Varför skrev inte Jesus något själv?

Introduktion

Ibland hör man folk beklaga sig över att Jesus inte själv skrev något till oss. Som det är nu har vi bara sånt som hans anhängare skrivit ned. Tänk om Jesus ändå hade tagit sig tid och skriva ner en enkel troslära i tio kapitel, så hade vi sluppit gissa oss till vad han sa via de skrifter vi har idag.

Någonstans bakom denna klagosång finns känslan av att vi inte riktigt kommer åt vår religions grundare. Han finns där på de galileiska landsvägarna, väldigt mycket där och då; och vi når honom endast via ett antal "lager" av människor som försökt återge vad de sett och hört. 

Så varför skrev Jesus ingenting själv, så att vi hade haft hans egna ord att läsa?

Jesus valde ett bättre medium

Jag har denna sommar nördat in mig på det som bland forskare kallas muntlig tradering. I ett tidigare inlägg har jag skrivit om hur alla kulturer, egentligen fram till att det allmänna skolväsendet slog igenom, har varit kulturer där man lägger saker på minnet istället för att skriva ned det eftersom majoriteten av befolkningen varken kunnat läsa eller skriva. Att läsa och skriva är egentligen någonting onaturligt för människan; det naturliga är att man kommunicerar muntligen och lägger saker på minnet. När man därför förr i tiden ville skicka viktiga tankar och idéer in i framtiden, tog man sig tid att formulera dem muntligen i små, minnesvärda "munsbitar" för de efterföljare som skulle bära idéerna med sig. De i sin tur gav dessa "munsbitar", ord för ord, vidare till nästa generation, och så vidare. På det viset kunde budskap förmedlas och bevaras ner genom århundraden, utan att de behövde skrivas ner. Detta är muntlig tradering. 

Snickarsonen Jesus från Nasaret verkade ha lärt sig läsa (och skriva?) enligt Luk 4:17, men ändå skrev han ingen bok till oss. Förklaringen till detta blir tydlig när man läst lite om muntlig tradering. Jesus var inte alls ointresserad av att skicka sina idéer till oss idag. I själva verket var det exakt vad han ägnade sin tid åt. När man läser evangelierna blir det tydligt hur Jesus profilerade sig som en lärare ("mästare" i Bibeln syftar just på en expert som undervisar det den själv bemästrat), och överallt talas det om hur han undervisade sina lärjungar (= elever). Denna undervisning gick ut på att de fick lära sig utantill Jesu idéer, formulerade av honom själv, för att de sedan på samma sätt skulle träna upp framtida kristna till att kunna och minnas Jesu egna idéer, långt efter att han lämnat jorden. Och de i sin tur skulle göra sammalunda med nästa generation. På så vis skulle hans lära nå ända fram till oss idag. 

De skrivna evangelier vi har idag (framför allt Matteus, Markus och Lukas) tycks alla vara baserade just på en sådan muntlig tradition, som man valt att skriva ner i textformat. Sättet de är uppbyggda på och andra drag, vittnar om att det just är en muntlig tradition som skrivits ned. Men även dessa skrifter skrevs just för att läsas upp muntligen för andra människor och memoreras av dem (tyst läsning fanns knappt på den tiden). 

Varför valde Jesus detta medium, istället för att skriva en bok till oss? Dels hade det varit klantigt att skriva ner sina idéer i en bok, när endast 5-10% av befolkningen kunde läsa. Det vore som att formulera evangeliet som datorkod idag. Och kom ihåg att avsaknaden av läs och skrivförmåga varade 1500 år till! 

Men det fanns ett till skäl att välja muntlig tradering istället för skrift. Under antiken kunde man tala om den muntliga tradition man fått motta som "levande ord", i motsats till nedskrivna ord (Papias-fragmentet 1.). Vi är idag väldigt förtjusta i det skrivna ordet, men på den tiden var man lagom förtjust i det. Fördelen med att man lärde sig en "munsbit" sanning i en muntlig session, var att man efter man memorerat det, kunde diskutera med läraren vad det betydde. På så vis följde den sanna förståelsen av Ordet med i traderingen. Den fördelen hade inte det skrivna ordet som man läser i sin ensamhet. 

Avslutning

The Anchor Bible Dictionary skriver i artikeln "Oral Tradition" (min fetstil):

The oral gospel originated with Jesus himself ... In communicating his message, he entrusted himself to the oral medium without—as far as is known—ever committing a word to writing. Insofar as all four canonical Gospels have given us the portrait of an itinerant speaker of authoritative words, surrounded by audiences and engaged in debates, they will have retained genuine features of Jesus the oral performer.

Detta pekar på en viktig sak. Det var inte så att Jesus gick omkring och gjorde och sa en massa saker, som hans lärjungar sedan, efter att Jesus försvunnit, försökte komma ihåg och skapa en muntlig tradition av (man kan nästan få den uppfattningen av Karl Barths idé om att Bibeln inte är Guds ord, utan är människors beskrivning av Guds ord, dvs Jesus). Nej, det som blir så tydligt med beskrivningen av Jesus som lärare, är att det är han själv som formulerade och är avsändaren av den muntliga traditionen till oss. Den muntliga traditionen handlade inte bara om Jesus, den skapades av honom.

-------------------------------------------------

Boken jag läst om detta i sommar är "From Good News to Gospels", av David Wenham, (Eerdmans 2018).