Glöm jul, påsk o pingst - Kristi himm is da' högtid!

Jag har ägnat veckan åt att försöka förstå poängen med Kristi himmelsfärd. I början kändes det (teologiskt) fruktlöst. Men när pusselbitar börjar falla på plats, måste jag säga att vi tyvärr negligerar vad som kanske är den mäktigaste av kristna högtider.

Vi är vana (säkert Luthers fel som vanligt) att tänka oss Jesus uppdrag som ganska slutfört i och med hans död och uppståndelse. Då skulle Kristi himm innebära Jesu pensionering. Men så verkar inte vara fallet. Hans uppdrag fortsatte och fortsätter. Detta är klart hos vissa äldre teologiska system som talar om Jesu förhärligande och man ser "the Ascension of Christ" som ett av flera steg i hans uppdrag. 

Det här är ett ganska långt blogginlägg, så här är en kort sammanfattning för dem som inte orkar med hela utredningen:

Jesus talade om att Guds rike etablerades på något sätt vid hans ankomst till världen. Kristi himm innebär Jesu tronbestigning där Jesus intar platsen som gudsrikets kung, med uppdraget att med Guds makt befästa Guds rike fullt ut. Kristi himm-helgen firar alltså att Guds räddning av världen sätter igång "på riktigt". Satans dagar är räknade.

Det där är kanske inte så tydligt, så här följer den långa versionen:

Betydelsen av Ps 110 

Vad är anledningen till att tala om en tronbestigning? Varför kopplas Kristi himm till ett konungaskap för Jesus? Svaret hittar vi i en gammaltestamentlig text som återkommer vid flera tillfällen i NT. Ps 110 är en s k kungapsalm som märkligt nog dyker upp just i samband med Jesu återgång till himlen.

Här är de två första verserna:

1 Av David, en psalm.
Så lyder Herrens ord till min härskare: Sätt dig på min högra sida, så skall jag lägga dina fiender som en pall under dina fötter.
2 Din kungaspira sträcker Herren ut från Sion: härska nu bland dina fiender!

Ps 110 var en svårtolkad psalm för judarna (Longenecker, ExpBC). Om det är kung David som skriver, vem är då "min härskare" som nämns i v 1. Jesus använde just detta enigma i Luk 21:41-44 för att öppna upp för tanken att Messias kanske är något större än kung David själv (som var überkonungen nr 1 enligt judendomen). Jesu tillskrivning av Ps 110 på sig själv leder till att Ps 110 blir ett av de mest citerade GT-texterna hos de andra nytestamentliga författarna!  

För oss blir poängen med Ps 110 är att Gud sätter Messias på sin högra sida. Detta var i Antiken en position av makt, där den sittande på gudens högra sida kunde ses som någon med gudens auktoritet. 

Nu till Kristi himm. Texter som Mark 16:19 ("När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida.") och Apg 2:33-35 citerar just Ps 110 i samband med att Jesus tas upp till himlen. Kristi himm blir därmed i själva verket Jesu tronbestigning. Jesus intar sin roll som konung.

Jesus mot nya höjder - kan man bli mer än gudomlig?

En trinitarisk gåta i allt detta blir ju vad som är så speciellt med att Jesus blir kung. "Jesus återvände väl bara till sin forna status som han hade innan han föddes på julnatten." tänker vi ofta om Kristi himm.
Och visst talar vissa texter om att Jesus ska just återvända (Joh 13:3). Men andra texter ger mer intrycket att Jesus stiger upp till himlen för något ännu större. Enligt tron på treenigheten blir detta lite konstigt (men inte helt inkompatibelt). Ja, Jesus var på något vis jämlik med Gud Fader innan människoblivandet (Fil 2:6). Men ändå beskriver NT det som sensationellt att han blir konung över världsalltet efter himmelsfärden (samma Fil 2 fast tre verser senare: 9-11, se även Ef 1:18-21). Han tycks få en högre position än innan, bland annat tack vare hans självuppoffrande lydnad.

Vad ska vi med en kung till?

Tyvärr har Jesu kungaskap ofta sjungits sönder i våra lovsånger. Vi sjunger det om och om igen som ett mantra, men vi förstår inte vad det är vi sjunger.
Jesus dör och uppstår, och blir sedan insatt som kung, och hans kungaskap är minst lika viktigt som de första två. Det som gör detta stort (och detta var nyckeln som väckte mig) är att det är kopplat till allt tal om Riket i evangelierna. Han blir inte främst kung som någon slags feudal belöning. Han blir kung, för att Guds rike bygger inte sig självt.

