Jag läser Jesaja för att förstå Jesus

Jag har i alla år varit en NT-kille. Jag har älskat att spåra den röda tråden i Paulus brev eller låta mig träffas av Jesu punchline i något av evangelierna. Gamla testamentet har varit den där barlasten som har legat där som en  svårtydd bakgrund till det upplysta nya testamentet. Men sedan i höstas har jag flyttat bak blicken till den tidigare och större delen av Bibeln. 

De första kristna lade allt på minnet

Den sista tiden har jag snöat in på något som går under den trista titeln "muntlig tradering". Det har ingenting med online-auktioner eller liknande att göra, utan syftar helt enkelt på hur de första kristna spred evangeliet i huvudsak muntligen, inte skriftligen. Det låter kanske inte heller låter så underhållande, men det finns någonting där som fångat mig. 

Små rektangulära papperskort

När jag läste till pastor hade vi en kurs där vi skulle memorera bibelverser. Vi fick små rektangulära paperskort där vi skrev en bibelreferens på en sida, t ex "Gal 2:20"; och på den andra sidan skrev vi versen. Vi skulle ta upp högen med papperskort så fort vi hade en lucka under dagen, och memorera (det här var innan de smarta telefonerna, när det fortfarande fanns så luckor av sysslolöshet). Jag tyckte det var svårt, men jag tragglade på, och fick in några stycken i minnet. 

Det berättades också om kristna som hade memorerat hela bibelböcker. I min iver gav jag mig på 2 Johannesbrevet, och fick väl också in en del av detta i mitt huvud. Trots att vi lade ner så mycket på detta, kan jag inte minnas att vi någonsin fick veta  varför man skulle memorera Bibeln. Det närmaste var väl berättelserna om kristna i östeuropa som hamnat i fängelse utan sina Biblar, men då kunde hämta styrka i allt de hade memorerat. Men då risken för detta inte var överhängande för mig, lade jag snart memoreringen på hyllan. 

Memorering var det normala

Memorering var också någonting som de första kristna ägnade sig åt, men inte som en rolig övning. Tänk dig in i den världen som de levde i. Kanske 1 av 10 kunde skriva och läsa, ofta färre. Det normala (till skillnad från hos oss) var alltså att man inte kunde läsa. Det var inget funktionshinder, inget som gjorde att man stack ut; det behövdes helt enkelt inte. Man tog till sig kunskap med öronen istället för med ögonen. När barnen skulle fostras in i samhället var deras utbildning i första hand muntlig, inte skriftlig. För oss  moderna västerlänningar, låter det som en sämre metod eftersom vi är så sällsamt dåliga på att minnas saker, men för de som levde i en sån kultur var det inte alls särskilt svårt. 

Gud som kan neutralisera komplotter

Jag brukar tycka att det är aningen för många "alla-har-sammansvurit-sig-emot-mig"-psalmer i Psaltaren. Ja, vi vet att David blev utsatt för diverse olika intriger både innan och efter han blivit kung, men man behöver kanske inte skriva sånger om var och en, eller?

Hursomhelst - jag fick igår äntligen hem ESV Scripture Journal: Psalms. I den står psaltartexten till vänster på uppslaget, och så är höger sida tom för att ge plats för ens egna anteckningar. Så jag öppnade den på måfå, och började analysera Ps 64 (fast på engelska).

Hör mig, Gud, när jag klagar, rädda mig, fienden fyller mig med skräck!
Göm mig för de ondas hop, för skocken av ogärningsmän.
De vässar sina tungor som svärd, de siktar med skarpa ord som pilar
för att skjuta den oskyldige ur bakhåll — plötsligt skjuter de, utan att tveka... osv.

Vid en första genomläsning var min reaktion att den här texten har inte så mycket att ge mig. Men när man börjar analysera en text med pennor och papper börjar texten öppna sig.

Har svenska samhället ersatt antikens gudar?

Att förstå vad det innebar att vara tillbedjare ("worshipper") av en gud i Bibelns värld, är avgörande om man ska kunna tolka texterna. Här kommer ett litet inlägg, en fundering kring antik tillbedjan och det moderna medborgarskapet i Sverige.

Vi har gjort religionen till något existentiellt....

