Vända andra kinden till och att mutera ordspråk

Den kanske mest svårsmälta antitesen i Bergspredikan är den näst sista som har det berömda påbudet "vänd andra kinden till". När anabaptisterna under 1500-talet predikade kristen pacifism utifrån den, fick de opinionen emot sig. Och idag är den kanske också bland de mer impopulära saker Jesus har yttrat, då den tycks säga att förtryckta människor ska snällt sitta still och ta emot mer stryk..

Frågor kring "Den som ser på en kvinna med åtrå..."

Inledning

Version 1.2

Den andra antitesen i Matteus Bergspredikan är kanske den som är mest välkänd av dem. Dels handlar den om sex (den kristna kyrkan har alltid haft en ansträngd relation till sexualdriften och denna text kanske delvis är orsaken), men den tycks också sätta ribban väldigt högt på det området: Redan en blick är att gå för långt.

När man säger att Jesus skärper den judiska lagen i Bergspredikan (vilket jag inte tror att han gör), utgår man troligen från just denna antites, och läser sen in det i de andra. 

Den här traditionella tolkningen av den andra antitesen är problematisk när det gäller den kristna uppväxten. Det finns en religionskritik som menar att religionen (och särskilt den frikyrkliga kristendomen) väldigt tidigt skuldbelägger barn för vad som egentligen är en normal, sexuell utveckling under tonåren. När sexualdriften väcks och man plötsligt har svårt att slita blicken från ****** i 7E, hamnar den kristne ynglingen tidigt i en självfördömelse som denne inte kan hantera. Många menar att judendomen i kontrast till detta har en betydligt mer positiv syn på sexualiteten (läs Höga Visan). 

Jag kom till denna antites med ungefär ovanstående tolkning i huvudet, men snart började frågor uppstå.

Texten

27 Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. 28 Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap. 

"Ni har hört att det blev sagt..." - gör Jesus lagen ännu svårare?

I Bergspredikan (Matt 5-7) finns ett avsnitt som traditionellt går under namnet "antiteserna". Det består av ett antal uttalanden av Jesus som alla börjar med "Ni har hört att det blev sagt..." som han sen kompletterar med "... jag säger er...". De har kallats antiteser därför att man tänkt att Jesus ersatt GT:s bud med sina egna, bättre bud. Ett exempel är rubriken i Bibel 2000, som lyder "Jesus skärper lagens bud". Predikningar över dessa texter kan gå ännu längre och påstå att inte endast handlingen är synd, utan även tanken är det - något som baseras på den andra antitesen ("Den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap"). Den sista tolkningen har gett många kristna en ständig känsla av fördömelse, eftersom tanken som bekant är väldigt svår att kontrollera.

Men är detta egentligen vad Jesus gör i den här texten? Var han ute efter att ersätta GT:s bud med ännu svårare sådana?

Repris: Har Gud hittat på moralen, eller finns den oberoende av honom?

Här kommer en text jag skrev 2010, inom det moraliska argumentet för Guds existens.
---------------------------------------
Några pusselbitar föll på plats i fredags på en Apologetik-lektion [jag undervisade på en bibelskola på den tiden], och denna blog har fått sin inspiration därav.

De flesta människor tycker att detta med rätt och fel, kallat etik eller moral, är viktigt. När svenskarna skakade av sig det religiösa oket på 1900-talet och blev ett sekulariserat folk var det möjligtvis för att bli av med Kyrkans sexual- och alkoholmoral, men inte för att bli av med all moral. Man ville naturligtvis att det fortfarande skulle vara fel med mord, stöld, mobbning och så vidare.

Och när man månar om moral, brukar man också tycka det är väsentligt att moralen är någonting objektivt. Filosofer kallar detta för "objektiva moraliska värden". Med detta menar man att exempelvis mobbning är fel, oberoende av vad människor tycker; att moralen är rotad i verkligheten. Att moralen endast skulle vara något subjektivt, en praktisk överenskommelse, avskräcker folk när de inser att mobbning skulle bli moraliskt rätt, bara tillräckligt många människor kom överens om det.

Kristna apologeter brukar då peka ut att ateismen och de sekulariserade Sverige saknar grund för en objektiv moral. Om Gud inte finns, säger man, är allt tillåtet. Precis som det varken är rätt eller fel att en katt biter ihjäl en mus då det är naturens gång, gör en mänsklig mördare heller inte fel eftersom han också bara är ett djur.

Pacifismens Gud är ingen pacifist

Intro

Det är ganska lätt utifrån Bibeln att argumentera för pacifism. Särskilt nya testamentet har ett kärleksideal som går ut på att inte slå tillbaka med våld, utan möta hat med kärlek. Denna pacifism är självklar inom församlingen, och i individers relation till sin nästa (även utanför den kristna församlingen). Huruvida en kristen får arbeta som militär eller polis, med våld som instrument, är mer omdebatterat.

Denna pacifism glider ibland även in i Kristus- och gudsbilden. Det har nyss varit påsk, och man brukar säga att Jesus vann sin seger genom att lida, inte genom våld, för han är en fredskonung. Han rider in i Jerusalem på en åsna, inte på en stridshingst. Onekligen var Jesus på ett sätt ett fredsföredöme i sina handlingar och framför allt i sin undervisning, men jag tror att dagens pacifister går lite för långt när de säger att Gud alltid vinner sina segrar genom kärlek, som i att korsfästas.

Folk får naturligtvis tro vad de vill om Gud. Jag vill i detta inlägg dock försöka utlägga varför Bibelns Gud inte är "pacifist", dvs jag diskuterar endast hur NTs författare uppfattade Guds relation till våld.