The Unseen Realm (1) - en bok om Gud och gudarna

Introduktion

Jag har läst boken The Unseen Realm av Michael Heiser de senaste månaderna, och
tänkte återge en del av tankarna i några blogginlägg. Boken är lite av en gamechanger inom bibelteologin. Den ändrar på en premiss i vår bibelläsning och pang! så förändras hela bilden. Vad handlar den om? I korta ordalag: Heiser återinför gudarna i Bibelns berättelse.

Några ord om författaren

Den sista meningen där kan verka lite wacko, men Heiser är ingen självutnämnd profet som hittar på sina egna tolkningar. Han är expert i semitiska språk och GT-teolog; han benämner sig som evangelikal; han har varit kopplad till lite olika universitet, men har inte gått den klassiska evangelikala karriärstegen; och när boken gavs ut jobbade han med Faithlife - ett mjukvaruföretag som ger ut bibelprogrammet Logos. Han ligger också bakom "The Naked Bible Podcast".

Finns gudarna?

Som vi alla vet är kristendomen och judendomen monoteistiska religioner. Folkslagen som levde runt Israel på Jesu tid var polyteister - de trodde på en värld med mängder av gudar, men Israel höll noga fast vid att Jahvé är ensam gud. Denna monoteism blev om möjligt ännu starkare i den kristna teologin, även om treenighetsläran ställde en del saker på ända.

Heiser ifrågasätter inte att Jahvé är den högste, den ende oskapade, den som kickade igång skapelsen vid tidens början; men han gör bilden lite mer komplex. Heisers egen berättelse börjar med att han som ung teolog kolliderar med Ps 82. Psalmen börjar med “Gud står i gudaförsamlingen, i gudarnas krets håller han dom…” Vadå "gudar"? Hur kan Bibeln tala om gudar i plural, när det bara finns en Gud? Det vanliga är att säga att psalmen egentligen talar om mänskliga härskare, eller att den använder gudarna som ett bildspråk. Heiser menar istället att den faktiskt handlar om gudarna som Israels grannfolk tillbad. Hans hermeneutiska princip är att vi måste läsa Bibeln med den tidens ögon, och att israelerna delade mycket av världsbilden som fanns hos grannfolken.

Gudarna i Bibelns berättelse

Det som gör Heisers bok intressant är att han inte endast tolkar enstaka texter isolerat, utan han försöker återskapa den helhetsbild som judarna hade.

Vilka är gudarna?

När Abram lämnade sitt folk i Mesopotamien för att bli ursprunget till ett helt nytt folkslag, var han stöpt i en polyteistisk kultur. När Israels folk växte fram successivt levde de i ett kulturellt utbyte med de polyteistiska folkslagen runt omkring. Heiser (och många med honom) menar att sättet varpå det framväxande Israel hanterade de andra folkslagens polyteistiska världsbild var att sätta deras gud, Jahvé, som ursprung och huvud för de andra folkens gudar. Flera texter kallar exempelvis gudarna för Guds söner (1 Mos 6:2, 4; Job 1:6, 38:7, Ps 89:7), dvs Gud står över dem som en familjefader.

Det ramverk som Heiser målar upp är att Jahvé skapade en mängd andevarelser vid tidens början, som blev hans “familj” (såsom familj innebar på Bibelns tid). När den synliga världen skapades, formades människan också till att ingå i familjen (“Låt oss göra människan till vår avbild” som det står i B1917). Familjen var till för att förvalta jorden, precis som en godsägares familj är med och förvaltar vingården nere i Medelhavsområdet nuförtiden.

Friktion i Guds familj och 1 Mos 6

Att allt inte står väl till i vår värld, är en grundläggande tes i den kristna tron. Syndafallsberättelsen är traditionellt sett förklaringen på detta. Heiser bygger vidare på den och berättar om gudasönernas del i det hela.
Han skriver att spänning uppstår i den gudomliga familjen och en del av de andliga sönerna börjar göra som de själva ville. Ormen som frestar Eva är naturligtvis en av dessa (som senare i Upp kopplas ihop med Djävulen), men det fråntar dem inte från deras åtaganden i “förvaltningen” (något jag också skrivit om under rubriken Trotsiga änglar med gudagivna mandat här).
Ett avgörande avsteg hos dessa söner är det som händer i 1 Mos 6:1-4. En del av de fattar tycke för kvinnorna på jorden, stiger ner och parar sig med dem, och barn föds. Denna berättelse brukar inte spela någon större roll i kristen bibelteologi, men för många judar på Jesu tid var den central. Första Henoksboken (en samtida judisk skrift) broderar ut denna händelse, och drar stora slutsatser. Heiser inlemmar dessa slutsatser i sin berättelse, och menar att de upproriska gudasönerna försöker skapa sitt eget folk på detta sätt - jättarna! Jag ska försöka återkomma till detta i ett senare inlägg.

5 Mos 32:8-9 och Babels torn

En hörnsten i Heisers helhetsbild är incidenten i 1 Mos 11. Människorna på jorden (som ännu inte är uppdelade i folkslag) bestämmer sig för att bygga ett torn upp till himlen. Jahvé sätter stopp för deras påfund och delar upp dem i olika folkslag med olika språk, så att de inte förstår varandra.
Moses kommenterar denna händelse tusentals år senare:

“8 När den Högste gav land åt folken och skilde dem från varandra, när
han fördelade deras områden efter gudasönernas antal, 9 då blev Jakob
Herrens andel, Israel hans arv och egendom.” (5 Mos 32:8-9)

Heiser tolkar detta som att Gud förskjuter sina mänskliga barn (eng disinherit), och överlämnar dem till olika gudasöner, som då blir deras gudar. Gud själv väljer att börja om på nytt med att skapa en ny mänsklighet genom Abraham och Israels folk.

Den här hörnstenen kastar ljus över resten av Bibels berättelse. Heiser menar att vi måste läsa den med samma ögon som israelerna. De delade inte upp världen i fysiskt och andligt så mycket, utan när två folk slogs, slogs också deras gudar. Därför blir kampen mellan Israel och deras grannfolk och sedermera Assyrien och Babylon, en kamp mellan Gud och gudarna.
Och när vi kommer till NT, är kampen de kristna har mot världen och dess makter också en kamp mellan Gud och folkslagens gudar.

Avslutning

Detta var en snabb sammanfattning av bokens röda tråd. Boken har fler ansatser. Till exempel har han en omständig argumentation för att Jahvé uppenbarade sig som Jesus redan i GT på många ställen; och egentligen är hans ambition att utmana oss att läsa Bibeln utifrån författarnas välkomnande syn på det övernaturliga (dvs vi ska inte hitta "naturliga" förklaringar på mytologiska inslag i texten). 

Varför är boken speciell? Behållningen för mig är att Heiser skapar ett ramverk grundat i antik, judiskt tänkande, för att förstå texterna om änglar, andar och annat övernaturligt i Bibeln; ämnen som det annars spekuleras fritt kring i många kretsar idag. Samtidigt ska boken läsas varsamt. När jag lyssnar på Heiser i hans podcast utmärker han sig som en typisk entusiast. Han har fått fatt på en revolutionerande idé och nu skjuter han med full bredsida; och så överlåter han åt andra att utvärdera sen de olika delarna. Visst, han bygger sina slutsatser mycket på dagens GT-forskning, men jag kan ibland sakna ett vetenskaplig problematiserande i boken. Den lämnar han åt andra. 

Written with StackEdit.