Romarbrevets inclusio - trons lydnad.

Romarbrevet anses ju traditionellt handla om hur försoningen har befriat oss från Lagens krav. Beroende på vad man menar med orden är det ju delvis sant, även om det är tveksamt om det är det som är brevets huvudämne. Men då är det intressant att begreppet "trons lydnad" (SFB15) bildar ett inclusio till brevet.

Ett inclusio i antikens skrivande och retorik var när man hade ett uttryck i början och i slutet av ett avsnitt eller en hel skrift, så att det formade en inramning av texten. Skolexemplet är Ps 8 som ramas in av "Herre, vår härskare, väldigt är ditt namn över hela jorden." (v 2 och 10). Exakt vad inclusiot avsåg att förmedla tror jag inte är fastställt inom forskningen: Var det en rubrik, en sammanfattning av det som står inom ramarna, själva huvudidén som innehållet anknyter till, eller enbart en stilistisk faktor? Ett inclusio lyfter i alla fall fram det den säger, vilket gör det till allt annat än oviktigt.

I Romarbrevets (långa!) hälsning presenterar sig Paulus som en apostel som fått uppdraget att "föra alla folk till trons lydnad för [Jesu] namns skull". Men sen, precis i slutet av brevet, återkommer frasen:

Han har avslöjat den hemlighet som i oändliga tider varit dold men som nu har uppenbarats och gjorts känd genom profetiska Skrifter på den evige Gudens befallning för att föra alla folk till trons lydnad.

Rom 16:25b-26 (SFB15)

"Att föra alla folk till trons lydnad" bildar alltså ett inclusio för Romarbrevet, vilket är anmärkningsvärt eftersom brevet ju på nåt vis handlar om att nåden har ersatt Lagen.

Tron allena:s nedgång och fall

Intro

De sista 40 åren har en "tyst" revolution pågått inom den världsvida bibelforskningen, angående NT:s syn på frälsning. En av hörnstenarna i den protestantiska tron, att frälsningen beror endast på tro, har skjutits i sank. Man kan tala om ett monumentalt paradigmskifte där inte en, utan flera av varandra oberoende forskningsresultat har sammanstrålat i slutsatsen att våra handlingar visst kommer att finnas med i vågskålen den dag Jesus kommer tillbaka för att döma världen.

Har svenska samhället ersatt antikens gudar?

Att förstå vad det innebar att vara tillbedjare ("worshipper") av en gud i Bibelns värld, är avgörande om man ska kunna tolka texterna. Här kommer ett litet inlägg, en fundering kring antik tillbedjan och det moderna medborgarskapet i Sverige.

Vi har gjort religionen till något existentiellt....

Jag vill börja med utdela en liten känga åt dagens kristendom. Idag tänker sig många att kristendomen i första hand ska möta något sorts existentiellt behov hos människan. Vi talar om existentiella frågor, vilka verkar vara saker som "Vad är det att vara människa?", "Tar allt slut vid döden?", "Vad ska vi göra med vår upplevelse av skuld?" Många böcker som ges ut av Libris och andra kristna förlag, är en blandning av kristen tradition och modern psykologi, och ska på något vis se till den moderna människans "andliga" behov. Kyrkor anordnar musikstunder, andakter och bibelmeditationer, som också kopplas ihop med det existentiella.

Lukasevangeliets första budskap: Tro på Gud

Det första kapitlet i Lukas evangelium är ett kapitel om två kvinnor som mirakulöst blir gravida. Elisabeth ska få en son som ska förbereda Israels folk för att ta emot ett besök av Gud själv (v 68). Maria ska få  en son som ska bli kung över Israel (v 32-33). Elisabeths graviditet är mirakulös för att hon är ofruktsam och dessutom är hon och gubben för gamla. Marias är mirakulös för att hon ännu inte haft någon karl. Så långt är berättelserna ganska lika.

Men på en punkt skiljer de sig. När Sakarias kontaktas av ängeln om att de ska få barn, reagerar han med tvivel - han vill ha något slags bevis (v 18). Han och frun har väl kämpat länge med sin barnlöshet (det var en skam på den tiden att vara barnlös). De har bett om barn till Gud i många år, och växlat mellan hopp och tvivel. Och sedan när ålderdomen kom slutade de. 

Maria kommer här som en kontrast. Hon reagerar med tro i v 34-38 (om än med en viss undran om hur det ska gå till). Hon har visserligen inte kämpat med något som Elisabeth och Sakarias, men å andra sidan är det som utlovas henne mycket mer bisarrt - hon ska bli med barn utan att ens ligga med någon man. Eller genomgå provrörsbefruktning. Elisabeths mirakel fanns det ju tidigare föregångare till (Abraham och Sara var det bästa), men aldrig tidigare hade man hört talas om en gravid jungfru. Men ändå så tror hon. 

Lukas 1 är alltså en berättelse om tro, som den grundläggande, livsdefinierande tilliten till Gud, som gör att man svarar med "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt" när man får reda på att man ska slängas in i en tidig utomäktenskaplig tonårsgraviditet, med medföljande skam och ryktesspridning. 

Men hur gick det för Sakarias då, den tvivlarna? Tja, han fick sig ett bevis:

"du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag då detta sker"

Där fick han ett tecken så 'an teg! 

Vad betyder "Tro som ett senapskorn"?

Introduktion

Det finns ett märkligt bibelord i Nya testamentet som länge förbryllat mig. Det är versen som säger att om man har tro stort som ett senapskorn så kan man förflytta berg. Som alla trogna predikokonsumenter vet ansågs senapskornet på den här tiden vara den minsta bland frön i växtriket. Det här bibelordet brukar därför, i predikningar, oftast tolkas som att man behöver inte ha en särskilt stor eller stark tro för att Gud ska höra och svara på ens böner. Jag har t o m hört sådana som har legitimerat tvivel utifrån detta.

Det som dock förbryllar mig med denna vers är att den används i en text där Jesus nyss har bannat lärjungarna för att de hade en svag tro. Lärjungarna har just misslyckats med att driva ut en demon som orsakat "fallandesjuka", och efter att Jesus senare fördrivit den utan problem, undrar lärjungarna:

”Varför kunde inte vi driva ut demonen?” Han svarade: ”Därför att er tro var svag. Sannerligen, om ni har tro så stor som ett senapskorn kan ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er.”
(Matteus evangelium 17:19b-20)

Är det inte märkligt att Jesus först kritiserar dem för deras svaga tro, och härrör det uteblivna miraklet till det, för att sedan säga att tron kan vara hur liten som helst?

Tesen

Men den här versen är grovt missförstådd. Liknelsen med senapskornet har inget att göra med en liten/svag tro i förhållande till en stor/stark tro. Istället skulle jag vilja föreslå att versen tolkas så här:

Även om du inte har något mer än en (stark) gudstro att rubba berget med, så räcker det. Gud kommer att flytta berget åt dig. 

Jämförelsen med senapskornet syftar inte på att tron är liten i förhållande till en stor tro, utan på att tron är liten i förhållande till ett fysiskt berg! Det fantastiska med gudstron är att någonting mentalt kan orsaka förändringar i den fysiska världen, säger Jesus. För annars är våra mentala upplevelser helt verkningslösa på materia: Min sorg får inte skogen att vissna; min nyfikenhet får inte solen att gå upp; och jag kan vara hur hatisk som helst mot mördarsniglarna, men känslan kommer ändå inte att ta kål på dem.

Argumenten.

OK, så skulle man kunna tolka texten kanske, men vad säger att det är den rätta tolkningen?

Argument 1: Översättningsmiss

Det först vi måste räta till är översättningen. Bibel 2000 lägger in en lite tolkning i sin översättning:

"om ni har tro så stor som ett senapskorn "

Men i grekiskan står det egentligen:

"om ni har tro som ett senapskorn" (ἐὰν ἔχητε πίστιν ὡς κόκκον σινάπεως,)

Innebörden av denna rättelse är att i den övre översättningen är det just att deras tro är liten i förhållande till andras tro. I den nedre översättningen kan tron förstås som liten i förhållande till andra saker i tillvaron. T ex fysiska berg. Eller ekonomiska skulder. Eller elaka skolbarn.

Argument 2: Retoriken

Det viktigaste argumentet för denna annorlunda tolkning handlar dock om kontrast. I retorik, både antik och modern, kan man få fram poänger genom att använda kontraster, överdrifter (hyperboler) och bildspråk. Vår vers (vers 20) om senapskornet är ett sorts ordspråk, skrivet med just sådana här retoriska drag. Den innehåller bildspråk (senapskorn och berg); hyperbol (senapskornet var det minsta fysiska ting man kände till, och berg var det största); och kontrast (senapskornet fungerar som bergets motsats eller motpol).

Det som hela tolkningen av versen står och faller på är: Vilken är den litterära kontrasten i versen? Den traditionella tolkningen, som även Bibel 2000 försöker bistå genom sitt lilla tillägg ovan, är att kontrasten är mellan en senapskorns-liten tro och en stor/stark tro. Men gör vi en litterär analys av texten som ovan blir det fullständigt uppenbart att kontrasten  är mellan senapskornet och berget: De är de två bilderna i versen; och de hör ihop som ett par för att de var dåtidens metaforer för "minst" respektive "störst".

Vad säger alltså Jesus?

Vad är det då som Matt 17:20 försöker säga? Jesus tar det allra minsta respektive det allra största som dåtidens människor kände till, ett senapskorn respektive ett berg (jag läste någonstans att man på den tiden tänkte sig berg som det största och stadigaste som fanns, och att de t o m höll uppe himmelen), och så säger han att vanligtvis kan inte ett senapskorn ha särskilt stor påverkan på ett berg. Och det kan definitivt inte putta bort det. Vi kan tycka att vår tro - ett inre, mentalt tillstånd -  på samma sätt inte kan rubba ett berg (eller andra otympliga hinder). "Men sannerligen säger jag er: om ni har tro, vilken liksom senapskornet är oansenlig och obetydlig i den här världen, kan ni ändå säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting blir omöjligt för er." Hemligheten ligger naturligtvis i att tron begär hjälp ifrån den allsmäktige Gud.

Slutsats

När Jesus använder sig av senapskornsmetaforen i Matt 17:20 syftar det inte på att tron inte behöver vara stark. Det skulle gå emot vers 19 samt det tema av svag och stark tro som är ett av Matteus särdrag. Istället menar han att tro på Gud kan upplevas lika liten och verkningslös som ett senapskorn som ska flytta på ett berg, men pga Guds kraft så kan tron ändå flytta på hindret.

P.S.

Även om jag tycker att denna tolkning är klockren för Matteus-texten, måste jag erkänna att en liknande text i Luk 17:6 är mer problematisk. Men det är en annan historia :-S