Änglarna är inga statister - Vishetens ande i Efesierbrevet

I Efesierbrevet 1:17 ber Paulus till Gud om att mottagarna ska bli upplysta av "en vishetens och uppenbarelsens ande" (B2000), så att de inser vilken roll de har i det rike som Jesus håller på att bygga upp. Av tradition tror jag att de flesta av oss tänker sig att detta är en omskrivning av den Helige Anden. Men varför drar vi den slutsatsen när formuleringen verkar syfta på en annan ande?

Det här kan låta skumt, men följ med i resonemanget innan ni dömer ut det som new age-flum.


Efesierbrevet refererar mycket till de andefurstar som ansvarar för olika delar av vår värld (1:21, 3:10, 6:12ff - jag har skrivit om det här). Det i sin tur hör hemma i den apokalyptiska världsbild som växte fram i delar av judendomen mot slutet av gamla testamentets tid. Enligt den är inte Gud en ensam härskare uppe i himlen, utan en "del" av ett större hov av olika andar med olika uppgifter (vi brukar bunta ihop dem under begreppet "änglar", men rent bokstavligt är änglar endast de andar som fungerar som budbärare till människor). Ett hov är inte i första hand en samling fint folk som gillar att hänga vid kungens tron (som i Hollywood-filmerna om medeltiden) utan snarare de tjänstemän varigenom härskaren styr sitt rike. "Förvaltning" kanske är en bra synonym i dagens kommunsverige.

Om vi tar denna världsbild på allvar när vi läser Paulus, är det rimligt att anta att Guds änglar inte är några statister som bara hänger vid tronen, utan att Gud faktiskt handlar genom dessa andar, även gentemot de kristna. Och då fungerar de inte endast som budbärare (som Gabriel var när han besökte Maria), utan de är involverade på olika sätt i våra liv. Och då borde vi tolka Ef 1:17 som att det faktiskt finns andar hos Gud som fungerar som "vishetens och uppenbarelsens ande".

Vissa kanske är obekväma med att plocka in en massa andar i sin världsbild. Om man ser till hur de flesta kristna i Sverige uppfattar Gud, tror jag att man i praktiken tänker sig att Gud klarar av allt själv, kanske ibland med hjälp av den Helige Anden. Är man allsmäktig, så är man! Men om vi jämför den gudsbilden med gudsbilderna på Nya testamentets tid, liknar den faktiskt mest saddukeernas.

Saddukeerna menar nämligen att det inte finns någon uppståndelse och inte heller änglar eller andar, medan fariseerna tror på allt detta.

Apg 23:8

Saddukeerna var traditionalisterna, aristokratin, de som dominerade Stora rådet i Jerusalem och som ägde översteprästposten. De hade just bilden av Gud som en ensam härskare uppe i himlen, som skötte om allt själv.

I motsats till dessa fanns farisséerna. Därifrån kom Paulus. Och Jesu lära liknade mest deras, även om han ofta var i konflikt med dem. Dessa hade en mer apokalyptisk världsbild såsom den är beskriven ovan: Gud är inte särskilt självständig, utan verkar genom en mängd olika andar/änglar i ett komplext system, för att påverka och influera händelserna på jorden. Jag tror mer och mer att vi behöver ha med detta synsätt för att förstå Nya testmentets texter, och även för att få en sannare bild av Gud, världen och lidandet.

Så, må Gud sända oss en vishetens och uppenbarelsens ande, så vi begriper detta.