torsdag 15 september 2016

Vem vill sitta i Abrahams sköte? :-(

Lukas 16 innehåller två smaskiga liknelser. Den senare av dem handlar om två karaktärer, en rik man och en fattig som benämns som Lasaros. Lasaros lever sitt liv som tiggare vid den rikes port, men får aldrig någon hjälp av honom. En dag dör båda och hamnar i dödsriket. Den rike (eller snåle) hamnar i en del som är plågoplats och han lider i lågorna. Lasaros däremot hamnar i "Abrahams sköte" (1917 års översättning; Bibel 2000 har "vid Abrahams sida").

Vad är Abrahams sköte? Och varför beskrivs den "himmelska" delen av dödsriket som det? Det här skötet har genom historien figurerat som de heligas belöning. På engelska heter det "the bosom of Abraham". Elvis Presley sjöng den klassiska spiritual-sången "You rock my soul in the bosom of Abraham".

Sköte kan översättas med "famn" eller "sitta i knä", och har tänkts som någon sorts trygg (svettig?) plats där man har det bra.

Men åsyftade Jesus verkligen att vi skulle sitta i Abrahams knä och mysa? Är det det som är den eviga saligheten.

När man gör lite efterforskningar kring Luk 16:19ff, visar det sig istället att den saliga platsen hos Abraham istället åsyftar hedersplatsen på en bankett. "Sköte" (grk κόλπος, kolpos) åsyftade platsen närmast den husfader som bjudit in till banketten. På en sådan fest låg man till bords, på britsar. Man låg på sidan, och lutade sig på armen. Den som då låg med "rumpan" in mot värden, låg i dennes sköte.

Detta med banketter är någon man ska ha i minnet när man läser Nya testamentet. Banketter var festmåltider, och extremt viktiga under antiken. Inte minst tänkte sig judarna utifrån Jes 25:6-9 att himmelriket skulle innebära en stor bankett. Så när man läser om framtiden i NT ska man fundera en sväng på om det kan vara måltidsmetaforer som används.

Mer om banketter kan man läsa här, gå till sidan 71.

lördag 3 september 2016

Jesus var inte bara en produkt av sin samtid

När man studerar Jesu undervisning i evangelierna kan man inte komma undan slutsatsen att den anknyter och bygger väldigt mycket på tidigare judiskt tänkande. Han är inte en utomjording som kommer och försöker förmedla helt nya koncept. Och tur är väl det, för människans förstånd kan inte greppa sådant som inte passar ihop med sånt hon redan förstår.
Pga detta har vissa velat mena att Jesus egentligen inte kom med något nytt. Han var helt enkelt en produkt av sin samtid. Och vore han det, varför skulle vi sätta tilltro till hans ord mer än till någon annans? Då vore hans idéer också bara mänskliga.

tisdag 30 augusti 2016

Gud konspirerar mot härskarna och makterna - Efesierbrevet förklarat

Förord

Här kommer ett långt inlägg som jag jobbat på ett tag. Den är ett försök att begripa allt tal om "härskarna och makterna" i Efesierbrevet, och gå in i den tankevärld som Paulus levde i, i det första århundradet. En rätt förståelse av dessa begrepp tror jag är nyckeln som får hela brevet att falla på plats.

Intro: Efesierbrevet kosmiska språk kring jude-hedningafrågan

Efesierbrevet (liksom Kolosserbrevet) är en mer svårbegriplig bok än t ex Galaterbrevet. Precis som den senare, tar Efesierbrevet sin utgångspunkt i jude-hedningafrågan (dvs förut var endast judarna Guds folk, men i och med Jesu död är icke-judar [alltså hedningar] också välkomna), men i Efesierbrevet tillkommer ett mer "kosmiskt" språk: 
  • Vid ett flertal tillfällen nämns "härskarna och makterna...i himlarymderna", t ex 1:21, 3:10, 6:12ff; 
  • allt i världsalltet ska sammanfattas i Kristus, 1:10; 
  • och vi kristna har blivit satta med Kristus i himlen 2:4-6. 
För mig har den här sammanblandningen alltid varit en stor gåta. Hur hänger detta kosmiska scenario med änglafurstar ihop med frågan om att hedningarna nu är välkomna att ingå i Guds folk? Galaterbrevet är mycket mer jordnära i sin behandling av hedningafrågan. Men i Efesierbrevet ska Paulus plötsligt koppla ihop den med andra dimensioner. 

