Har svenska samhället ersatt antikens gudar?

Att förstå vad det innebar att vara tillbedjare ("worshipper") av en gud i Bibelns värld, är avgörande om man ska kunna tolka texterna. Här kommer ett litet inlägg, en fundering kring antik tillbedjan och det moderna medborgarskapet i Sverige.

Vi har gjort religionen till något existentiellt....

Jag vill börja med utdela en liten känga åt dagens kristendom. Idag tänker sig många att kristendomen i första hand ska möta något sorts existentiellt behov hos människan. Vi talar om existentiella frågor, vilka verkar vara saker som "Vad är det att vara människa?", "Tar allt slut vid döden?", "Vad ska vi göra med vår upplevelse av skuld?" Många böcker som ges ut av Libris och andra kristna förlag, är en blandning av kristen tradition och modern psykologi, och ska på något vis se till den moderna människans "andliga" behov. Kyrkor anordnar musikstunder, andakter och bibelmeditationer, som också kopplas ihop med det existentiella.

...och sen öppnar vi Bibeln...

...Och hamnar i texter om blod, offer, svält, spetälska och pengar. Jag kan förstå att bibelläsningen går ner i västvärlden - för den existensiella kristendomen hittar väldigt lite matnyttigt i Bibeln, och ännu mindre om man tolkar texterna noggrant exegetiskt.
Förklaringen ligger i, tror jag, att vi har förandligat frälsningen. Den moderna frälsningen handlar om att får en relation till Gud, där relation tolkas psykologiskt - det handlar om att bli sedd, att känna sig älskad.

Tillbedjare och gudar i Bibelns värld

Nu till själva ämnet. Ju mer jag jobbar med bibelvetenskaplig litteratur, desto mer får jag känslan av att religion på den tiden inte främst handlade om att möta människors existentiella behov, utan deras fysiska, deras materiella behov (i bred bemärkelse). Jag kan väldigt lite om mysteriereligionerna, och det är möjligt att det fanns existentiella inslag där, eller att den grekiska filosofin kanske hade det. Men vanlig hederlig "avgudadyrkan" handlade om att alliera sig med rätt gudar, så att någon kunde hjälpa en när man drabbades av kaoset i världen: sjukdom, missväxt, torka, vanära, marknadssvängningar, för att inte tala om allt djävulskap som de osynliga makterna ställde till med. Detta var tillbedjan (worship) i Bibelns värld.

Det är i en sådan värld som Gud tar kontakt med Abram och vill hans framtida ättlingar ska bli hans tillbedjare; det är i en sån värld israeliterna ränner efter andra gudar (inte för att bli ännu mer "sedda" utan för att de inte litade på att Jahvé kunde garantera deras säkerhet och goda skördar); det är i en sådan värld thessaloniker övergav sina grekiska gudar för att blir tillbedjare av judarnas gud. Varför tror ni att de vände sig till honom? För att möta sina existensiella behov? Nej, utan för att han var "levande" (1 Thess 1:9) - till skillnad från de grekiska gudarna, svarade judarnas gud oftare när man bad honom om mat och annan konkret hjälp.
Detta var gudstro under antiken.

Den svenska staten och de antika gudarna

Om ovanstående beskrivning av vad gudstro är, är någorlunda sann (kompetent kritik välkomnas!). Vad eller vem fyller gudarnas roll idag? Jag kan inte komma ifrån att det är den svenska staten, det svenska välfärdssamhället; och till detta läggs försäkringsmarknaden som täpper till de återstående hålen. (OBS att jag inte nödvändigtvis motsätter mig detta, jag försöker bara dechiffrera antikens världsbild till nuet.) Om vi drabbas av "sjukdom, missväxt, torka, vanära, marknadssvängningar, för att inte tala om allt djävulskap som de osynliga makterna ställer till med" finns välfärdssystemet där och låter oss landa mjukt. Vi litar på det, och tar dessutom några extra försäkringar utifall att det skulle brista.

Avslutning

Vad gör vi av det här då? Säger upp alla försäkringar, och fejkar vår egen död för att raderas ur systemet?

Inte nödvändigtvis (antikens kristna bröt ju inte med sina familjer, som var den tidens sociala skyddsnät). Men det ger ändå perspektiv på mycket.