Romarbrevet med lidandet som nyckel

version 1.1

Intro

Romarbrevet räknas av många som nya testamentets flagskepp (eller i alla fall de nytestamentliga brevens flaggskepp).  Om inte bäst eller vackrast, så är den i alla fall störst. Men det gör den också kanske till det svåraste brevet att tolka, särskilt som största delen av den är ett enda långt argument (1 Korintierbrevet är det nästa längst brevet, men det är uppdelat i många småfrågor).

"Guds rike" är inget rike

Jag har predikat över evangeliernas begrepp "Guds rike" nyligen, med målet att försöka förklara ett diffust och något missbrukad begrepp så klart som möjligt. I förberedelserna stötte jag på lite intressanta fakta.

Treenigheten och Bibeln

En fråga som ibland dyker upp är om Bibeln verkligen förespråkar treenighetsläran - dvs att Gud, på nåt sätt, består av tre olika gudomliga personer, fast Gud samtidigt är en. Här kommer några funderingar kring det hela (i respons till en vän som ställde frågan idag).

Hur kan monoteism tro på Fader, Son och Ande?

Historiskt kan vi se att Israel i Gamla testamentet beordrades att bli monoteister. Medan alla andra folk trodde att det fanns olika gudar (och de kunde tillbe flera av dem "samtidigt"), fick Israel veta att ingen annan har gudavärdighet än deras Gud, inte flera. Men när vi sen kommer fram till Nya testamentet och Jesus framträder, uppstår dilemmat: Vad för slags varelse är Jesus? Han är uppenbarligen mer än en människa, men är han då en ängel? Och om han är ännu högre än änglarna, är han då ... en gud? Eller kanske till och med Gud?

När NT:s författare behandlar Jesus, tycker jag att det är tydligt att de inte riktigt vet hur de ska ta ställning i frågan. Ingen är inne på att lämna monoteismen (tron på endast en gud). Ofta tycks de tala om Gud och Jesus i samma mening, och hur kan Jesu i så fall vara Gud själv (t ex "Guds son" - hur kan man vara sin egen son?)? Likaså är Guds behandling av Jesus i evangelierna väldigt mycket Gud-relaterar-till-en-människa. Men samtidigt anger de ibland att Jesus var jämställd med Gud före han blev människa (Fil 2:6ff). Johannes är en av dem som mest tar i frågan (på sitt egna "estetiska" vis). Hela hans evangelium handlar om att Jesus på något sätt är gudomlig, särskilt de första styckena i kapitel ett. Hebréerbrevet kapitel 1-3 argumenterar också för att Jesus inte alls är en ängel, utan mycket högre. Men jag kan ändå inte komma ifrån att författarna inte har någon klar treenighetslära i bakhuvudet.

Repris: Har Gud hittat på moralen, eller finns den oberoende av honom?

Här kommer en text jag skrev 2010, inom det moraliska argumentet för Guds existens.
---------------------------------------
Några pusselbitar föll på plats i fredags på en Apologetik-lektion [jag undervisade på en bibelskola på den tiden], och denna blog har fått sin inspiration därav.

De flesta människor tycker att detta med rätt och fel, kallat etik eller moral, är viktigt. När svenskarna skakade av sig det religiösa oket på 1900-talet och blev ett sekulariserat folk var det möjligtvis för att bli av med Kyrkans sexual- och alkoholmoral, men inte för att bli av med all moral. Man ville naturligtvis att det fortfarande skulle vara fel med mord, stöld, mobbning och så vidare.

Och när man månar om moral, brukar man också tycka det är väsentligt att moralen är någonting objektivt. Filosofer kallar detta för "objektiva moraliska värden". Med detta menar man att exempelvis mobbning är fel, oberoende av vad människor tycker; att moralen är rotad i verkligheten. Att moralen endast skulle vara något subjektivt, en praktisk överenskommelse, avskräcker folk när de inser att mobbning skulle bli moraliskt rätt, bara tillräckligt många människor kom överens om det.

Kristna apologeter brukar då peka ut att ateismen och de sekulariserade Sverige saknar grund för en objektiv moral. Om Gud inte finns, säger man, är allt tillåtet. Precis som det varken är rätt eller fel att en katt biter ihjäl en mus då det är naturens gång, gör en mänsklig mördare heller inte fel eftersom han också bara är ett djur.