Ni kanske känner igen språkbruket från filmer eller böcker, när man förstärker ett löfte med önskan om att något riktigt gruvligt ska drabba en om man inte uppfyller det. Detta är en ed. Till skillnad från ett vanligt löfte, förstärks en ed av att man åberopar en gud, eller annan övernaturlig makt, som vittne och garant för det man lovat. Om man inte håller sitt löfte, är tanken att guden/makten ska straffa en. Eder var viktiga för att ingå avtal i kulturer där folk inte kunde läsa och skriva, och kanske också där man inte hade en utvecklad rättskipningsapparat. Man skulle kunna säga att vi idag också svär eder när vi ingår avtal, men istället för att åberopa en gud, åberopar vi staten att straffa oss i domstol om vi inte fullföljer avtalet.
Den fjärde antitesen in Bergspredikan handlar just om eder, men framför allt om eder där man åberopade Israels Gud som garant.
33 Ni har också hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte svära falskt och: Du skall hålla vad du har svurit inför Herren.
34 Men jag säger er: ni skall inte svära någon ed alls. Inte vid himlen, ty den är Guds tron; 35 inte vid jorden, ty den är pallen under hans fötter; inte vid Jerusalem, ty det är den store konungens stad. 36 Inte heller skall du svära vid ditt huvud, ty du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart.
37 Vad ni säger skall vara ja eller nej. Allt därutöver kommer från det onda.
Matt 5:33-37 (B2000)
