måndag 3 april 2017

Kort om begreppet "Allsmäktig"

Med anledning av det förra inlägget, kommer här en kort kommentar om en fråga som brukar dyka upp:

"Men betyder inte "allsmäktig" just allsmäktig?
Det beror ju på vad man menar. Den svenska regeringen har ju makten i Sverige, men det innebär ju inte att de har förmågan att styra svenskarna via trådlös anslutning. De har rätten att bestämma saker, och sedan tvinga människor att följa det.
Ordet "allsmäktighet" översätter ord på hebreiska och grekiska som inte direkt avser någon sorts absolut, styrande kraft, utan bygger på hebreiskans ord för "(ängla-)härskarornas gud" (sebaot) - dvs den vars plan till slut segrar, för att han har flest änglar, typ. Kanske kan man också häröra idén att Gud har rätt till att bestämma och bli åtlydd i världen.
Bibel 2000 översatte faktiskt begreppet annorlunda mot den tidigare 1917-års översättning - de skriver "allhärskare" eller "väldige" istället för "allsmäktig" (se Upp 11:17 i båda översättningar)."

Guds "onda" sida var inget problem på Bibelns tid

Frågan

En av de största problemen med kristendomens gudsbild, för både kristna och icke-troende, är att han har en "ond" sida. Dels har vi lidandets problem ("Om Gud är allsmäktig och fullkomligt god, varför finns det lidande i den värld han har skapat?"). Men sedan har vi också helvetesproblemet ("Hur kan en kärleksfull Gud döma människor till ett helvete på den yttersta dagen? Varför får inte alla komma in i saligheten?"). Snarlikt är problemet med varför Gud redan i detta livet tycks straffa och medelst plåga fostra människor.

Det här är främst filosofiska problem. Då menar jag att de finns inom det vi kallar den systematiska teologin, där man ställer upp filosofiska premisser (Gud är allsmäktig + Gud är god = ...) och drar sedan slutsatser (... = och därför borde han kunna och vilja släppa in alla människor i saligheten). Men det är besynnerligt hur frånvarande dessa frågor är i Bibeln. Vi kan läsa sida upp och sida ner där människor ständigt bollas fram och tillbaka mellan eländen, men ingen kommer på att undra varför! Bibelns författare kan beklaga sig över varför Guds folk får lida, de kan fasa över domedagen, de kan vädja om att få slippa fostras med ännu ett rapp - men de ifrågasätter inte hur en god Gud på ett principiellt plan kan tillåta lidande, eller hur han kan hänge sig åt att aktivt plåga människor.
Hur kommer det sig?

Idag är det populärt (och anses upplyst) att successivt plocka bort dessa obehagliga sidor hos Gud. Jag kan förstå att man reagerar mot en svartvit kristendom man växt upp med, men innan man tar steget fullt ut borde man ställa sig just denna fråga, varför Bibelns folk inte reagerade emot Guds "onda" sida på samma sätt som vi gör. Någonstans tror jag den tempocentriska fördomen lurar, att Bibelns tänkare var primitiva människor, som inte har tänkt efter lika mycket som vi.

onsdag 30 november 2016

Har svenska samhället ersatt antikens gudar?

Att förstå vad det innebar att vara tillbedjare ("worshipper") av en gud i Bibelns värld, är avgörande om man ska kunna tolka texterna. Här kommer ett litet inlägg, en fundering kring antik tillbedjan och det moderna medborgarskapet i Sverige.

Vi har gjort religionen till något existentiellt....

Jag vill börja med utdela en liten känga åt dagens kristendom. Idag tänker sig många att kristendomen i första hand ska möta något sorts existentiellt behov hos människan. Vi talar om existentiella frågor, vilka verkar vara saker som "Vad är det att vara människa?", "Tar allt slut vid döden?", "Vad ska vi göra med vår upplevelse av skuld?" Många böcker som ges ut av Libris och andra kristna förlag, är en blandning av kristen tradition och modern psykologi, och ska på något vis se till den moderna människans "andliga" behov. Kyrkor anordnar musikstunder, andakter och bibelmeditationer, som också kopplas ihop med det existentiella.

onsdag 12 oktober 2016

Läs alltid NT utifrån strulputte-perspektivet

Jag håller på att arbeta mig igenom Lukas evangelium för våra onsdagsbibelstudier här i Vetlanda, och har gjort det nu i dryga två år. Bibelforskarna är ganska eniga om att läkaren Lukas var extra mån om de fattiga i samhället. Pengar, de fattiga och rikedomens fördärv är ett återkommande tema.

