onsdag 12 oktober 2016

Läs alltid NT utifrån strulputte-perspektivet

Jag håller på att arbeta mig igenom Lukas evangelium för våra onsdagsbibelstudier här i Vetlanda, och har gjort det nu i dryga två år. Bibelforskarna är ganska eniga om att läkaren Lukas var extra mån om de fattiga i samhället. Pengar, de fattiga och rikedomens fördärv är ett återkommande tema.

Här i Sverige vet vi inte riktigt vad detta innebär. Fattiga här (i alle fall innan tiggarna från Rumänien kom hit) var inte riktigt samma sak som fattiga under antiken. Alla i Sverige har ju gått grundskola och har en allmän bildning. Men när Lukas satte samma sitt evangelium fanns han i församlingssammanhang där fattiga, slavar och även "slödder" (Apg 17:5) utgjorde en ganska stor del av gruppen. Många av dessa var fullständigt obildade, en del hade försörjt sig med stölder, en del hade missbruksproblem osv. Dessa problem blev därmed församlingens problem, och de välmenade i gruppen kunde ofta vara frustrerade och irriterade på allt strul det förde med sig.

lördag 24 september 2016

Var Petrus förutbestämd till att förneka Jesus - en genreanalys

I Matt 26:31-35 finns en märklig text där Jesus verkar förutsäga framtiden för Petrus, och talar om för honom att han kommer att förneka Jesus tre gånger den kommande natten. Det händer mycket riktigt senare (se v 69ff). Ibland används detta som ett argument för att Jesus/Gud ser framtiden och kan avslöja den för oss människor.
Är det så vi ska uppfatta texten? Menar Jesus: "Jag (eller Fadern) ser framtiden, och ser där att du kommer att förneka mig tre gånger. Eftersom detta är den faktiska framtiden kommer det och hända, och du har ingen möjlighet alls att undvika detta misslyckande."
Detta skulle i så fall bidra med en väldigt ödesmättad bild av människan.

torsdag 15 september 2016

Vem vill sitta i Abrahams sköte? :-(

Lukas 16 innehåller två smaskiga liknelser. Den senare av dem handlar om två karaktärer, en rik man och en fattig som benämns som Lasaros. Lasaros lever sitt liv som tiggare vid den rikes port, men får aldrig någon hjälp av honom. En dag dör båda och hamnar i dödsriket. Den rike (eller snåle) hamnar i en del som är plågoplats och han lider i lågorna. Lasaros däremot hamnar i "Abrahams sköte" (1917 års översättning; Bibel 2000 har "vid Abrahams sida").

Vad är Abrahams sköte? Och varför beskrivs den "himmelska" delen av dödsriket som det? Det här skötet har genom historien figurerat som de heligas belöning. På engelska heter det "the bosom of Abraham". Elvis Presley sjöng den klassiska spiritual-sången "You rock my soul in the bosom of Abraham".

Sköte kan översättas med "famn" eller "sitta i knä", och har tänkts som någon sorts trygg (svettig?) plats där man har det bra.

Men åsyftade Jesus verkligen att vi skulle sitta i Abrahams knä och mysa? Är det det som är den eviga saligheten.

När man gör lite efterforskningar kring Luk 16:19ff, visar det sig istället att den saliga platsen hos Abraham istället åsyftar hedersplatsen på en bankett. "Sköte" (grk κόλπος, kolpos) åsyftade platsen närmast den husfader som bjudit in till banketten. På en sådan fest låg man till bords, på britsar. Man låg på sidan, och lutade sig på armen. Den som då låg med "rumpan" in mot värden, låg i dennes sköte.

Detta med banketter är någon man ska ha i minnet när man läser Nya testamentet. Banketter var festmåltider, och extremt viktiga under antiken. Inte minst tänkte sig judarna utifrån Jes 25:6-9 att himmelriket skulle innebära en stor bankett. Så när man läser om framtiden i NT ska man fundera en sväng på om det kan vara måltidsmetaforer som används.

Mer om banketter kan man läsa här, gå till sidan 71.

lördag 3 september 2016

Jesus var inte bara en produkt av sin samtid

När man studerar Jesu undervisning i evangelierna kan man inte komma undan slutsatsen att den anknyter och bygger väldigt mycket på tidigare judiskt tänkande. Han är inte en utomjording som kommer och försöker förmedla helt nya koncept. Och tur är väl det, för människans förstånd kan inte greppa sådant som inte passar ihop med sånt hon redan förstår.
Pga detta har vissa velat mena att Jesus egentligen inte kom med något nytt. Han var helt enkelt en produkt av sin samtid. Och vore han det, varför skulle vi sätta tilltro till hans ord mer än till någon annans? Då vore hans idéer också bara mänskliga.

tisdag 30 augusti 2016

Gud konspirerar mot härskarna och makterna - Efesierbrevet förklarat

Förord

Här kommer ett långt inlägg som jag jobbat på ett tag. Den är ett försök att begripa allt tal om "härskarna och makterna" i Efesierbrevet, och gå in i den tankevärld som Paulus levde i, i det första århundradet. En rätt förståelse av dessa begrepp tror jag är nyckeln som får hela brevet att falla på plats.

Intro: Efesierbrevet kosmiska språk kring jude-hedningafrågan

Efesierbrevet (liksom Kolosserbrevet) är en mer svårbegriplig bok än t ex Galaterbrevet. Precis som den senare, tar Efesierbrevet sin utgångspunkt i jude-hedningafrågan (dvs förut var endast judarna Guds folk, men i och med Jesu död är icke-judar [alltså hedningar] också välkomna), men i Efesierbrevet tillkommer ett mer "kosmiskt" språk: 
  • Vid ett flertal tillfällen nämns "härskarna och makterna...i himlarymderna", t ex 1:21, 3:10, 6:12ff; 
  • allt i världsalltet ska sammanfattas i Kristus, 1:10; 
  • och vi kristna har blivit satta med Kristus i himlen 2:4-6. 
För mig har den här sammanblandningen alltid varit en stor gåta. Hur hänger detta kosmiska scenario med änglafurstar ihop med frågan om att hedningarna nu är välkomna att ingå i Guds folk? Galaterbrevet är mycket mer jordnära i sin behandling av hedningafrågan. Men i Efesierbrevet ska Paulus plötsligt koppla ihop den med andra dimensioner. 

I läsandet av en artikel av Lynn Cohick om Efesierbrevet, föll plötsligt några pusselbitar på plats. Vår oförmåga att se kopplingen mellan andevärlden och hednafrågan är kopplad till vår bild av Satan och de fallna änglarna och hur Paulus och första århundradets judar tänkte sig dem.

lördag 13 augusti 2016

Åldersgräns för nattvarden? Varför det, baptister?

I Sverige är det brukligt att barn får ta del av nattvarden först efter att de konfirmerats. Tanken är att de ska noggrant förstå försoningen innan de tar emot Jesus i brödet och vinet (tror jag).
Den här åldersgränsen1 har dock följt med även in i sammanhang som har en symbolisk nattvardssyn. Det finns ju förenklat sett två syner på nattvarden: Katoliker och lutheraner tänker sig att Jesus på något sätt finns i brödet och vinet och att man i nattvarden på något mystiskt vis förenas med honom. Baptister och de rörelser som kommer ur baptismen (som t ex pingströrelsen) har mer en symbolisk syn. Brödet och vinet symboliserar endast Kristi kropp och blod. Nattvarden blir då främst en minnesmåltid där man minns Jesus och korset.
Men här kommer kruxet. Om man är symbolist (som jag är) tänker man att Jesus utgick just ifrån den judiska påskmåltiden, och gav den en ny innebörd. Men judarna stängde inte ute barnen från påskmåltiden för att de inte hade en tillräcklig förståelse för uttåget ur Egypten (som deras måltid var en minnesmåltid för), utan barnen var med för att de genom maträtterna symboliskt skulle återuppleva uttåget, och därur få en första förståelse! Symboler och konst i religiösa sammanhang har ofta just den funktionen från början: det skulle undervisa analfabeterna och de outbildade om viktiga religiösa sanningar och händelser. Man kanske t o m kan säga att om alla judar vore akademiskt skolade teologer, skulle man inte behöva påskmåltiden. M a o, symboliska minnesmåltider är mycket till för de obildade, och inte tvärtom.
Därmed är det ogenomtänkt, om man firar nattvarden just som minnesmåltid, att utestänga barnen. Jag kan förstå att sakramentalister gör det, för där finns risken att vanhelga Kristus som finns närvarande i brödet och vinet. Men symbolister borde istället berätta för församlingen om vad brödet och vinet symboliserar så att även närvarande barn förstår, och sedan låta barnen genom att äta återuppleva försoningsverket.

-----------------------------------------------
1 Efter att jag skrivit det här blogginlägget har jag fått många kommentarer om att de flesta samfunden idag inte har åldersgräns eller konfirmationskrav för nattvarden. Så tji fick jag :-) Men, däremot verkar det finnas kvar folks medvetande, och många föräldrar drar sig för att låta barnen ta emot nattvarden. Så jag låter inlägget finnas kvar. 

fredag 22 juli 2016

En väloljad maskin, inte en icke-angreppspakt

Kristen enhet.
I denna ekumenikens tidevarv talas det mycket om att sluta fästa sig vid olikheter och acceptera varandra istället. Gud vill enhet, inte uppdelning. Och så hänvisar man till Bibeln.
Men i en nyligen släppt bok (The Apostle Paul and the Christian Life) har Scott McKnight pekat på ett intressant mönster hos Paulus. När Paulus talar om enhet är det inte främst frånvaron av konflikt han efterfrågar, utan att de kristna (t ex i en församling) FUNGERAR tillsammans i den funktion Gud har gett just dem som grupp. Det han pekar på är att texter om enhet i Ef 4 och 1 Kor 12 kopplas ihop med hur Anden ger olika nådegåvor till olika personer, för att på det viset göra om denna löst hopsittande samling människor till en välbalanserad organism där varje del har olika, men nödvändiga, funktioner i organismens egna liv.
En organism, som en kropp, eller varför inte en maskin, är en fascinerande grej. Den agerar som ett enhetligt ting, men dess aktioner är egentligen resultatet  av alla smådelars gemensamma mini-rörelser. Delarnas insats är oftast väsensskild ifrån helhetens rörelse, och kan ibland tyckas t o m motarbeta den (som musklerna som drar åt mängder av olika håll, men resulterar i att kroppen ställer sig upp), men är likafullt nödvändiga för det gemensamma resultatet.
Detta är enhet. Att fungera tillsammans som den helhet Gud låter växa fram genom att ge varierande nådegåvor åt de olika individerna. Enhet är inte frånvaron av någonting, utan närvaron av någonting. Det är alltså någonting helt annat än att kristna samfund slutar se ner på varandra. Visst, kärlek och respekt är viktiga för att kunna fungera tillsammans som en organism. Men man är inte ens i närheten av Andens enhet (Ef 4:3 SFB2015, Andens helhet?) bara för att man har en icke-angreppspakt.
Från ett sommarvarmt Västergötland.