Hur ska Gud rädda världen - med en smäll eller med en viskning

Apokalyptism 

I morse läste jag en artikel* av bibelforskaren David Aune om en rörelse som fanns i judendomen innan och under Nya testamentets tid: Apokalyptism. Det finns väldigt mycket att säga om den rörelsen, vilket jag inte ska försöka mig på, men några saker är viktiga: Mainstream-judendomen århundradena innan Jesu födelse gick ut på att man var en god medborgare; man gick till templet i Jerusalem för att offra och be; och man firade religiösa högtider och höll på matregler. Var man dragen åt det fariseiska hållet var man också mån om att lyssna på och ta till sig det som stod i Gamla testamentet. Det var en ganska "naturlig" religion alltså.

Men så fanns också dessa apokalyptiska rörelser som var lite mer "övernaturliga". Kvar från dessa har vi ett antal utombibliska skrifter, t ex 1 Henoksboken, som beskriver en syn som författaren fått (därav epitetet "övernaturliga"). I de synerna avslöjar änglar vad som händer i andevärlden, vilket då förklarar skeendena i den fysiska världen. Ofta skrevs dessa i kristider, då det judiska folket ansattes hårt av en starkare nation och meningen var att uppmuntra folket med att Gud hade makten bakom kulisserna och skulle slutligen segra över ondskan.

Apokalyptism, profetism och världens räddning

Under århundradena innan Nya testamentets tid var Israel dominerat av olika stormakter, och ofta förtryckta på olika sätt. I dessa tider såg judarna fram emot att Gud skulle ingripa och rädda dem från lidandet. Det här blev mer och mer en universell räddning - det var inte längre bara judarna som skulle räddas, utan hela världen. Och man tänkte sig ofta att en kung av Davids ätt, en messias, skulle vara Guds redskap i detta.

Den här frälsningsidén känner vi ju igen som kristna, eftersom Jesus också predikade den. Guds räddning handlar ju inte bara om enskilda personer; utan om att Gud i framtiden ska rädda själva världen genom att besegra Satan och döden osv, och så stoppa ondskan.

Men nu kommer vi till poängen: Hur ska Gud genomföra denna räddning?

Har svenska samhället ersatt antikens gudar?

Att förstå vad det innebar att vara tillbedjare ("worshipper") av en gud i Bibelns värld, är avgörande om man ska kunna tolka texterna. Här kommer ett litet inlägg, en fundering kring antik tillbedjan och det moderna medborgarskapet i Sverige.

Vi har gjort religionen till något existentiellt....

Jag vill börja med utdela en liten känga åt dagens kristendom. Idag tänker sig många att kristendomen i första hand ska möta något sorts existentiellt behov hos människan. Vi talar om existentiella frågor, vilka verkar vara saker som "Vad är det att vara människa?", "Tar allt slut vid döden?", "Vad ska vi göra med vår upplevelse av skuld?" Många böcker som ges ut av Libris och andra kristna förlag, är en blandning av kristen tradition och modern psykologi, och ska på något vis se till den moderna människans "andliga" behov. Kyrkor anordnar musikstunder, andakter och bibelmeditationer, som också kopplas ihop med det existentiella.

Varför Apg 17:26 inte bör förstås nationalistiskt

Här kommer ett kort inlägg om en text i Apg 17 som ibland används för att hävda att vi bör "bevara Sverige svenskt".

Mitt inne i sitt tal i Athen säger Paulus följande ord.

Av en enda människa har han skapat alla folk. Han har låtit dem bo över hela jordens yta, och han har fastställt bestämda tider för dem och de gränser inom vilka de skall bo. Det har han gjort för att de skulle söka Gud och kanske kunna treva sig fram till honom — han är ju inte långt borta från någon enda av oss.

Apg 17:26-27 (B2000)

Det är de fetstilta orden som är viktiga i sammanhanget. Det finns generellt sett två tolkningar av dem.

Tolkning 1: Gud har dragit upp nationsgränserna och satt upp tidsramar för när olika stormakter får växa fram respektive försvagas. 

Denna tolkning används ibland för att mena att olika folkslag ska bo på olika landområden och utveckla sina egna kulturer. Och därför bör Sverige inte ta emot t ex muslimska flyktingar som förstör den svenska kultur som Gud låtit växa fram här.
Men det finns en till tolkning av versen:

Tolkning 2: Vid skapelsen drog Gud gränser för vattendragen och haven och lät beboelig landyta uppstå som människan säkert kunde bo på. Och han satte tider såsom regelbunden dygnsrytm och årstider så att människan kunde försörja sig genom jordbruk. 

Den här tolkningen baserar sig bl a på 'Gud sade: "Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt."' (1 Mos 1:9, jmfr Ps 104:5-9 OBS v 9).

Så vilken tolkning är rätt? Det faktum som ofta förbises är att talet i Apg 17 är ett av två tal i Apg som riktas till rena hedningar. Oftast i Apg predikade Paulus & Co till antingen judar, eller till hedningar som bad till judarnas Gud - s k gudfruktiga hedningar. De hade förkunskapen som ofta behövdes för att ta emot evangeliet om Jesus. Men så har vi då två tal som är riktade till hedningar som inte var tillbedjare av judarnas Gud, utan som bad till sina egna gudar. Det finns många paralleller mellan dessa två tal, vilket gör att vi får stor hjälp av den ena när vi ska tolka den andra.

Om Apg 17 är det ena talet, finns det andra i Apg 14:15-17. Precis som i Apg 17 är budskapet att de måste upphöra med sin avgudadyrkan och vända sig till den ende sanne Guden. Men där står också följande:

Förr i tiden lät han alla hednafolk gå sina egna vägar, men ändå gav han vittnesbörd om att han finns, genom allt gott som han gör. Från himlen har han gett er regn och skördetider, han har mättat er och fyllt era hjärtan med glädje."

Apg 14:16-17

I både kap 17 och 14 säger Paulus att Gud har gett ett vittnesbörd om sig själv, som gör det möjligt att kunna söka sig fram till honom. De står inte helt i mörker. Men nu kommer vi till det viktiga. I 14:7 är det "regn och skördetider" som är vittnesbördet, dvs att Gud skapat möjlighet för människan att kunna försörja sig genom jordbruk. Om det var så Paulus tänkte i kap 14, är det troligast att Tolkning 2 av kap 17 är sann, där Guds fastställande av tider och gränser inte handlar om nationsgränser utan om att Gud satt en gräns för vattnen så att människan har jordyta att leva på och regelbundna årstider som låter henne odla.

Alltså kan Apg 17:26 inte användas emot kulturell mångfald, vilket skulle bevisas.