Absolutism krävs för att kunna helga Guds namn

Denna morgon snubblade jag över följande text när jag analyserade varför Johannes Döparen inte fick supa med de andra ungdomarna:

3 Mos 10
9 Vin och starka drycker får du och dina söner inte dricka när ni skall gå in i uppenbarelsetältet, ty då dör ni. Detta skall vara en oföränderlig stadga genom alla släktled, 10 för att ni skall kunna skilja mellan heligt och icke heligt, rent och orent, 11 och undervisa israeliterna om alla de lagar som Herren har givit dem genom Mose.

Detta gällde prästfamiljen i Israel. Det intressanta är kopplingen mellan alkohol och helighet. Att hålla något för heligt, att helga något, är något förenklat att vara aktsam med något, att behandla något med försiktighet, att inte slarva när man har med det att göra. Människan är till sin natur en slarver och risken är stor att vi behandlar ämnet Gud slarvigt och relaterar till honom slarvigt. Detta är att vanhelga Guds namn (han brukar döda såna människor ibland).
Ovanstående präster fick därför inte närma sig helgedomen berusade. När man är berusad (av alkohol, droger, fnitter, ironisk mentalitet, lathet, popularitet, stress) ser man inte klart vad man håller på med. Man är liksom instängd i sig själv, supersubjektiv, och ser inte klart på det som är utanför sig själv. Och då riskerar man att behandla Gud slarvigt, utan hänsyn till den storhet och värdighet han har. Respekt, är ordet!
Frågan är hur vi tillämpar detta i dagens kyrka. Förslag någon?