ganska klar med att den livslånga föreningen sker just i den sexuella föreningen. 

Att bli ett kött - det låter fint, men sker det verkligen på riktigt? Kan vi märka det "på riktigt"? Jag tror det. Lägg märke till hur monogam människan faktiskt är. Trots alla försök på 1960-70 talet om att skapa fri sex, och polyamoura familjebildningar, är det fortfarande extremt smärtsamt när en part i en parrelation visar sig ha varit otrogen. Varför det? Varför är svartsjukan så stark fortfarande? Det ligger nära till hands att tro att man faktiskt har fogats samman till "ett kött". 

En liten varning till slut

Om någon nu tänker på vad allt detta innebär, skulle denne kunna komma fram till att den nu är gift med den personen som man hamnade i säng med efter den senaste krogrundan, och att man måste söka upp den för att bilda familj. Eller om en lägerflört gick för långt för ett par år sen och man inser att man är gift med Kalle från Skillingaryds UV-scoutkår. Är det så? Njaeee. När vi läser NT är det klart att Paulus & Co inte anser att man är skyldig till att bilda familj med den senaste personen man begick otukt med. Sex utanför äktenskapet är snarare ett missbruk av den förenande funktion som Gud har skapat sexet till att vara. Ja, bordellkunden förenades verkligen med den prostituerade vid det senaste besöket. Men det innebär inte att han nu är skyldig att bibehålla den föreningen, utan snarare gå tillbaka till sin hustru och "återförenas" med henne igen och sen hålla sig till det. Och på samma sätt är en tonåring inte bunden till den hon av misstag hade sex med, utan ska se till att göra rätt i framtiden istället. 

Varför Apg 17:26 inte bör förstås nationalistiskt

Här kommer ett kort inlägg om en text i Apg 17 som ibland används för att hävda att vi bör "bevara Sverige svenskt".

Mitt inne i sitt tal i Athen säger Paulus följande ord.

Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom — han är ju inte långt borta från någon enda av oss.

Apg 17:26-27 (B2000)

Det är de fetstilta orden som är viktiga i sammanhanget. Det finns generellt sett två tolkningar av dem.

Tolkning 1: Gud har dragit upp nationsgränserna och satt upp tidsramar för när olika stormakter får växa fram respektive försvagas. 

Denna tolkning används ibland för att mena att olika folkslag ska bo på olika landområden och utveckla sina egna kulturer. Och därför bör Sverige inte ta emot t ex muslimska flyktingar som förstör den svenska kultur som Gud låtit växa fram här.
Men det finns en till tolkning av versen:

Tolkning 2: Vid skapelsen drog Gud gränser för vattendragen och haven och lät beboelig landyta uppstå som människan säkert kunde bo på. Och han satte tider såsom regelbunden dygnsrytm och årstider så att människan kunde försörja sig genom jordbruk. 

Den här tolkningen baserar sig bl a på 'Gud sade: "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt."' (1 Mos 1:9, jmfr Ps 104:5-9 OBS v 9).

Så vilken tolkning är rätt? Det faktum som ofta förbises är att talet i Apg 17 är ett av två tal i Apg som riktas till rena hedningar. Oftast i Apg predikade Paulus & Co till antingen judar, eller till hedningar som bad till judarnas Gud - s k gudfruktiga hedningar. De hade förkunskapen som ofta behövdes för att ta emot evangeliet om Jesus. Men så har vi då två tal som är riktade till hedningar som inte var tillbedjare av judarnas Gud, utan som bad till sina egna gudar. Det finns många paralleller mellan dessa två tal, vilket gör att vi får stor hjälp av den ena när vi ska tolka den andra.

Om Apg 17 är det ena talet, finns det andra i Apg 14:15-17. Precis som i Apg 17 är budskapet att de måste upphöra med sin avgudadyrkan och vända sig till den ende sanne Guden. Men där står också följande:

Förr i tiden lät han alla hednafolk gå sina egna vägar, men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje."

Apg 14:16-17

I både kap 17 och 14 säger Paulus att Gud har gett ett vittnesbörd om sig själv, som gör det möjligt att kunna söka sig fram till honom. De står inte helt i mörker. Men nu kommer vi till det viktiga. I 14:7 är det "regn och skördetider" som är vittnesbördet, dvs att Gud skapat möjlighet för människan att kunna försörja sig genom jordbruk. Om det var så Paulus tänkte i kap 14, är det troligast att Tolkning 2 av kap 17 är sann, där Guds fastställande av tider och gränser inte handlar om nationsgränser utan om att Gud satt en gräns för vattnen så att människan har jordyta att leva på och regelbundna årstider som låter henne odla.

Alltså kan Apg 17:26 inte användas emot kulturell mångfald, vilket skulle bevisas.