The Unseen Realm (2) - Om jättar och Israels utplåningskrig i GT

En av slutsatserna som gjort störst intryck på mig i boken The Unseen Realm (se recensionen) är det ljus den kastar över krigen i Gamla testamentet, eller snarare över de fältslag i GT där ingen skulle få överleva.

Problemet

Tillspillogivandet i GT

Det finns ett begrepp i GT som upprör många. På hebreiska heter det kherem. I min gamla konfirmationsbibel (B1982) översattes det som “ge till spillo” eller liknande. B2000 översätter det med “viga åt förintelse”. Kherem kunde användas i samband med offerritualen, men det som har upprört bibelläsare är när det används om Israels strider om kananeiska städer, när de skulle bosätta sig i det förlovade landet. På flera ställen i 5 Mos och Josua beordras Israel att “viga åt förintelse” hela städer - män, kvinnor, barn, boskap och ägodelar.

Som bibelläsare stör det oss att Gud, som är kärleksfull och barmhärtig, skulle beordra någonting så destruktivt. En annan sak som också är märklig är att det endast var vissa städer som skulle tillspilloges. Andra bosättningar fick en mer “normal” behandling. Heiser erbjuder den bästa förklaring jag hört hittills om det här. Och allt har sin början i 1 Mos 6 där det berättas om hur gudar fattade tycke för människornas döttrar, steg ner och fick barn med dem.

Bakgrunden

De fallna gudarnas avkomma

Här och var i GT står det om jättar. Goliat är naturligtvis mest känd, och många läsare känner till hur den första generationen israeler som hade tågat ut ur Egypten, inte vågade inta landet pga att där fanns jättar (4 Mos 13:32-33). Var kom dessa jättar ifrån? 1 Mos 6:4 skulle kunna förstås som att jättarna just var resultatet av den sexuella föreningen mellan gudar och människornas döttrar: 

"På den tiden — och även senare — när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort." (B2000)

Bibelkommentatorer brukar oftast inte utveckla den biten särskilt mycket. Hur ska man förstå dessa referenser till jättar? Vissa kan hänvisa till de “mytologiska” varelserna som nämns i 1 Mos 6. En teolog menade t o m att spejarna skrämde upp Israel genom att hänvisa till dessa gamla legender.

Istället för att bara snabba förbi texter som pratar om jättar i GT (som många andra forskare gör) har Heiser försökt förstå vad berättelserna om jättar betydde för judarna, för de första läsarna av Moseböckerna. Här har han tagit hjälp av en judisk apokalyptisk text från ca 300 f kr, 1 Henoksboken, som just visar hur judar på den tiden kunde förstå 1 Mos 6.

Fram växer bilden av en konspiration från gudarnas sida. Enligt denna bild är poängen med 1 Mos 6 inte endast att rättfärdiga syndafloden, utan också att ge den “kosmiska” bakgrunden till Josuas invasionskrig. Heiser menar att 1 Mos 6 är en del av kampen mellan Gud och de fallna gudarna, och att kampen fortsätter därefter i Moseböckerna och de historiska böckerna. 

Så vad är betydelsen av 1 Mos 6:1-4: Gudaväsenden lämnar sin himmelska boning och får barn med människornas kvinnor? Om vi läser texten i dess litterära kontext, är det inte första gången en gud ger upphov till nya människor. Jahvé gjorde det redan i 1 Mos 1. Heiser menar att 1 Mos 1 kastar ljus över 1 Mos 6:

Om Gud skapade ett människosläkte till sin avbild i 1 Mos 1, försökte gudarna i 1 Mos 6 göra samma sak genom att stiga ner och göra människornas döttrar gravida.

Avkomman, som i engelska Biblar kallas nephilim (ex 1 Mos 6:4 ESV), blev jättarna.

Tar vi ett steg tillbaka och tänker på saken, är detta en katastrof. De fallna gudarna har gått över alla gränser i sitt trots mot Gud, och gör det som endast Gud får göra - skapar människor till sin avbild. 

Enligt Heiser var det dessa associationer som väcktes hos judarna i den Babyloniska exilen, som fick dessa texter nedskriva till sig. När Israel står vid gränsen till det förlovade landet, och spejarna kommer tillbaka och berättar om jättar (4 Mos 13:32-33), är det inte endast deras styrka och längd som skrämmer, utan också att de är avkomman till den vanhelgande föreningen mellan gudar och människornas döttrar, en följd av inbördeskriget i himlen.

Lösningen

Städer med jättar

Allt detta låter ju intressant, men nu kommer vi till det som är Heisers främsta bidrag: förklaringen av tillspillogivandet. 

Han menar att det endast var städer där det fanns jättar, alltså gudarnas ättlingar, som Jahvé dömde till utplåning. När han har jämfört vilka städer som i Josua och 5 Mos som skulle tillspilloges (kherem), med var spejarna fann gudarnas avkomma (jättarna), sammanfaller de i princip på pricken!

“… the lemma kharam in the conquest accounts is used only for assaults in cities or locales that overlap with giant clan population clusters.”

Om detta är sant innebär det att det inte var godtyckligt vilka städer som blev vigda åt förintelse. Jeriko, Ai och de andra förintade städerna var tillhåll för de fallna gudarnas avföda.

Nytt ljus över krigen

Vi är vana att tänka att Jahvé i Josua-krigen hjälpte Israel få ett eget landområde, men som jag skrev i inlägget om “God is a Warrior”-boken, är dessa egentligen Jahvés krig, där Israel endast var redskapet. Heisers bok stärker den tesen. Om han har rätt innebär det att de fallna gudarna, för att sabotera Guds planer, hade besatt Landet med deras egen ätt, refaeerna (jättarna). Denna ätt var inte endast ett hot mot Israel, utan en förbjuden mix av gudomligt och mänskligt som Gud var tvungen att slå ut. Josua-krigen var alltså en "himlens inre angelägenhet", en del i maktkampen mellan Gud och de upproriska gudasönerna, där de senare hade överträtt de uråldriga, av Gud uppsatta, gränserna mellan gudar och människor. 

Vi som inte har brytt oss om att sätta oss in i alla dessa namn på folkslag: refaeer, anakiter, emeer, samsumeer (se 5 Mos 2:20-21), ser bara ett godtyckligt krig när vi läser Josua. Men judarna som läste detta såg Guds kamp mot gudarna och deras högresta avkomma.

Avslutning

Till slut ett belysande citat från just Josua, där sammanfattningen av det nordliga fälttåget avslutas med följande ord om anakiterna (en av jättarnas folkslag):

“21 Under denna tid utrotade Josua alla anakiterna som bodde i
bergsbygderna vid Hebron, Devir, Anav, i hela Judas bergsbygd och i
hela Israels bergsbygd. Han vigde dem alla och deras städer åt
förintelse. 22 Ingen av dem blev kvar i israeliternas land med
undantag för några få som fortfarande fanns kvar i Gaza, Gat och
Ashdod…” (Jos 11:21-23)