Pacifismens Gud är ingen pacifist

Intro

Det är ganska lätt utifrån Bibeln att argumentera för pacifism. Särskilt nya testamentet har ett kärleksideal som går ut på att inte slå tillbaka med våld, utan möta hat med kärlek. Denna pacifism är självklar inom församlingen, och i individers relation till sin nästa (även utanför den kristna församlingen). Huruvida en kristen får arbeta som militär eller polis, med våld som instrument, är mer omdebatterat.

Denna pacifism glider ibland även in i Kristus- och gudsbilden. Det har nyss varit påsk, och man brukar säga att Jesus vann sin seger genom att lida, inte genom våld, för han är en fredskonung. Han rider in i Jerusalem på en åsna, inte på en stridshingst. Onekligen var Jesus på ett sätt ett fredsföredöme i sina handlingar och framför allt i sin undervisning, men jag tror att dagens pacifister går lite för långt när de säger att Gud alltid vinner sina segrar genom kärlek, som i att korsfästas.

Folk får naturligtvis tro vad de vill om Gud. Jag vill i detta inlägg dock försöka utlägga varför Bibelns Gud inte är "pacifist", dvs jag diskuterar endast hur NTs författare uppfattade Guds relation till våld.

Texter som talar emot en Gud som inte brukar våld

Det är sant att korset, och hela Jesu hantering av sin arrestering, rättegång, piskning osv är ett uttryck för att "vända andra kinden till".  Likaså strömmar förlåtelse ur försoningen, och inbjuder människor att lägga ner sin fientlighet mot Gud och försonas med honom. Men förutom denna sida finns det också texter som talar om att Gud, redan i nuet men framför allt i framtiden, tvingar människor med våldsamma metoder. På Twitter har man invänt emot att använda Uppenbarelseboken som argument för detta, men för mig har framför allt 2 Thess 1:4-10 varit en tydlig text kring detta.

Vi kan med stolthet tala om er i Guds församlingar, om er uthållighet och er tro mitt under alla de förföljelser och lidanden som ni får utstå. De förebådar Guds rättvisa dom, att han skall förklara er värdiga Guds rike, som ni får lida för. Guds rättvisa innebär ju att han låter dem som plågar er bli plågade och låter er som nu plågas vila ut tillsammans med oss, när herren Jesus uppenbaras från himlen med sin makts änglar och i lågande eld, för att utkräva hämnd på dem som inte erkänner Gud och inte lyssnar till evangeliet om vår herre Jesus. Deras straff blir evigt fördärv, fjärran från Herrens ansikte och från hans makt och härlighet, när han kommer på den dagen för att förhärligas bland sina heliga och hyllas bland alla som har kommit till tro — och ni har trott på vårt vittnesbörd. 

Att bara slänga sig med bibelord är dock inget sätt att göra teologi på. Man måste argumentera för varför ens tolkning är trolig (även om jag måste säga att författaren här inte kunde uttrycka sig tydligare). Inom den judendom som nya testamentet växer fram ur, var Guds våldsamma ingripande på den yttersta dagen ganska självklar. De förväntade sig att Messias skulle vara en konung med svärd i hand (lärjungarnas svårighet att fatta att Jesus inte tänkte gripa makten med våld, är ett bevis för detta). Och när NTs författare fångar upp orden från Jesus, och även undervisar själva, finns detta våldsamma slut med. Hela tanken med domedagen och det så kallade helvetet är just Guds metod att tvinga världen till underkastelse genom våld (Jesus är som sagt den som mest talar om helvetet i Bibeln). Sedan ska man vara medveten om att judarna såg detta som någonting positivt - det var så Gud skulle få slut på förtrycket av de svaga i samhället osv. Det slutliga våldet var en frälsningshandling, då rättvisa skulle skipas. Att Gud inte kunde lösa problemet på något annat sätt, förklarar jag i ett annat inlägg.

Hur får vi ihop detta med fredskonungen?