I läsandet av en artikel av Lynn Cohick om Efesierbrevet, föll plötsligt några pusselbitar på plats. Vår oförmåga att se kopplingen mellan andevärlden och hednafrågan är kopplad till vår bild av Satan och de fallna änglarna och hur Paulus och första århundradets judar tänkte sig dem.

lördag 13 augusti 2016

Åldersgräns för nattvarden? Varför det, baptister?

I Sverige är det brukligt att barn får ta del av nattvarden först efter att de konfirmerats. Tanken är att de ska noggrant förstå försoningen innan de tar emot Jesus i brödet och vinet (tror jag).
Den här åldersgränsen1 har dock följt med även in i sammanhang som har en symbolisk nattvardssyn. Det finns ju förenklat sett två syner på nattvarden: Katoliker och lutheraner tänker sig att Jesus på något sätt finns i brödet och vinet och att man i nattvarden på något mystiskt vis förenas med honom. Baptister och de rörelser som kommer ur baptismen (som t ex pingströrelsen) har mer en symbolisk syn. Brödet och vinet symboliserar endast Kristi kropp och blod. Nattvarden blir då främst en minnesmåltid där man minns Jesus och korset.
Men här kommer kruxet. Om man är symbolist (som jag är) tänker man att Jesus utgick just ifrån den judiska påskmåltiden, och gav den en ny innebörd. Men judarna stängde inte ute barnen från påskmåltiden för att de inte hade en tillräcklig förståelse för uttåget ur Egypten (som deras måltid var en minnesmåltid för), utan barnen var med för att de genom maträtterna symboliskt skulle återuppleva uttåget, och därur få en första förståelse! Symboler och konst i religiösa sammanhang har ofta just den funktionen från början: det skulle undervisa analfabeterna och de outbildade om viktiga religiösa sanningar och händelser. Man kanske t o m kan säga att om alla judar vore akademiskt skolade teologer, skulle man inte behöva påskmåltiden. M a o, symboliska minnesmåltider är mycket till för de obildade, och inte tvärtom.
Därmed är det ogenomtänkt, om man firar nattvarden just som minnesmåltid, att utestänga barnen. Jag kan förstå att sakramentalister gör det, för där finns risken att vanhelga Kristus som finns närvarande i brödet och vinet. Men symbolister borde istället berätta för församlingen om vad brödet och vinet symboliserar så att även närvarande barn förstår, och sedan låta barnen genom att äta återuppleva försoningsverket.

-----------------------------------------------
1 Efter att jag skrivit det här blogginlägget har jag fått många kommentarer om att de flesta samfunden idag inte har åldersgräns eller konfirmationskrav för nattvarden. Så tji fick jag :-) Men, däremot verkar det finnas kvar folks medvetande, och många föräldrar drar sig för att låta barnen ta emot nattvarden. Så jag låter inlägget finnas kvar. 

fredag 22 juli 2016

En väloljad maskin, inte en icke-angreppspakt

Kristen enhet.
I denna ekumenikens tidevarv talas det mycket om att sluta fästa sig vid olikheter och acceptera varandra istället. Gud vill enhet, inte uppdelning. Och så hänvisar man till Bibeln.
Men i en nyligen släppt bok (The Apostle Paul and the Christian Life) har Scott McKnight pekat på ett intressant mönster hos Paulus. När Paulus talar om enhet är det inte främst frånvaron av konflikt han efterfrågar, utan att de kristna (t ex i en församling) FUNGERAR tillsammans i den funktion Gud har gett just dem som grupp. Det han pekar på är att texter om enhet i Ef 4 och 1 Kor 12 kopplas ihop med hur Anden ger olika nådegåvor till olika personer, för att på det viset göra om denna löst hopsittande samling människor till en välbalanserad organism där varje del har olika, men nödvändiga, funktioner i organismens egna liv.
En organism, som en kropp, eller varför inte en maskin, är en fascinerande grej. Den agerar som ett enhetligt ting, men dess aktioner är egentligen resultatet  av alla smådelars gemensamma mini-rörelser. Delarnas insats är oftast väsensskild ifrån helhetens rörelse, och kan ibland tyckas t o m motarbeta den (som musklerna som drar åt mängder av olika håll, men resulterar i att kroppen ställer sig upp), men är likafullt nödvändiga för det gemensamma resultatet.
Detta är enhet. Att fungera tillsammans som den helhet Gud låter växa fram genom att ge varierande nådegåvor åt de olika individerna. Enhet är inte frånvaron av någonting, utan närvaron av någonting. Det är alltså någonting helt annat än att kristna samfund slutar se ner på varandra. Visst, kärlek och respekt är viktiga för att kunna fungera tillsammans som en organism. Men man är inte ens i närheten av Andens enhet (Ef 4:3 SFB2015, Andens helhet?) bara för att man har en icke-angreppspakt.
Från ett sommarvarmt Västergötland.

