Myten om de fem tjänstegåvorna

Det har blivit populärt att tala om de fem tjänstegåvorna som det senaste lösningsförslaget på frikyrkans eviga problem att aldrig lyckas återskapa urkyrkans kraft och dynamik. Blan annat skriver sju kristna ledare om det i Dagen. Jag sympatiserar definitivt med andemeningen och frustrationen i artikeln, men har man rätt i påståendet att det finns fem tjänstegåvor som ska finnas i församlingarna? Finns det ett himmelskt direktiv att varje församlingskropp har ska ha just dessa fem varianter av tjänster?

Änglarna är inga statister - Vishetens ande i Efesierbrevet

I Efesierbrevet 1:17 ber Paulus till Gud om att mottagarna ska bli upplysta av "en vishetens och uppenbarelsens ande" (B2000), så att de inser vilken roll de har i det rike som Jesus håller på att bygga upp. Av tradition tror jag att de flesta av oss tänker sig att detta är en omskrivning av den Helige Anden. Men varför drar vi den slutsatsen när formuleringen verkar syfta på en annan ande?

Det här kan låta skumt, men följ med i resonemanget innan ni dömer ut det som new age-flum.

Förmå fatta bredden och längden och höjden och djupet ... av vadå?

"...så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet..." (Ef 3:18)

Efesierbrevet har blivit en av mina favorittexter, mycket därför att det skiljer sig så mycket från övriga Paulus-brev och "tjötar" inte om de gamla vanliga ämnena. Eller, jo, det gör det, fast från andra perspektiv, och med svulstigare språk. Nackdelen är att dessa retoriska eruptioner kan vara svårtydda. Vad exakt betyder de?

För en vecka sen hade vi i Holsby frikyrkoförsamling ett bibelstudium över bl a Ef 3:14-21, och den texten har legat och grott hos mig sen dess; inte minst frågan om vad Paulus syftar på i ovanstående citat. Han listar upp fyra "dimensionsord": bredden och längden och höjden och djupet.

Vi är Kristi medarvingar - ska Gud dö?

Nya testamentet beskriver ofta den salighet som ska tillfalla de troende i framtiden som ett arv. Här är ett par exempel:

Må han ge ert inre öga ljus, så att ni kan se vilket hopp han har kallat oss till, vilket rikt och härligt arv han ger oss bland de heliga,

Efesierbrevet 1:18

Men det vill jag ha sagt, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva oförgänglighet.

1 Kor 15:50

Dessa formuleringar är förvirrande. Vi ska ärva något av Gud, men ett arv förutsätter väl att någon dör, och Gud kan ju inte dö (OK, Jesus dog, men ni förstår vad jag menar).

Gud konspirerar mot härskarna och makterna - Efesierbrevet förklarat

Förord

Här kommer ett långt inlägg som jag jobbat på ett tag. Den är ett försök att begripa allt tal om "härskarna och makterna" i Efesierbrevet, och gå in i den tankevärld som Paulus levde i, i det första århundradet. En rätt förståelse av dessa begrepp tror jag är nyckeln som får hela brevet att falla på plats.

Intro: Efesierbrevet kosmiska språk kring jude-hedningafrågan

Efesierbrevet (liksom Kolosserbrevet) är en mer svårbegriplig bok än t ex Galaterbrevet. Precis som den senare, tar Efesierbrevet sin utgångspunkt i jude-hedningafrågan (dvs förut var endast judarna Guds folk, men i och med Jesu död är icke-judar [alltså hedningar] också välkomna), men i Efesierbrevet tillkommer ett mer "kosmiskt" språk: 

• Vid ett flertal tillfällen nämns "härskarna och makterna...i himlarymderna", t ex 1:21, 3:10, 6:12ff; 
• allt i världsalltet ska sammanfattas i Kristus, 1:10; 
• och vi kristna har blivit satta med Kristus i himlen 2:4-6. 

För mig har den här sammanblandningen alltid varit en stor gåta. Hur hänger detta kosmiska scenario med änglafurstar ihop med frågan om att hedningarna nu är välkomna att ingå i Guds folk? Galaterbrevet är mycket mer jordnära i sin behandling av hedningafrågan. Men i Efesierbrevet ska Paulus plötsligt koppla ihop den med andra dimensioner. 

I läsandet av en artikel av Lynn Cohick om Efesierbrevet, föll plötsligt några pusselbitar på plats. Vår oförmåga att se kopplingen mellan andevärlden och hednafrågan är kopplad till vår bild av Satan och de fallna änglarna och hur Paulus och första århundradets judar tänkte sig dem.

En väloljad maskin, inte en icke-angreppspakt

Kristen enhet.
I denna ekumenikens tidevarv talas det mycket om att sluta fästa sig vid olikheter och acceptera varandra istället. Gud vill enhet, inte uppdelning. Och så hänvisar man till Bibeln.

Men i en nyligen släppt bok (The Apostle Paul and the Christian Life) har Scott McKnight pekat på ett intressant mönster hos Paulus. När Paulus talar om enhet är det inte främst frånvaron av konflikt han efterfrågar, utan att de kristna (t ex i en församling) FUNGERAR tillsammans i den funktion Gud har gett just dem som grupp. Det han pekar på är att texter om enhet i Ef 4 och 1 Kor 12 kopplas ihop med hur Anden ger olika nådegåvor till olika personer, för att på det viset göra om denna löst hopsittande samling människor till en välbalanserad organism där varje del har olika, men nödvändiga, funktioner i organismens egna liv.

En organism, som en kropp, eller varför inte en maskin, är en fascinerande grej. Den agerar som ett enhetligt ting, men dess aktioner är egentligen resultatet  av alla smådelars gemensamma mini-rörelser. Delarnas insats är oftast väsensskild ifrån helhetens rörelse, och kan ibland tyckas t o m motarbeta den (som musklerna som drar åt mängder av olika håll, men resulterar i att kroppen ställer sig upp), men är likafullt nödvändiga för det gemensamma resultatet.

Detta är enhet. Att fungera tillsammans som den helhet Gud låter växa fram genom att ge varierande nådegåvor åt de olika individerna. Enhet är inte frånvaron av någonting, utan närvaron av någonting. Det är alltså någonting helt annat än att kristna samfund slutar se ner på varandra. Visst, kärlek och respekt är viktiga för att kunna fungera tillsammans som en organism. Men man är inte ens i närheten av Andens enhet (Ef 4:3 SFB2015, Andens helhet?) bara för att man har en icke-angreppspakt.

Från ett sommarvarmt Västergötland.