Så hur får vi ihop detta med Jesu inbjudande kärlek under sin jordevandring, då han genom kärlek fick människor att underkasta sig Gud frivilligt? (När jag skriver detta inser jag hur denna beskrivning av Jesus faktiskt brister. Jesus både lockade och hotade, han kom med både piska och morot). Gud kanske är pacifist "bakom kulliserna". Ovanstående hårda beskrivningar av Gud är kanske endast en kvarleva från den bristfälliga gudsbilden i gamla testamentet som Jesus kom och ersatte. Så kanske många skulle vilja resonera, men som exeget förefaller det mig hutlöst osannolikt. Som sagt, Jesus själv är den som mest pratar om Guds slutliga våldsmetoder på ett sätt som ingen av lyssnarna skulle uppfatta som någonting annat än våld. 

Jag tror det finns en bättre (om än inte trevligare) förklaring: Guds tålamod.

Det finns helt enkelt två faser i Guds plan för att skapa ordning i världen. Gud vill ju att så många som möjligt ska underordna sig honom och ingå i den framtida värld ("Riket") han ska upprätta. Därför dröjer han med hårdhandskarna i många tusen år, och uttrycker sin kärlek till människorna, för att de ska ta steget och försonas med honom. Men, till slut, när han ska upprätta Riket, kommer Jesus att återta världen med fast hand. Och de människor som inte själva vill underordna sig, kommer han att tvinga med våldsmetoder. Då är tålamodet slut. Det vill säga, först håller Gud tillbaka sin dom för att ge chans för människor att frivilligt komma, men sen måste han sätta ner foten.

Om Gud kan bruka våld, ska vi det också?

Men hur rimmar detta med vårt förhållande till våld? Är inte pacifismen rätt väg? Utan att ha reflekterat klart kring detta vill jag ända påstå följande saker:

1. Våld är inte intrinsikalt ont. Våld kan stoppa ännu värre saker från att hända, i teorin.
2. Jesus förespråkade dock en fredlig väg för sina efterföljare. Jag tror att det helt enkelt kan förklaras med att våld är alldeles för svåranvänt för individer att använda. Det kommer nästan alltid att missbrukas av oss, och som de ointelligenta varelser vi är, kan vi inte räkna ut konsekvenserna av våra handlingar. Rom 12:16 har den tanken bakom sig: "Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren." Och samma tanke finns bakom samhällets förbud mot våld: Endast samhället får bruka våld, för ska individer göra det leder det till kaos.
3. Genom att leva ut kärlek till våra medmänniskor speglar vi hur Gud är. Och här är en viktig poäng: Även om Gud brukar våld, innebär inte det att han är våldsam. Dvs, Gud utövar ju inte våld på "dem han lever i relation med". Han är ju i grunden en kärleksfull Gud, och det är den kärleken han inbjuder människor till. Våldet är en nödåtgärd.
4. Får en kristen arbeta som militär? Detta är en svår fråga. Rom 13 tycks legitimera statens bruk av våld (i vissa fall), särskilt som det inte är en isolerad idé utan faller tillbaka på en judisk syn på folkslagen.

Avslutning och Den kritiska frågan

Detta inlägg syftar alltså endast till försöka tolka hur Jesus, Paulus och de andra teologerna i NT tänkte kring huruvida Gud kan bruka våld. Vill man behålla en pacifistisk gudsbild kan man naturligtvis inta en liberal hållning till Bibeln (fast att byta bibelsyn bara pga den här frågan är väl kanske inte så intellektuellt sunt). Vill man fortsätta tro på Jesus och Paulus är följande punkt avgörande: Vad gör man med deras uttalanden om domedagen och straff på den yttersta dagen? För argumenten för Guds bruk av våld faller hela tiden tillbaka till dem. 

--------------------------------------------------------------

Fotnot: 

Vad betyder egentligen ordet "våld". Det kommer från ordet "välde", och handlar om att någon påtvingar någon annan sin vilja, ofta med fysiska medel men inte alltid. "Han tvingade oss ut ur affären med våld" behöver inte innebära misshandel, utan endast att affärsinnehavaren tryckte ut dem genom utgången - han påtvingade dem sin vilja, så att de inte kunde följa sin egen vilja.