Här i Sverige vet vi inte riktigt vad detta innebär. Fattiga här (i alle fall innan tiggarna från Rumänien kom hit) var inte riktigt samma sak som fattiga under antiken. Alla i Sverige har ju gått grundskola och har en allmän bildning. Men när Lukas satte samma sitt evangelium fanns han i församlingssammanhang där fattiga, slavar och även "slödder" (Apg 17:5) utgjorde en ganska stor del av gruppen. Många av dessa var fullständigt obildade, en del hade försörjt sig med stölder, en del hade missbruksproblem osv. Dessa problem blev därmed församlingens problem, och de välmenade i gruppen kunde ofta vara frustrerade och irriterade på allt strul det förde med sig.

lördag 24 september 2016

Var Petrus förutbestämd till att förneka Jesus - en genreanalys

I Matt 26:31-35 finns en märklig text där Jesus verkar förutsäga framtiden för Petrus, och talar om för honom att han kommer att förneka Jesus tre gånger den kommande natten. Det händer mycket riktigt senare (se v 69ff). Ibland används detta som ett argument för att Jesus/Gud ser framtiden och kan avslöja den för oss människor.
Är det så vi ska uppfatta texten? Menar Jesus: "Jag (eller Fadern) ser framtiden, och ser där att du kommer att förneka mig tre gånger. Eftersom detta är den faktiska framtiden kommer det och hända, och du har ingen möjlighet alls att undvika detta misslyckande."
Detta skulle i så fall bidra med en väldigt ödesmättad bild av människan.

torsdag 15 september 2016

Vem vill sitta i Abrahams sköte? :-(

Lukas 16 innehåller två smaskiga liknelser. Den senare av dem handlar om två karaktärer, en rik man och en fattig som benämns som Lasaros. Lasaros lever sitt liv som tiggare vid den rikes port, men får aldrig någon hjälp av honom. En dag dör båda och hamnar i dödsriket. Den rike (eller snåle) hamnar i en del som är plågoplats och han lider i lågorna. Lasaros däremot hamnar i "Abrahams sköte" (1917 års översättning; Bibel 2000 har "vid Abrahams sida").

Vad är Abrahams sköte? Och varför beskrivs den "himmelska" delen av dödsriket som det? Det här skötet har genom historien figurerat som de heligas belöning. På engelska heter det "the bosom of Abraham". Elvis Presley sjöng den klassiska spiritual-sången "You rock my soul in the bosom of Abraham".

Sköte kan översättas med "famn" eller "sitta i knä", och har tänkts som någon sorts trygg (svettig?) plats där man har det bra.

Men åsyftade Jesus verkligen att vi skulle sitta i Abrahams knä och mysa? Är det det som är den eviga saligheten.

När man gör lite efterforskningar kring Luk 16:19ff, visar det sig istället att den saliga platsen hos Abraham istället åsyftar hedersplatsen på en bankett. "Sköte" (grk κόλπος, kolpos) åsyftade platsen närmast den husfader som bjudit in till banketten. På en sådan fest låg man till bords, på britsar. Man låg på sidan, och lutade sig på armen. Den som då låg med "rumpan" in mot värden, låg i dennes sköte.

Detta med banketter är någon man ska ha i minnet när man läser Nya testamentet. Banketter var festmåltider, och extremt viktiga under antiken. Inte minst tänkte sig judarna utifrån Jes 25:6-9 att himmelriket skulle innebära en stor bankett. Så när man läser om framtiden i NT ska man fundera en sväng på om det kan vara måltidsmetaforer som används.

Mer om banketter kan man läsa här, gå till sidan 71.

lördag 3 september 2016

Jesus var inte bara en produkt av sin samtid

När man studerar Jesu undervisning i evangelierna kan man inte komma undan slutsatsen att den anknyter och bygger väldigt mycket på tidigare judiskt tänkande. Han är inte en utomjording som kommer och försöker förmedla helt nya koncept. Och tur är väl det, för människans förstånd kan inte greppa sådant som inte passar ihop med sånt hon redan förstår.
Pga detta har vissa velat mena att Jesus egentligen inte kom med något nytt. Han var helt enkelt en produkt av sin samtid. Och vore han det, varför skulle vi sätta tilltro till hans ord mer än till någon annans? Då vore hans idéer också bara mänskliga.