onsdag 11 maj 2016

Att "hata sin far och mor" är en semitism

Problemet

Många bibelläsare har väl oroats av Jesu ord i Luk 14:26:
Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge. 
Jag har ofta hört att man ska ta "hata" som att "älska mindre än Gud", men har inte hört något bra argument för det.

Lösningen

Men idag läste jag om versen, och det visar sig att ordet "hata" parallellt med "älska" faktiskt är ett semitiskt idiomatiskt uttryck för att älska mindre än, eller prioritera lägre än. Idiomatiska uttryck är sådana i ett språk som har en annan betydelse än vad de enskilda orden faktiskt beskriver (t ex att "lägg på ett kol" betyder "skynda dig").
I hebreiskan kan "hata" alltså betyda älska mindre än, och kommer säkert av att man överdrev skillnaden mellan kärleken till två ting (jmfr med hur tonåringar pratar idag "jag hatar skolmaten" betyder "varför kan vi inte få pizza, frukostkorv är inte lika gott!").

Det här är tydligt i vissa verser i GT:

Så låg Jakob med Rakel också, och han älskade henne mer än Lea. Han arbetade sedan hos Laban i ytterligare sju år.
När Herren såg att Lea blev åsidosatt [heb hatad] gjorde han henne fruktsam. Men Rakel var ofruktsam.
1 Mos 29:30-31

Om en man har två hustrur, en som han älskar och en som han försmår [hebr hatar], och båda hava fött honom söner, såväl den han älskar som den han försmår [hebr hatar], och hans förstfödde son till den försmådda [hebr hatade]...
5 Mos 21:15

Man ser också i Matteus version av Jesu ord att han har ersatt det idiomatiska uttrycket och skrivit i klartext vad Jesus menade.
Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. 
Matt 10:37

Avslutning

Det Jesus alltså menar är att man måste prioritera Jesus och hans vilja, även om det krockar med familjen och släktens förväntningar och krav. Även utan den bokstavliga tolkningen av "hata" är detta ett väldigt krävande påbud, då det sägs i en kultur där ens familj är allt, och hederskulturen är stark.


måndag 9 maj 2016

Glöm jul, påsk o pingst - Kristi himm is da' högtid!

Jag har ägnat veckan åt att försöka förstå poängen med Kristi himmelsfärd. I början kändes det (teologiskt) fruktlöst. Men när pusselbitar börjar falla på plats, måste jag säga att vi tyvärr negligerar vad som kanske är den mäktigaste av kristna högtider.
Vi är vana (säkert Luthers fel som vanligt) att tänka oss Jesus uppdrag som ganska slutfört i och med hans död och uppståndelse. Då skulle Kristi himm innebära Jesu pensionering. Men så verkar inte vara fallet. Hans uppdrag fortsatte och fortsätter. Detta är klart hos vissa äldre teologiska system som talar om Jesu förhärligande och man ser "the Ascension of Christ" som ett av flera steg i hans uppdrag. 

Det här är ett ganska långt blogginlägg, så här är en kort sammanfattning för dem som inte orkar med hela utredningen:
Jesus talade om att Guds rike etablerades på något sätt vid hans ankomst till världen. Kristi himm innebär Jesu tronbestigning där Jesus intar platsen som gudsrikets kung, med uppdraget att med Guds makt befästa Guds rike fullt ut. Kristi himm-helgen firar alltså att Guds räddning av världen sätter igång "på riktigt". Satans dagar är räknade.


Det där är kanske inte så tydligt, så här följer den långa versionen: