Var Petrus förutbestämd till att förneka Jesus - en genreanalys

I Matt 26:31-35 finns en märklig text där Jesus verkar förutsäga framtiden för Petrus, och talar om för honom att han kommer att förneka Jesus tre gånger den kommande natten. Det händer mycket riktigt senare (se v 69ff). Ibland används detta som ett argument för att Jesus/Gud ser framtiden och kan avslöja den för oss människor.
Är det så vi ska uppfatta texten? Menar Jesus: "Jag (eller Fadern) ser framtiden, och ser där att du kommer att förneka mig tre gånger. Eftersom detta är den faktiska framtiden kommer det och hända, och du har ingen möjlighet alls att undvika detta misslyckande."
Detta skulle i så fall bidra med en väldigt ödesmättad bild av människan.

En litterär analys

Här är texten:

³¹ Då sade Jesus till dem: "I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras. ³² Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen." ³³ Petrus svarade honom: "Även om alla andra kommer på fall för din skull, så skall då jag aldrig komma på fall." ³⁴ Men Jesus sade: "Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger." ³⁵ Petrus sade: "Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig." Och detsamma sade alla lärjungarna.

Rent ordagrant verkar faktiskt v 34 säga att Petrus framtid är förutbestämt eländig. Men man ska egentligen inte tolka Bibeln ordagrant (precis som man inte ska tolka mig ordgrant - det mesta jag säger är ofta ironiskt menat, fullt med överdrifter, och för att förstå vad jag menar måste man se förbi allt detta). De senaste 200 åren har bibelvetenskapen arbetat fram olika metoder för att hjälpa oss att se sådana nyanser som den tidens människor automatiskt uppfattade, men som vi idag inte uppfattar utan vidare. Dessa kallas för kritiska metoder, och ett av dessa är den genrekritiska metoden.
Denna metod (eller är det den formkritiska - jag brukar blanda ihop dem...) ber oss först bestämma vilken genre ett visst bibelavsnitt har. Brukar texter med denna form användas för ett visst ändamål av övriga bibliska och utombibliska författare?
Sånt här är ju svårt att bevisa, men när Jesus i vår text tar upp lärjungarnas kommande trolöshet, och särskilt då Petrus, har texten samma "smak" som många profettexter i GT. Ta exempelvis Jer 6. Där talar profeten med starka ord om Jerusalems framtida undergång under Babylons hand. Guds folk har vänt Gud ryggen, och därför kommer de att straffas. Men märk hur profeten i sitt oerhört målande tal, ibland tycks säga att folket inte kommer att omvända sig innan det händer (och bli räddat) - se v 10; och ibland ändå uppmanar till omvändelse (v 8) som att de fortfarande har en chans. Sådan är hela kap 1-10 (och ännu längre). Bittra, tröstlösa utsagor om att folket är för styvnackat varvas med hoppfulla vädjanden om att de ska omvända sig.
Sådana här texter tillhör en genre man skulle kunna kalla varningstexter. Dess avsikt är att ställa lyssnaren inför ett klart val: Omvänd dig och bli räddad, eller så går det åt skogen. Men genom att lyssnaren får höra varningen, ökar också dennes skuld om denne inte lystrar till uppmaningen. Varningsord ökar alltså "insatsen". Nu kan ni inte skylla på någonting - jag har talat klartext! Varningen har alltså mening även för vad som händer efter att överträdelsen är begången, i efterspelet.

Jag tror att om man gör en sådan här kritisk analys av Jesu ord, kommer man att se att avsikten med dem är att ställa Petrus inför ett ödesdigert val: Om han förnekar Jesus kommer han inte att ha någon ursäkt, för Jesus har talat klartext. Jag tror också att Jesus säger: "Petrus, jag känner dig. Du kommer att utsättas för prövning inatt, och utifrån hur du är, är jag (ganska) säker på att du inte kommer att klara det. Men för att ge dig en chans, varnar jag dig nu på förhand."

Vad vore alternativet?

Många kan läsa texten och tycka att min analys är lite väl långt ifrån den bokstavliga betydelsen. Då har jag två argument.

1. Om Jesus faktiskt ville berätta om vad som faktiskt kommer att hända i framtiden, varför gör han det? Om Jesus sett i framtiden att Petrus kommer att förneka honom, då kan ju ingenting ändra på det, för det är ju den faktiska framtiden Jesus har sett. Då vore det bara grymt av Jesus att berätta det för Petrus. Tänk om en profet skulle komma fram till ett brudpar på bröllopet och avslöja att ett år in i framtiden kommer de att vara skilda. Och de kan inte göra något för att undvika detta. Precis lika grymma, och lika onödiga, vore Jesu ord här.
2. Om Matteus ville med denna text behandla ämnet förutbestämmelse, ödestro osv, skulle han, på nytt, satt en annan form på texten. Antiken hade ett antal texter som just behandlade framtidens ofrånkomlighet (t ex berättelsen om kung Oidipus) och de byggs upp på annat vis. 

Avslutning

Man har stor hjälp när man läser de synoptiska evangelierna, av att fundera på hur texterna liknar GT:s texter, inte minst profeterna. På så vis kan man fundera över vilken (biblisk) genre just ens text har. Är det domsord, varningar, lovprisningar, visdomslitteratur osv? Genom detta har man lättare att förstå bildspråk, och mustiga formuleringar, som annars kan förstås helt knasigt. 

Vår text här, tror jag blir mycket tydligare, om man först gör en sådan analys. Petrus hade en chans att klara sig, om än väldigt liten utifrån hans impulsiva natur.