Lärdom 1 från sommarens läsning: Det medvetna evangeliet

Nu är det dags för lite slutsatser efter mitt bloggande om hur de första kristna memorerade orden från Jesus. Har du inte hängt med i diskussionen, kan du läsa de tidigare inläggen i bloggen som har taggats med "Muntlig tradering". 

Att ha budskapet i minnet

Vad innebär det för oss idag när vi inser att Jesus, Paulus och alla andra i Nya testamentet förutsatte att ett liv i Jesus' efterföljd innebar att man lade hans undervisning på minnet? Betyder det att alla idag måste börja memorera bibelord, som på 1970-talet? Nja, memorering har nog inget egenvärde i sig. Jag tror snarare att svaret finns i anvisningarna kring Mose lag i 5 Mos 6.

^"6 Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. ⁷ Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. ⁸ Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. ⁹ Du skall skriva dem på dina dörrposter och i dina stadsportar." 5 Mos 6:6-9

 Jesus talar på liknande sätt om sina ord när han förklarar liknelsen om sådden: 

^"Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt." Luk 8:15

Precis som judarna skulle lägga Mose undervisning (Torah) på sitt hjärta, ska de kristna lägga Jesu undervisning på sitt hjärta. Båda religionerna (om man nu kan kalla dem olika religioner) är alltså centrerade kring ord, ord som ska påverka bäraren genom att de funderar på dem. Texten från 5 Mos 6 klargör hur det går till.

Jag som gammal bibellärare studsar till när jag läser orden "Du ska ... tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp." (v 7). Det där kan jag känna igen. Bibelskoleelever som satt på fikat efteråt och diskuterade det man hade tagit upp på lektionen, det var ofta dessa som växte och utvecklades i högre takt. Målet med memoreringen var alltså att de kristna skulle ständigt tänka på undervisningen - att den skulle vara i centrum i medvetandet, mitt i ens vardag; och inte undanstoppad i något mentalt förråd eller ännu värre, i en bokhylla. Birger Gerhardsson (min nya guru) skriver i boken "Evangeliernas förhistoria":   

"I de rabbinska skrifterna möter vi ofta bilden av den ideale lärde. Han sitter aldrig fåfäng i sitt hus, han sitter och repeterar och mediterar. Han går inte på vägen tankspridd eller fylld av världsliga tankar. Han går och läser utantill – och begrundar. Uppenbarligen har befallningarna i 5 Mos 6:6 f varit idealbildande ..." (s 15)

Detta är också viktigt för att det man minns ska bevaras. Att ha något i minnet är inget permanent. Ofta måste man hålla det fräscht genom att sålla igenom det medvetet, så att det blir färskt igen. 

Slutsats: Den muntliga och minnesbaserade traderingen gjorde alltså att undervisningen blev någonting ständigt medvetet hos ägaren.