Jag vill börja med utdela en liten känga åt dagens kristendom. Idag tänker sig många att kristendomen i första hand ska möta något sorts existentiellt behov hos människan. Vi talar om existentiella frågor, vilka verkar vara saker som "Vad är det att vara människa?", "Tar allt slut vid döden?", "Vad ska vi göra med vår upplevelse av skuld?" Många böcker som ges ut av Libris och andra kristna förlag, är en blandning av kristen tradition och modern psykologi, och ska på något vis se till den moderna människans "andliga" behov. Kyrkor anordnar musikstunder, andakter och bibelmeditationer, som också kopplas ihop med det existentiella.

Läs alltid NT utifrån strulputte-perspektivet

Jag håller på att arbeta mig igenom Lukas evangelium för våra onsdagsbibelstudier här i Vetlanda, och har gjort det nu i dryga två år. Bibelforskarna är ganska eniga om att läkaren Lukas var extra mån om de fattiga i samhället. Pengar, de fattiga och rikedomens fördärv är ett återkommande tema.

Här i Sverige vet vi inte riktigt vad detta innebär. Fattiga här (i alle fall innan tiggarna från Rumänien kom hit) var inte riktigt samma sak som fattiga under antiken. Alla i Sverige har ju gått grundskola och har en allmän bildning. Men när Lukas satte samma sitt evangelium fanns han i församlingssammanhang där fattiga, slavar och även "slödder" (Apg 17:5) utgjorde en ganska stor del av gruppen. Många av dessa var fullständigt obildade, en del hade försörjt sig med stölder, en del hade missbruksproblem osv. Dessa problem blev därmed församlingens problem, och de välmenade i gruppen kunde ofta vara frustrerade och irriterade på allt strul det förde med sig.

Gud konspirerar mot härskarna och makterna - Efesierbrevet förklarat

Förord

Här kommer ett långt inlägg som jag jobbat på ett tag. Den är ett försök att begripa allt tal om "härskarna och makterna" i Efesierbrevet, och gå in i den tankevärld som Paulus levde i, i det första århundradet. En rätt förståelse av dessa begrepp tror jag är nyckeln som får hela brevet att falla på plats.

Intro: Efesierbrevet kosmiska språk kring jude-hedningafrågan

Efesierbrevet (liksom Kolosserbrevet) är en mer svårbegriplig bok än t ex Galaterbrevet. Precis som den senare, tar Efesierbrevet sin utgångspunkt i jude-hedningafrågan (dvs förut var endast judarna Guds folk, men i och med Jesu död är icke-judar [alltså hedningar] också välkomna), men i Efesierbrevet tillkommer ett mer "kosmiskt" språk: 

• Vid ett flertal tillfällen nämns "härskarna och makterna...i himlarymderna", t ex 1:21, 3:10, 6:12ff; 
• allt i världsalltet ska sammanfattas i Kristus, 1:10; 
• och vi kristna har blivit satta med Kristus i himlen 2:4-6. 

För mig har den här sammanblandningen alltid varit en stor gåta. Hur hänger detta kosmiska scenario med änglafurstar ihop med frågan om att hedningarna nu är välkomna att ingå i Guds folk? Galaterbrevet är mycket mer jordnära i sin behandling av hedningafrågan. Men i Efesierbrevet ska Paulus plötsligt koppla ihop den med andra dimensioner. 

I läsandet av en artikel av Lynn Cohick om Efesierbrevet, föll plötsligt några pusselbitar på plats. Vår oförmåga att se kopplingen mellan andevärlden och hednafrågan är kopplad till vår bild av Satan och de fallna änglarna och hur Paulus och första århundradets judar tänkte sig dem.

Varför kom Jesus med förlåtelse till judar?

eller

"Why Jesus was so totally missional."

Jag har nu i några dagar grunnat på ett i mångas ögon ganska banalt problem: Varför förlät Jesus synder? 

Bakgrunden är den välkända söndagsskoletexten om den lame mannen i Luk 5:17-26 som blir nedhissad genom taket av sina vänner. Jesus ser deras tro och säger "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder." (egentligen säger inte Jesus "Min vän", utan det mer förortsliga "mannen!", men det är en bisak).

Anledningen till att jag ställer frågan är den positiva bild av judendomen på Jesu tid som växt fram i bibelforskningen under senare delen av 1900-talet (ofta kallat för Det nya perspektivet på Paulus). Innan tänkte (märkligt nog) både lekmän och teologer att Jesus kom med syndernas förlåtelse och nåden, och dessförinnan var det lagiskhet som gällde om man ville bli frälst. Numera är det vedertaget att även i Gamla testamentet frälste och förlät Gud människan genom nåd. Det var det som offren och tempeltjänsten var till för: Att försona den bristfälliga människan med Gud. Om det alltså fanns förlåtelse för judarna genom djuroffren osv, och det offersystemet var igång på Jesu tid med kontinuerlig försoning för det judiska folket, varför förlät då Jesus den lame (judiska) mannens synder?

Vi är vana att ta till oss den här texten därför att människor idag som kommer till tro på Jesus är oförlåtna syndare tills de vänder sig till Jesus och ber om frälsning. Men vi kan inte på rak arm likställa den tidens åhörare med dagens svenskar. Judarna som Jesus predikade för var just judar - gudsfolket, dem som Gud levde i förbund med (man skulle kunna säga att de var den tidens "kristna", om ni förstår vad jag menar).

Så varför förlät då Jesus den lame mannens synder?

Kanske skulle det kunna förklaras av judarnas kollektiva skuldkänslor. Jag har någonstans läst att vissa judar trodde att Gud fortfarande var vred på dem, som folk. 600 år tidigare hade de vanskött sig (läs 1-2 Kungaböckerna) så pass att Gud till slut hade fått nog och sände babylonierna på dem, vilka hade tvingat judarna i exil. Efter 70 år hade de dock avtjänat sitt straff, och fick återvända till sitt land. Jesaja utlovade nu att Gud skulle upprätta det judiska folket. Men trots dessa profetord återupprättades inte landet Israel helt. Efter babylonierna kom perserna. Och efter perserna kom grekerna. Och efter grekerna kom romarna. Detta uppfattades av vissa judar som att folket fortfarande inte höll det mått som Gud krävde av dem.
Men vid närmare eftertanke tycks detta inte hjälpa oss i vår tolkning av Jesus som förlät synder. Det är nämligen individer som Jesus tillsäger förlåtelse, inte det judiska folket. Och ovanstående skuld var ju mer en kollektiv skuld. 

Så varför förlät då Jesus synderna för den lame mannen?

Jag var själv tvungen att möblera om ordentligt i tankarna för att pusselbitarna skulle falla på plats. Den ovanstående uppfattningen om att det judiska offersystemet sonade folkets synder per automatik, är inte hela sanningen. Den judiska tron hade nämligen också en plats för omvändelse. Detta blir ännu tydligare i och med Johannes Döparen, som just predikade omvändelse - och i praktiken också sa att oomvända judar var inget mer än hedningar.

För mig var detta på nåt vis en nyhet, och jag var tvungen att revidera min bild av de som kom för att lyssna på Jesus.

Det judiska folket var gudsfolket, men kunde likväl delas upp i följande tre kategorier:

1. Rättfärdiga judar som levde i kontinuerlig omvändelse. Hit hör t ex Maria, Jesu mor; Symeon i templet och andra som beskrivs som "rättfärdiga" (se Luk 2:25).
2. Judar som trodde de var rättfärdiga, men inte var det. Hit hör de judar som Jesus anklagade för att vara hycklare, t ex många av fariseer och skriftlärda som korrumperats av maktlystnad och högmod.
3. "Syndiga" judar, som inte levde i omvändelse, och inombords visste det. Detta behövde inte endast vara prostituerade och publikaner, som förskjutits av de judiska etablissemanget, utan jag tror att en hel del vanligt folk upplevde sig så. Se bara på fiskaren Simons beskrivning av sig själv som syndare (Luk 5:8).

Jag tror att det är folk ur den här tredje kategorin som Jesus förlät synderna för. Ta den lame mannen som önskade bli buren till Jesus, hans önskan om att söka hjälp hos mirakelgöraren måste ha innehållit en omvändelse tillbaka till Gud igen, för det är ingen vits att söka ett mirakel om man inte är på god fot med Gud. Och Jesus tog sig då mandatet att förlåta hans synder.

Men utvecklar vi detta ännu mer, målas följande bild upp. En stor del av det judiska folket hade lämnat Gud i sina hjärtan. Det var alltså ett gudsfolk i kris. Och till detta kommer att Jesus beskrev sin tjänst som främst riktad till denna grupp (alltså kategori 3)! Detta tycks klart utifrån texter som Luk 5:32 och 15:1-7. Följaktligen kan han inte ha lagt ner så mycket tid på kategori 1 och 2.

Detta leder fram till följande (trendiga) slutsats: Jesus was missional!