Vända andra kinden till och att mutera ordspråk

Den kanske mest svårsmälta antitesen i Bergspredikan är den näst sista som har det berömda påbudet "vänd andra kinden till". När anabaptisterna under 1500-talet predikade kristen pacifism utifrån den, fick de opinionen emot sig. Och idag är den kanske också bland de mer impopulära saker Jesus har yttrat, då den tycks säga att förtryckta människor ska snällt sitta still och ta emot mer stryk..

Må jag förvandlas till en slemmig padda om...

Ni kanske känner igen språkbruket från filmer eller böcker, när man förstärker ett löfte med önskan om att något riktigt gruvligt ska drabba en om man inte uppfyller det. Detta är en ed. Till skillnad från ett vanligt löfte, förstärks en ed av att man åberopar en gud, eller annan övernaturlig makt, som vittne och garant för det man lovat. Om man inte håller sitt löfte, är tanken att guden/makten ska straffa en. Eder var viktiga för att ingå avtal i kulturer där folk inte kunde läsa och skriva, och kanske också där man inte hade en utvecklad rättskipningsapparat. Man skulle kunna säga att vi idag också svär eder när vi ingår avtal, men istället för att åberopa en gud, åberopar vi staten att straffa oss i domstol om vi inte fullföljer avtalet. 

Den fjärde antitesen in Bergspredikan handlar just om eder, men framför allt om eder där man åberopade Israels Gud som garant.

33 Ni har också hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla vad du har svurit inför Herren. 

34 Men jag säger er: ni skall inte svära någon ed alls. Inte vid himlen, ty den är Guds tron; 35 inte vid jorden, ty den är pallen under hans fötter; inte vid Jerusalem, ty det är den store konungens stad. 36 Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart. 

37 Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda. 

Matt 5:33-37 (B2000)

Frågor kring "Den som ser på en kvinna med åtrå..."

Inledning

Version 1.2

Den andra antitesen i Matteus Bergspredikan är kanske den som är mest välkänd av dem. Dels handlar den om sex (den kristna kyrkan har alltid haft en ansträngd relation till sexualdriften och denna text kanske delvis är orsaken), men den tycks också sätta ribban väldigt högt på det området: Redan en blick är att gå för långt.

När man säger att Jesus skärper den judiska lagen i Bergspredikan (vilket jag inte tror att han gör), utgår man troligen från just denna antites, och läser sen in det i de andra. 

Den här traditionella tolkningen av den andra antitesen är problematisk när det gäller den kristna uppväxten. Det finns en religionskritik som menar att religionen (och särskilt den frikyrkliga kristendomen) väldigt tidigt skuldbelägger barn för vad som egentligen är en normal, sexuell utveckling under tonåren. När sexualdriften väcks och man plötsligt har svårt att slita blicken från ****** i 7E, hamnar den kristne ynglingen tidigt i en självfördömelse som denne inte kan hantera. Många menar att judendomen i kontrast till detta har en betydligt mer positiv syn på sexualiteten (läs Höga Visan). 

Jag kom till denna antites med ungefär ovanstående tolkning i huvudet, men snart började frågor uppstå.

Texten

27 Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. 28 Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap. 

"Ni har hört att det blev sagt..." - gör Jesus lagen ännu svårare?

I Bergspredikan (Matt 5-7) finns ett avsnitt som traditionellt går under namnet "antiteserna". Det består av ett antal uttalanden av Jesus som alla börjar med "Ni har hört att det blev sagt..." som han sen kompletterar med "... jag säger er...". De har kallats antiteser därför att man tänkt att Jesus ersatt GT:s bud med sina egna, bättre bud. Ett exempel är rubriken i Bibel 2000, som lyder "Jesus skärper lagens bud". Predikningar över dessa texter kan gå ännu längre och påstå att inte endast handlingen är synd, utan även tanken är det - något som baseras på den andra antitesen ("Den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap"). Den sista tolkningen har gett många kristna en ständig känsla av fördömelse, eftersom tanken som bekant är väldigt svår att kontrollera.

Men är detta egentligen vad Jesus gör i den här texten? Var han ute efter att ersätta GT:s bud med ännu svårare sådana?

Varför 1 Thess 4:15ff inte handlar om "Uppryckandet"

Vi som vuxit upp i någon form av evangelikalt sammanhang kan knappast ha missat den populära idén att de (hängivna) kristna en dag plötsligt kommer att ryckas upp och försvinna från jorden. Filmer och bokserier har gjorts om det, och inte så få församlingsbarn har levt med ständig skräck för att de ska komma hem en dag och upptäcka att föräldrarna har försvunnit, och de lämnats kvar.

The Unseen Realm (3) - Henoks bok och Heisers hermeneutik

Intro

I sommar har jag läst Michael Heisers bok "The Unseen Realm", som jag sammanfattat här. Enligt mig är boken ett bra försök att bygga en biblisk förståelse av "andevärlden" och hur alla referenser till "härskarna, makterna...", gudar, demoner osv hänger ihop i den hebreiska/antika världsbilden.

Det sätt varpå Heiser avviker från andra teologer är dock den vikt han lägger vid den utombibliska skriften Första Henoksboken. Henok var ju en tidig, gammaltestamentlig man som "vandrade med Gud" enligt 1 Mos 5:24, som enligt gängse tolkning slapp dö och istället blev uppryckt till himlen. Första Henoksboken är dock en mycket senare, judisk skrift som påstår sig komma med profetiska varningar från Henok till det judiska folket efter exilen. Men det är just denna skrift som utvecklar vad som egentligen hände i 1 Mos 6:1-4 där "Guds söner" attraherades av och hade sex med människornas döttrar, och som ligger till grund för resten av Heisers tolkningar.

Kan man göra så? Kan man plocka in en utombiblisk skrift i ens teologi, hursomhelst? 

The Unseen Realm (2) - Om jättar och Israels utplåningskrig i GT

En av slutsatserna som gjort störst intryck på mig i boken The Unseen Realm (se recensionen) är det ljus den kastar över krigen i Gamla testamentet, eller snarare över de fältslag i GT där ingen skulle få överleva.

Problemet

Tillspillogivandet i GT

Det finns ett begrepp i GT som upprör många. På hebreiska heter det kherem. I min gamla konfirmationsbibel (B1982) översattes det som “ge till spillo” eller liknande. B2000 översätter det med “viga åt förintelse”. Kherem kunde användas i samband med offerritualen, men det som har upprört bibelläsare är när det används om Israels strider om kananeiska städer, när de skulle bosätta sig i det förlovade landet. På flera ställen i 5 Mos och Josua beordras Israel att “viga åt förintelse” hela städer - män, kvinnor, barn, boskap och ägodelar.

Som bibelläsare stör det oss att Gud, som är kärleksfull och barmhärtig, skulle beordra någonting så destruktivt. En annan sak som också är märklig är att det endast var vissa städer som skulle tillspilloges. Andra bosättningar fick en mer “normal” behandling. Heiser erbjuder den bästa förklaring jag hört hittills om det här. Och allt har sin början i 1 Mos 6 där det berättas om hur gudar fattade tycke för människornas döttrar, steg ner och fick barn med dem.