Begreppet Guds rike är ett lite knepigt begrepp att förstå, men jag brukar beskriva det som att Gud vill återta den värld som har fråntagits honom, och som därför har översköljts av allehanda ondska och orättvist lidande. För att göra detta behöver han utöva sin makt, och det är detta maktutövande som kallas Guds rike (rike är egentligen en dålig översättning, regim är bättre). Fram till Jesus var Gud ganska passiv i fråga om att återta världen, men när Jesus kom och började driva bort Satan från människors liv, beskrivs det som att Guds rike (maktutövande) börjat. (Jag tror jag fått denna förklaring från G E Ladd).

OK, nu kommer vi till själva poängen. I och med Kristi himmelsfärd bestiger Jesus den tron han var bestämd till, och får makten över Guds "styrkor" så att säga, så att återtagandet av världen kan börja på riktigt! Med andra ord, i och med Kristi himm börjar vi närma oss den dag då det vedervärdiga lidandet, blodsutgjutelsen, den förljugna själviskheten och människans obotliga dödlighet kommer att få ett slut.

Jesus som romersk lydkonung

Jesus är alltså satt till kung. Paulus har en lite mer detaljerad förståelse av detta kungaskap (och hur den förhåller sig till Gud Fader) som bygger på en struktur han såg i sin omvärld. I romarriket var kejsaren i Rom den högsta makten. Men eftersom han inte kunde vara överallt samtidigt i det enorma imperiet fanns det representanter i de olika smårikena som romarriket omfattade. De kunde kallas ståthållare (som Pilatus) eller lydkonungar (som Herodes). Förenklat kan man säga att lydkonungen hade kejsarens makt och auktoritet i den region han hade ansvar för.
Detta tycks stå som förebild hos Paulus när han beskriver Jesu kungaroll. Detta kommer fram i förbifarten i Paulus kapitel om uppståndelsen i 1 Kor 15. Där står det att uppståndelsen kommer att tilldelas oss också när kung Jesus, med Guds makt, till slut besegrat alla makter (mänskliga och övernaturliga) som står emot Guds välde.

22 Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. 23 Men i tur och ordning: först Kristus och därefter, vid hans ankomst, de som tillhör honom. 

24  Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud, fadern. Då har han förintat varje välde och varje makt och kraft, 25 ty han måste härska tills han har lagt alla fiender under sina fötter. 26 Den siste fienden som förintas är döden, 27  ty allt har han lagt under sina fötter. När det heter att allt är lagt under honom är naturligtvis den undantagen som har lagt allt under honom. 28 Men när allt har lagts under honom skall Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt, överallt. 

1 Kor 15:22-28

Här är det tydligt hur Jesus har ett tydligt uppdrag att "härska tills han lagt alla fiender under sina fötter" (jmfr Ps 110!). Den sista fiende, döden, besegras i och med att Jesu låter alla uppstå på den yttersta dagen. Sen är hans uppdrag klart, och hela världsalltet är underkastat Gud Fader själv. Likheterna med romerska lydkonungar/ståthållare under kejsaren är slående!

Detta innebär att i och med Kristi himmelsfärd blev han just vår konung. Han är den av treenigheten som har ett speciellt ansvar för just vår värld.

Avslutning

Jag får ibland frågan: varför sätter inte Gud stopp för allt det fruktansvärda lidandet i världen? Svaret är att han faktiskt har börjat sätta stopp för det, i och med Kristi himmelsfärd då Jesus avskildes till special task force för uppgiften.
Hans efterföljare började nu hjälpa människor att ansluta sig till denna kung Jesus för att undkomma rötan i den här världen (Gal 1:4). Till sitt förfogande, i himlen, har Jesus bl a möjligheten att portionera ut kraftens Ande (Apg 2:33) som strömmar in i dessa och börjar bygga upp förutsättningarna för ett liv i en värld där vi inte förorsakar varandra lidande utan kärlek. Sakta börjar Jesus nu trycka tillbaka allt som gör motstånd mot Guds vilja, vilket kommer att resultera i en värld där han till slut kan återvända och grunda Guds välde på jorden.

Så Kristi himmelsfärds helgen är ... our Independance day!!!! (för att citera en Will Smith-film från 1996)