En av slutsatserna som gjort störst intryck på mig i boken The Unseen Realm (se recensionen) är det ljus den kastar över krigen i Gamla testamentet, eller snarare över de fältslag i GT där ingen skulle få överleva.
Problemet
Tillspillogivandet i GT
Det finns ett begrepp i GT som upprör många. På hebreiska heter det kherem. I min gamla konfirmationsbibel (B1982) översattes det som “ge till spillo” eller liknande. B2000 översätter det med “viga åt förintelse”. Kherem kunde användas i samband med offerritualen, men det som har upprört bibelläsare är när det används om Israels strider om kananeiska städer, när de skulle bosätta sig i det förlovade landet. På flera ställen i 5 Mos och Josua beordras Israel att “viga åt förintelse” hela städer - män, kvinnor, barn, boskap och ägodelar.
Som bibelläsare stör det oss att Gud, som är kärleksfull och barmhärtig, skulle beordra någonting så destruktivt. En annan sak som också är märklig är att det endast var vissa städer som skulle tillspilloges. Andra bosättningar fick en mer “normal” behandling. Heiser erbjuder den bästa förklaring jag hört hittills om det här. Och allt har sin början i 1 Mos 6 där det berättas om hur gudar fattade tycke för människornas döttrar, steg ner och fick barn med dem.
