fredag 12 februari 2021

Jag läser Jesaja för att förstå Jesus

Jag har i alla år varit en NT-kille. Jag har älskat att spåra den röda tråden i Paulus brev eller låta mig träffas av Jesu punchline i något av evangelierna. Gamla testamentet har varit den där barlasten som har legat där som en  svårtydd bakgrund till det upplysta nya testamentet. Men sedan i höstas har jag flyttat bak blicken till den tidigare och större delen av Bibeln. 

Flera saker har fått mig till det. Dels läste jag om hur Nya testamentet främst refererar till tre böcker i GT: 5 Mosebok, Psaltaren och Jesaja. Dvs om vi vill förstå NT bättre i ljuset av GT, behöver man kanske inte bli expert på varje bok i GT, man kan börja med dessa tre. 

Ett annat faktum som sakta har grott i mig är det jag läste om i somras, om hur judarna tog till sig GT: Hängivna judar memorerade långa texter från GT; och texten blev så integrerad hos dem att de ständigt levde i dess berättelser, profetbudskap, metaforer och teman. De tolkade sin omvärld och satte ord på sina upplevelser utifrån ordet som fanns där i deras hjärtan. 

Förr när jag såg att Jesus citerade eller refererade till någon GT-text, utgick jag ifrån att han kanske ville belägga sitt eget påstående, eller illustrera det, inför sina judiska lyssnare. Jag kunde snabbt kolla upp texten i GT, för att sedan snabbt återvända till NT. Nu skulle jag snarare säga att Jesus inte använde GT-texten; han levde i GT-texterna. Precis som rabbinernas lärjungar memorerade, begrundade och levde i GT-texterna, så gjorde Jesus också det. När han upprördes över tillståndet i Israel, vibrerade Jesaja-texterna inom honom som talade om en liknande andlig trolöshet i deras tid. Av Jesaja och de andra skrifterna fick han budskapen han förkunnade för sina lyssnare. 

För att kunna förstå Jesus måste jag alltså sänka mig ner i och genomfuktas av samma texter som genomsyrade hans tankar. När Jesus uttrycker sig med Jesaja-metaforer, måste jag känna igen dem - för de får hela sitt sammanhang ifrån Jesaja-sammanhanget. 

Den senaste tiden har jag jobbat med - just det - Jesaja. Det är en stor bok, så jag försöker att låta bli att fastna i detaljer, som jag gör när jag läser Paulus. Istället läser jag; highlight:ar rader som sticker ut och är minnesvärda; ritar scener och bildspråk i små illustrationer (en bibel med breda marginaler är bra för detta); och funderar på om jag känner igen teman eller bilder ifrån NT. Parallellt läser jag Ben
Witheringtons III:s "Isaiah Old and New" som tar upp Jesaja-texter som är mer framträdande i NT. Det är som att hitta Jesu egen drivkraft.

2 kommentarer:

  1. Tack för inlägget! Har under något års tid funderat av och till hur vi läser GT i jämförelse med hur den första inomjudiska Jesustroende rörelsen läste GT. Och inte bara med hänvisning till de messianska profetiorna. Urkyrkan hade ingen annan bibel att läsa än GT, och resultatet var t.ex. den rabbinskt skolade Paulus undervisning. Ingen fråga man löser i en handvändning som hednakristen, men ett viktigt jobb att försöka förstå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med. Förr tänkte jag att GT återfinns i NT och hos de första kristna bara som citat, ungefär som pastorer idag slänger in lite bibelord för att visa att deras predikan är biblisk. ;-)
      Men Hays, Witherington och andra har visat att GT i NT är mycket mer än de uppenbara citaten. Det liknar mer det sätt varpå de afroamerikanska slavarna tolkade sin situation med hjälp av Exodus. Exodus skiner fram i deras negrospirituals, i deras böner osv.

      Radera