Lärdom 2 från sommarens läsning: Memorera OCH analysera

Jag har en vän som flyttade från Stockholm till en landsort, och började gå till en församling där. Men efter några månader beklagade han sig på telefon till mig. Ingen i församlingen ville diskutera trosfrågor. Han var van, ifrån sitt sammanhang i huvudstaden, att man ständigt pratade om trosfrågor, men i den nya församlingen tystnade folk så fort han lyfte ämnet. Ofta kan en församling som består av människor som växt upp i kyrkan, ha tron i ett "glasskåp". Man fick evangeliet genom barn- och ungdomsarbetet, och man säger sig tro på det. Men man har inte pratat om den eller undersökt den sen konfirmationen. Så var det inte med Bibelns kristna. 

Memorering OCH analys

Det traderingsmönster som Jesus och apostlarna tog med sig från sitt judiska sammanhang hade både memorering och en efterföljande diskussion.

Är evangeliet den nya Torah?

Jag har ju skrivit lite i sommar om att den tidiga kyrkan memorerade evangeliet. Var man en kristen, memorerade man de "snuttar" som så småningom kom att skrivas ner i Mark, Luk och Matt. 

Båda ägnade sig åt memorering

Om man tänker efter, blir ju den tidiga kristna kyrkan väldigt lik judendomen på fler sätt än de vanliga, i så fall. När Lagen (Torah) gavs till Israel, fick de order om att varje jude skulle memorera den, och sedan hålla den levande i medvetandet. 5 Mos 6:6-9: 

⁶ Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. ⁷ Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. ⁸ Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. ⁹ Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar.

Många av de andra religionerna i närområdet var inte alls så fixerade vid ord och lära som judarna, även om man i bildningen fick barnen att memorera Homeros mm. Traditionell romersk och grekisk religion fokuserade ju på att offra i templen, be böner och fira högtider till gudarnas ära. Judarna däremot skulle ständigt tänka på den undervisning de ärvt från Moses, och låter den styra deras liv och vardag.

Änglarna är inga statister - Vishetens ande i Efesierbrevet

I Efesierbrevet 1:17 ber Paulus till Gud om att mottagarna ska bli upplysta av "en vishetens och uppenbarelsens ande" (B2000), så att de inser vilken roll de har i det rike som Jesus håller på att bygga upp. Av tradition tror jag att de flesta av oss tänker sig att detta är en omskrivning av den Helige Anden. Men varför drar vi den slutsatsen när formuleringen verkar syfta på en annan ande?

Det här kan låta skumt, men följ med i resonemanget innan ni dömer ut det som new age-flum.

Hur ska Gud rädda världen - med en smäll eller med en viskning

Apokalyptism 

I morse läste jag en artikel* av bibelforskaren David Aune om en rörelse som fanns i judendomen innan och under Nya testamentets tid: Apokalyptism. Det finns väldigt mycket att säga om den rörelsen, vilket jag inte ska försöka mig på, men några saker är viktiga: Mainstream-judendomen århundradena innan Jesu födelse gick ut på att man var en god medborgare; man gick till templet i Jerusalem för att offra och be; och man firade religiösa högtider och höll på matregler. Var man dragen åt det fariseiska hållet var man också mån om att lyssna på och ta till sig det som stod i Gamla testamentet. Det var en ganska "naturlig" religion alltså.

Men så fanns också dessa apokalyptiska rörelser som var lite mer "övernaturliga". Kvar från dessa har vi ett antal utombibliska skrifter, t ex 1 Henoksboken, som beskriver en syn som författaren fått (därav epitetet "övernaturliga"). I de synerna avslöjar änglar vad som händer i andevärlden, vilket då förklarar skeendena i den fysiska världen. Ofta skrevs dessa i kristider, då det judiska folket ansattes hårt av en starkare nation och meningen var att uppmuntra folket med att Gud hade makten bakom kulisserna och skulle slutligen segra över ondskan.

Apokalyptism, profetism och världens räddning

Under århundradena innan Nya testamentets tid var Israel dominerat av olika stormakter, och ofta förtryckta på olika sätt. I dessa tider såg judarna fram emot att Gud skulle ingripa och rädda dem från lidandet. Det här blev mer och mer en universell räddning - det var inte längre bara judarna som skulle räddas, utan hela världen. Och man tänkte sig ofta att en kung av Davids ätt, en messias, skulle vara Guds redskap i detta.

Den här frälsningsidén känner vi ju igen som kristna, eftersom Jesus också predikade den. Guds räddning handlar ju inte bara om enskilda personer; utan om att Gud i framtiden ska rädda själva världen genom att besegra Satan och döden osv, och så stoppa ondskan.

Men nu kommer vi till poängen: Hur ska Gud genomföra denna räddning?