Änglarna är inga statister - Vishetens ande i Efesierbrevet

I Efesierbrevet 1:17 ber Paulus till Gud om att mottagarna ska bli upplysta av "en vishetens och uppenbarelsens ande" (B2000), så att de inser vilken roll de har i det rike som Jesus håller på att bygga upp. Av tradition tror jag att de flesta av oss tänker sig att detta är en omskrivning av den Helige Anden. Men varför drar vi den slutsatsen när formuleringen verkar syfta på en annan ande?

Det här kan låta skumt, men följ med i resonemanget innan ni dömer ut det som new age-flum.

Förmå fatta bredden och längden och höjden och djupet ... av vadå?

"...så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet..." (Ef 3:18)

Efesierbrevet har blivit en av mina favorittexter, mycket därför att det skiljer sig så mycket från övriga Paulus-brev och "tjötar" inte om de gamla vanliga ämnena. Eller, jo, det gör det, fast från andra perspektiv, och med svulstigare språk. Nackdelen är att dessa retoriska eruptioner kan vara svårtydda. Vad exakt betyder de?

För en vecka sen hade vi i Holsby frikyrkoförsamling ett bibelstudium över bl a Ef 3:14-21, och den texten har legat och grott hos mig sen dess; inte minst frågan om vad Paulus syftar på i ovanstående citat. Han listar upp fyra "dimensionsord": bredden och längden och höjden och djupet.

-Vad vill vi ha? -Vi vet inte. -När vill vi ha det? -NU!

Om frikyrkans kris och sökandet efter ... nåt.

Har ni tänkt på att det ibland finns en rastlöshet hos kristna? Ibland pratar man om sökare som inte bara nåt man är innan man blir kristen (då man söker efter Gud, fast man söker i sex, drugs and Rock 'n roll), utan också när man varit kristen ett tag. Det är som att man inte riktigt är nöjd med den "portion av Gud" man har, utan tänker sig att det finns mer att hitta. Alla upplever inte detta (fastän alla kanske borde uppleva det), men många gör det.
Ser man ut över svensk kristenhet, kan man se olika former av detta sökande.

Uppväxtförsamling ⇨ karismatik

Det tidigaste, eller tydligaste, sökandet är när människor inte är nöjda med sin traditionella församling, utan börjar nosa runt efter det som betecknas som "förnyelse" eller "andligt liv". I det läget söker man sig ofta till karismatiska sammanhang, i betydelsen att man där satsar på övernaturlig kristendom i form av (vissa) nådegåvor (såsom tungotal, profetior) och mirakel.
Rastlösheten kan ibland permanenteras. Då kallas man "church hoppers", dvs kristna som hoppar mellan sammanhang där det verkar hända mest för tillfället, men man rotar sig inte gärna genom att gå med som medlemmar.