"...så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet..." (Ef 3:18)Efesierbrevet har blivit en av mina favorittexter, mycket därför att det skiljer sig så mycket från övriga Paulus-brev och "tjötar" inte om de gamla vanliga ämnena. Eller, jo, det gör det, fast från andra perspektiv, och med svulstigare språk. Nackdelen är att dessa retoriska eruptioner kan vara svårtydda. Vad exakt betyder de?
För en vecka sen hade vi i Holsby frikyrkoförsamling ett bibelstudium över bl a Ef 3:14-21, och den texten har legat och grott hos mig sen dess; inte minst frågan om vad Paulus syftar på i ovanstående citat. Han listar upp fyra "dimensionsord": bredden och längden och höjden och djupet.
(Det kan vara bra att kolla på bibeltexten parallellt med att läsa resten av inlägget: bibeln.se)
Paulus ber för dem
Hela 3:14-21 är en bön som ungefär säger:Må Gud ge er styrka
- så att Kristus kan bo i era hjärtan,
och ni, rotade och grundade i kärlek, - kan fatta "bredden och längden och höjden och djupet" [av vadå?],
och lära känna Kristi kärlek, - tills hela Guds fullhet uppfyller er...
Det är alltså en bön om styrka, så att mottagarna ska lyckas med någonting, vilket resulterar i att "Guds fullhet" ska uppfylla dem! Men som jag skrev i inledningen, är det inte helt enkelt att begripa vad exakt Paulus syftar på med de olika fraserna.
...bredden och längden och höjden och djupet...
Hur ska vi då förstå dessa fyra dimensioner? Bibelforskarna verkar tänka sig att de syftar på dimensionerna av Kristi kärlek, eller Guds kraft, eller visdom (Merkle, Ephesians, 2016). Tyvärr tycks inga av dessa alternativ kunna beläggas i texten, och i grekiskan finns ingen tydliga grammatisk koppling till "Kristi kärlek" som nämns direkt efter. Ett bättre förslag är följande:
Om vi ser till strukturen på Efesierbrevet, är 1:3 - 3:21 en enda lång bön, med diverse utvikningar. När Paulus ska till att avsluta bönen i 3:1, kommer han på att han borde nämna sin egen roll också i hednamissionen (detta avbrott syns väl i B2000, vers 1). Så han slänger in en lång parentes (3:2 - 13), varpå han återtar avslutningen på bönen i 3:14.
Denna strukturella kommentar är viktig, för den säger oss att vår text i Paulus sinne följer direkt på det han skrev i kapitel 2!
Och det sista han skrev där, är: "Ni har fogats in i den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten. Genom honom hålls hela byggnaden ihop och växer upp till ett heligt tempel i Herren; genom honom fogas också ni samman till en andlig boning åt Gud" (Ef 2:20-22).
Texten är full av bygg-ord! Det är därför han talar om bredden och längden och höjden och djupet i 3:18. Det syftar på församlingen som ett tempel, en boning, för Gud!
Tolkningen sammanfattad
Efesierbrevet är skrivet till församlingar i området i och kring Efesos, som liksom många andra kristna är lite förvirrade kring hur de kristna från grekisk och romersk bakgrund förhåller sig till de kristna från judisk bakgrund - hör de ihop eller ska de leva åtskilda liv? 2:11-22 behandlar just den frågan, och avslutas med uppmuntran till mottagarna om att Gud håller på att bygga ihop dem (både från hednisk och judisk bakgrund) till ett tempel till hans ära. Genom att de i sin mångfald växer ihop i kärlek (4:1-16), kommer deras gemenskap att vara ett ståtligt Guds bygge som visar folket vem Gud är: uppfyllda av Guds fullhet (3:19 SFB15).Paulus ber då i 3:16-19 att de ska få kraften att kunna vara församling tillsammans i enhet, så att de därigenom blir ett tempel där Kristus kan bo. Och när det sker kommer de att kunna uppfatta "bredden och längden och höjden och djupet" av detta Guds storverk (att så vitt skilda personer och kulturer kan fungera tillsammans som en enhet av olikformade delar) genom att beskåda sin egen församling (!) och så förnimma Kristi kärlek. När detta händer kommer församlingen att vara templet där Gud bor (uppfylld av Guds fullhet).Amen!
Det är så roligt att ta del av dina studier Mark! Spännande varje gång!
SvaraRaderaJag funderar på om bredden och höjden och djupet skulle kunna sammanfattas i ett ord: evig.
Jag har inga belägg för detta men det är lite som ”hur långt är väster från öster” = det går inte att mäta om universum aldrig tar slut ( om den inte kröker sig någonstans naturligtvis). Jag tror någon psaltarpsalm försöker förklara Guds storhet och säger att jorden är Guds fotapall.
När Jesus lämnar jorden far Han upp och trotsar tyngdlagen. Plötsligt är Han i mitten av djupet höjden och bredden. Han har kontroll.
När jag jobbade inom psyk så berättade en man att tyckte det var skönt att vara fastspänd i bältessängen för det var något som höll honom kvar vid verkligheten. Tänk dig att du sitter i ett rum och plötsligt försvinner golvet väggarna och taket och du svävar fritt. Du har ingen kontroll. Så kan en psykos upplevas. Det kan också vara total frihet. Det finns en frihet i Kristis som är total och evig men den kan också vara skrämmande. Att vara uppfyllda av Guds fullhet i våra kroppar/kyrka och samtidigt ha Guds hela helighet och evighet är inte helt enkelt. Men den finns där. Lite tankar....